Jag vägrar ha hans barn på heltid

Är du ny på FL? De allra flesta som skriver om styvbarn talar bara om det negativa.

För mig är det inte alls positivt att pådyvlas ett barn på heltid som inte ens är mitt. Mina barn är stora, jag var själv med dem hela deras uppväxt för att deras pappa efter 14 års äktenskap inte ville träffa barnen mer. Vi skildes när yngsta var 2½ år så det var ju inte så att vi förhastade oss heller.

Nu när de är stora vill jag vara lite ego, göra det JAG vill när jag vill vilket pappan vetat om. När barnet bara varit här på helgumgänge har ju inget av detta varit något problem, men på heltid? Nej tack.

FL är inte "hela världen" och självklart skriver man om de problem man har med styvbarnen. Men irl är i alla fall nästan alla jag känner (jag själv inräknat såklart) glada och tacksamma för bonusbarnen man fått "på köpet".

Förstår dock att du inte vill ta hela ansvaret och i ditt fall tycker jag du ska välja att bli särbo och tvinga pappan ta sitt ansvar!

Så klart är det inte hela världen, men jag känner ingen annan med bonusbarn som är odelat positiv, de flesta känner en eller annan gång att livet vore så mycket enklare utan.

Blir vi särbo, eller separerar helt så kommer barnet antingen stanna med mamman eller få bo hos fosterfamilj (kontaktfamiljen hoppas jag då på) för han kommer inte säga upp sig på jobbet.

Ja att vara särbo med en man som vara boendeförälder till sitt yngsta barn och varannanhelgförälder till ett två år äldre barn gick hyfsat.   Värre blev det när studierna på annan ort var klara och jag flyttade in till den lilla familjen.  Då togs jag för mycket för given av pappan för att det skulle passa mig.

Fast i sånt fall så ligger inte problemet i pappans arbetstider eller förhållningssätt utan att man inte vill ha barnet i sitt hem på heltid.

En människa (man eller kvinna spelar ingen roll) som vill förneka sin partner att ha sitt barn på heltid är enligt min åsikt, snällt sagt, en värdelös liten oempatisk skit. Denna person skulle jag glatt sagt tack och adjö till om den personen hotade med skilsmässa. 

OBS detta med förutsättning att föräldern tar sitt ansvar för barnet och inte lämpar över det på sin partner

Du verkar inte ha läst tråden.   Pappan ifråga har sådana arbetstider att han inte kan hämta barnet på förskolan innan den stängt.   han brukar jobba över till sent på kvällen.  Och kan inte tänka sig att ändra sin arbetssituation.  De bor i en kommun som inte har barnomsorg på obekväm arbetstid.  Mannen kan inte tänka sig att flytta till annan kommun med bättre barnomsorg.

Att hämta barn kommer alltså automatiskt att falla på styvmamman inom överskådlig framtid.

Styvmammans egna barn är självgående redan.

Jo jag har läst tråden, men du har inte läst det inlägget som jag svarade på som i sin tur var ett svar på mitt tidigare inlägg. Läs de inläggen så förstår du mitt svar.

I ts fall tar han ju inte ansvar för barnet,så hade ts sagt -gör du det.
Så hade han tagit barnet, sen hade ts flyttat och allt hade blivit en total katastrof. Speciellt för barnet.

Oavsett hur situationen ser ut så tycker jag att man ska säga vad man tycker när/om frågan kommer upp.

Det var ironi i det. Men till stor del ja. Tyvärr. Men man får lära sig att ignorera och själv bestämma vilka som har rätt att kräva saker av en. Har en svärmor som kommer med vinkar. Som jag väljer att inte förstå eller ens kommentera.

Vill man verkligen ha sitt barn boendes hos sig så gör man sitt yttersta för att lösa alla praktiska problem och även lägga om sitt liv helt om det behövs.

Jag kan inte tolka pappan på något annat sätt än att han egentligen inte vill ha barnet. Han vill inte göra alla de uppoffringar som ett barn kräver. Men vad är det för sorts förälder? Så jävla sorgligt.

Det finns hur många föräldrar som helst som klarat av ett liv som ensamstående innan honom. Och han skulle inte ens vara ensam. Han skulle förmodligen få stöttning av både socialtjänsten och ts. Mer än vad många andra får.

Hur svårt skulle det egentligen att skaffa ett nytt jobb med vanliga kontorstider och kort pendlingsavstånd om man söker vitt och brett i hela landet? Och sedan ha avlastningsfamilj en helg i månaden och mammaumgänge lika mycket. Och förhoppningsvis ha ts som hjälper till. Det skulle inte gå någon nöd på honom.

Slutligen, jag tycker verkligen inte att ts ska gå med på att ta huvudansvaret för ett barn som inte är hennes. Sambon måste klara av att stå på egna ben och ta hand om barnet på egen hand.

Visst är det så att man byter jobb,  flyttar,  engagerar sin kommun och när den fallerar även släkt och vänner för att kunna leva med sitt barn och försörja familjen.   Det föll mig aldrig in att skaffa en partner att lassa över logistiken på.

Jag kan inte svara på om han vill ha barnet eller inte, han ville inte ha det från början, men nu har han ju umgänge och verkar älska barnet även om han tycker det är skitjobbigt. Troligen vill han inte ha ansvaret för barnet på heltid nej, eftersom jag vet att om vi gör slut så kommer han ändå inte ta barnet.

Soc är alltså inblandat. Om han/vi flyttar så blir det nytt soc osv. Att flytta så pass att det inte blir enkelt med umgänge för mamman är inte aktuellt då det inte är det bästa för barnet. Flytta närmare släkt gör så att pappan dels inte får något jobb, de jobb som finns där är läkare tex det har han inte utbildning för och dels att mamman inte kan ha umgänge.

Om det skulle gå nöd på honom, tja det är ju olika för alla. Det finns de som absolut inte gillar barn eller vill ha barn och de skulle nog lida rejält.
Jag ser ju bara hur han är och mår de ggr vi har barnet som det nu är.

Jag har inte läst alla inlägg, så jag ber om ursäkt om jag ställer samma fråga som kanske redan har besvarats.

TS: jag tycker inte att du ska bry dig om ifall andra tycker att du borde gå med på att ha barnet på heltid hos er. Säg ifrån. Det är inte rimligt att ditt liv ska förändras så mycket och att du ska få så mycket mer att göra. Det var ju inte under de förutsättningarna som du valde att bli tillsammans med den här mannen.

Om mannen talar om för socialen och sitt ex att han inte kan ha barnet hos sig mer än halvtid, så måste väl soc se till att mamman får den hjälp och det stöd som hon behöver för att kunna ha barnet på halvtid?

Om mannen inte skulle bo ihop med dig, så skulle han ju ändå inte ha barnet på heltid (eller kanske ens halvtid?) så det blir ju ingen skillnad så att säga.

Det finns andra alternativ än att flytta nära släktingar!   Det finns arbeten där man har kontorsarbetstid och det finns kommuner som insett att inte alla har kontorsarbetstid;  de har inrättat någon form av barnomsorg på obekväm arbetstid.

Ja, men nu har han inte utbildning för något sådant jobb och just detta med obekväm arbetstid har han ju inte egentligen, men det är underförstått att behövs det jobbas över så gör man det. Om en vägrar så kan det betyda att ingen kan. Just min sambos del i jobbet gör att om han vägrar så får alla andra också åka hem, bygget blir försenat = företaget får betala vite = han får kicken = han kan inte försörja sig.

Jag ställde frågan om man kan få dagis på obekväm arbetstid om ens egentligen arbetstid inte är längre än till 16, men fick inget svar. Visst kan jag ringa kommunen, men det kan han också göra om han vill veta. Jag har gett det förslaget till honom men han verkar tveksam. Jag tror ju inte heller det är det bästa för barnet då barnet behöver trygghet och en fast punkt först och främst.

Jag vet inte hur vi ska lösa det hela, jag vet bara att jag inte vill bli sittandes med ett barn som inte är mitt, som inte tycker samma saker som mina barn gillar att göra på semestern. Min sambo har nämligen inte sommarsemester mer än en v.