Minskad sexlust och så svårt att få mötas på ett äkta sätt
Det här är inget nytt i vårt förhållande, men jag börjar känna att det räcker nu.
Vi har varit tillsammans i snart 13 år och känner varandra utan och innan. Vi är bästa vänner och ingen av oss kan tänka sig ett liv utan den andre. Många i vår bekantskapskrets har skilt sig under den senaste tiden och vi har båda pratat mycket om att vi inte vill det - vi vill leva tillsammans!
Men vi är också överens om att vi måste göra något åt vårt sexliv. När vi väl har sex så är det i 99% av fallen väldigt bra och vi kommer båda två. Problemet är snarare att hitta lusten. Det blir ofta långa pauser mellan våra aktiva perioder och förr eller senare under dessa pauser så blir vi irriterade på varandra. Förut, när pauserna inte blev så här smärtsamt långa, så kunde vi skämta om att vi måste ha sex för husfridens skull. Nu har vi fått erfara att det verkligen är så - vi behöver ha sex för att komma överens och må bra i vårt förhållande.
Så VARFÖR är det så himla svårt att få till det? Tid är förstås en sak som är bristvara i en småbarnsfamilj, men inte ens då vi har möjlighet så lyckas vi få till det. När vi väl har chansen, så känns det som att vi båda blir väldigt stressade och pressade att NU måste vi ha sex!! Jag reagerar med att dra mig undan och min man gör fåniga närmanden som jag upplever som oerhört avtändande (tänk en 8-årig kille som är kär i en tjej i klassen och drar henne i flätorna, lite så...). Ofta slutar det med att jag gråter för att jag känner mig så pressad och han vet inte riktigt hur han ska bete sig. Han känner sig säkert frustrerad, gissar jag.
Vi kan på något sätt prata om detta, men inte lika öppet som med allt annat i våra liv. Jag tror att vi båda känner oss lite fåniga - varför är det helt plötsligt så svårt? Han tar väldigt sällan initiativ till sex numera och jag känner mig pressad att göra det - vilket dödar min lust och summa summarum: det är dött i sänghalmen.
Någon som känner igen sig och har förslag på hur vi kommer vidare?
