• Anonym (Okej?)

    Kan man göra så här?

    Hej!

    Jag har en liten fundering kring hur vi ska göra med rumfördelning och ekonomi här hemma.

    Så här är det:

    Jag och min son (3,5 år gammal) bor tillsammans, - på heltid förutom varannan helg, - i en bostadsrätt. Lägenheten har tre rum, varav två av rummen är sovrum; ett större rum med balkong och ett mindre rum, samt en större klädkammare (utan fönster).

    Min son har det större rummet, jag har det mindre och klädkammaren är inrett som ett pysselrum (där inne förvarar vi barnböcker, spel, samt färger, kritor, pennor, papper, pärlor, osv och det är där man får sitta om man ska pyssla med detta då jag inte vill ha det stöket i varken kök eller vardagsrum).

    Nu är det tänkt att min pojkvän och hans son (5 år gammal) ska flytta in hos oss. Han har sin son varannan torsdag-måndag (han hämtar honom alltså på förskolan torsdag eftermiddag och lämnar honom på förskolan på måndag morgon, varannan vecka).
    Tilläggas bör även att hans sons mamma ska flytta till samma kommun som jag bor i. Har man inte de ekonomiska förutsättningarna för att köpa sig en bostadsrätt eller bostad med äganderätt, så är det väldigt svårt att få tag på bostad i denna kommun (det kräver att man ska ha stått i bostadskö för hyresrätt i en väldans massa år, vilket min pojkvän inte har gjort).
    Så om jag och pojkvännen flyttar ihop, så får hans son närmre till sin mammas nya bostad samt att han får ungefär lika långt till skolan från båda sina hem.

    Mitt förslag gällande rumfördelningen är att nuvarande fördelning får fortsätta att gälla.
    I min sons rum finns redan en säng med överslaf samt "koja" inunder. I kojan finns en madrass (samt en drös kuddar och mjukisdjur, fast dessa kan man ju bara stoppa ner i en säck då pojkvännens son ska sova där).

    I och med att där inte är en sådan stor åldersskillnad så leker de med ungefär samma leksaker.
    Sonen har en stor möbel med en massa plastbackar i. I några av plastbackarna har han sitt LegoDuplo, något han vill behålla. Då tänkte jag som så att pojkvännens son får ta med sitt Duplo och fylla på min sons Duplolådor, så har de allt Duplo tillsammans.
    Min son har några backar med trätågbana. Detta har han sagt att han kan göra sig av med, i utbyte mot att pojkvännens son tar dit sitt mycket häftigare Flexi-Trax. Så tre stora backar kommer vi att tömma och fylla med pojkvännens sons leksaker - som de givetvis får ha tillsammans.
    Sedan finns där låda med djur, den fylls på. Låda med bilar som fylls på. Sedan finns där lite övrigtådor som jag tänkte att vi bara tömmer så att pojkvännens son får plats med sitt smålego. När min son börjar intressera sig av smålego, så köper jag smålego åt honom som fylls på i smålegobackarna.
    - Samtliga leksaker skall de alltså ha tillsammans de perioder som de bor tillsammans.

    FRÅGA: Kan man göra på detta vis; dvs låta dem dela rum varannan tors-mån? (Vi hade tänkt att ha helt barnfritt varannan helg om allt fungerar mellan barnen och så).
    Min pojkvän har nämligen haft som förslag att vi slopar pysselrummet och slänger in vår säng där istället (den går precis in, men man får krypa in i sängen från nedre kortänden), så att hans son får ta mitt rum istället.Jag anser nog att min lösning är bättre - vad tycker ni?


     


    Vad gäller ekonomin, så tänkte jag att vi delar rakt av på avgiften för bostadsrätten, elen, samt värmen.
    På matkontot sätter vi in exakt samma summa var och storhandlar veckovis.
    Vi sätter in 1000:- var i månaden på ett gemensamt sparkonto.
    Resterande pengar som var och en får över är vi fria att göra vad helst vi vill med.
    Varandras vinster och förluster på olika aktier och fonder är ens egna business; dvs jag drar ingen nytta av hans vinster och jag behöver heller inte täcka upp för hans förluster, och viceversa.

    Låter detta okej? Hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden Kan man göra så här?
  • Fjärilslarv

    vad säger sonen om att helt plöstligt behöva dels hans rum? och vad säger sambos son om att helt plöstsligt stuvas in in ett nytt hem, i ett nytt rum där det redan bor en person?, och sen inte ens ha en ordentlig säng tydligen.

  • Anonym (Okej?)
    Fjärilslarv skrev 2014-06-13 16:58:21 följande:
    vad säger sonen om att helt plöstligt behöva dels hans rum? och vad säger sambos son om att helt plöstsligt stuvas in in ett nytt hem, i ett nytt rum där det redan bor en person?, och sen inte ens ha en ordentlig säng tydligen.
    Mitt barn och pojkvännens barn tycker båda att det ska bli kul och spännande. De pratar om allt de ska göra, leka, om alla nya leksaker som de får när de slår ihop sina respektive leksaker, osv.

    Sängen är en riktig säng. Den är som vilken våningsäng som helst, bara det att den har väggar i underslafen och fallhöjden från underslafen till golvet är inte lika hög. Pojkvännens son tycker för övrigt att det ska bli jättekul att få sova i "kojan". Han har sagt till sin pappa att den sängen är mycket fränare än den han har hos sin pappa (vilket är en helt vanlig juniorsäng).
    För övrigt så bor min pojkvän i en tvårummare för tillfället. En hyresrätt i ett sämre område i grannkommunen. Hans son har inget eget rum hos sin pappa och från sin pappa så får hans son en mycket längre resväg till både skola och mamma.
  • Fjärilslarv
    Anonym (Okej?) skrev 2014-06-13 17:15:00 följande:
    Mitt barn och pojkvännens barn tycker båda att det ska bli kul och spännande. De pratar om allt de ska göra, leka, om alla nya leksaker som de får när de slår ihop sina respektive leksaker, osv.

    Sängen är en riktig säng. Den är som vilken våningsäng som helst, bara det att den har väggar i underslafen och fallhöjden från underslafen till golvet är inte lika hög. Pojkvännens son tycker för övrigt att det ska bli jättekul att få sova i "kojan". Han har sagt till sin pappa att den sängen är mycket fränare än den han har hos sin pappa (vilket är en helt vanlig juniorsäng).
    För övrigt så bor min pojkvän i en tvårummare för tillfället. En hyresrätt i ett sämre område i grannkommunen. Hans son har inget eget rum hos sin pappa och från sin pappa så får hans son en mycket längre resväg till både skola och mamma.
    ok har ni någon plan b om de inte trivs ihop?
  • Anonym (Okej?)
    Fjärilslarv skrev 2014-06-13 17:19:13 följande:
    ok har ni någon plan b om de inte trivs ihop?
    Ja, alltså för mig är detta endast en prövoperiod. Pojkvännen har fått lov av sin hyresvärd att provbo med mig i nio månader och under denna tid hyra ut sin hyresrätt i andrahand.

    Skulle det inte funka för barnen, så skulle vi först och främst byta helger så att de aldrig är här samtidigt. Om det av någon anledning ändå inte skulle fungera, så får pojkvännen och hans son snällt flytta tillbaka till pojkvännens hyresrätt så får vi fortsätta att bo särbo tills dess att han lyckats skrapa ihop så pass mycket pengar som krävs för halva kontantinsatsen och halva lånet för ett större gemensamt boende.
  • MMMR

    Jag tycker att ni har kommit fram till en utmärkt lösning! Sen får ju tiden visa hur pojkarna trivs och så, men själva lösningen på sovrummen tyckte jag lät mysig!


    I´m only responsible for what I say, not for what you understand.
  • Anonym (..)

    Jag tycker det är extremt onödigt att det ska stå tomma rum hela veckor där i en redan relativt liten lgh. 

    Naturligtvis ska de dela rum !

  • TheldaZelda
    Anonym (Okej?) skrev 2014-06-13 15:34:42 följande:
    Fast jag har aldrig nämnt något om något problem kring att dela rum. Det är folk i tråden som förutsätter att det blir problem att dela rum.

    Vad gäller det stora rummet, så är det JAG som bestämt tapeter, golv, gardiner, färger, tavlor, möblering, osv, osv, osv.
    Jag känner nog ingen småbarnsmamma eller pappa som lämnar inredning och val av tapeter och annat, till sitt småbarn.

    Som sagt, hade det inte varit för att hans sons mamma flyttade till "min" kommun, så hade vi aldrig flyttat ihop.
    Jag tror min intention med texten gick förlorad i mina ordval, det jag ville poängtera, främst till de i tråden som var anti, att barnen kunde dela rum är att det kan bli en bra sak av det. Det framkom senare att 5 åringen ville sova i den säng som han blir tilldelad och det är även bra att barnen är vänner osv.

    Du behöver inte ta det så hårt att jag kom med ett inlägg hur JAG hade gjort i din situation, det var mitt synsätt på hur ni föräldrar skulle slippa sova i det fönsterlösa pysselrummet. Men i slutändan har du bestämt dig redan, du vill inte och kommer inte sova i skrubben och det är helt i sin ordning. Det ska inte föräldrar göra.

    Min dotter har inte heller fått något att säga till om angående inredning och möbler för hon är än så länge för liten för att ha någon åsikt. Så jag håller med dig. 

    Du verkar ha en klar åsikt om inredning och stil, du verkar ju också ha lagt ut en del pengar på det så jag förstår fullständigt att man inte lättvindligt ändrar om bara så där. 

    Tycker det är synd att ni måste flytta i hop pga sonens mamma flyttat till din kommun. Det ska väl vara pga att ni två vill det/längtar efter det.
  • Anonym (Okej?)
    TheldaZelda skrev 2014-06-13 18:32:15 följande:
    Jag tror min intention med texten gick förlorad i mina ordval, det jag ville poängtera, främst till de i tråden som var anti, att barnen kunde dela rum är att det kan bli en bra sak av det. Det framkom senare att 5 åringen ville sova i den säng som han blir tilldelad och det är även bra att barnen är vänner osv.

    Du behöver inte ta det så hårt att jag kom med ett inlägg hur JAG hade gjort i din situation, det var mitt synsätt på hur ni föräldrar skulle slippa sova i det fönsterlösa pysselrummet. Men i slutändan har du bestämt dig redan, du vill inte och kommer inte sova i skrubben och det är helt i sin ordning. Det ska inte föräldrar göra.

    Min dotter har inte heller fått något att säga till om angående inredning och möbler för hon är än så länge för liten för att ha någon åsikt. Så jag håller med dig. 

    Du verkar ha en klar åsikt om inredning och stil, du verkar ju också ha lagt ut en del pengar på det så jag förstår fullständigt att man inte lättvindligt ändrar om bara så där. 

    Tycker det är synd att ni måste flytta i hop pga sonens mamma flyttat till din kommun. Det ska väl vara pga att ni två vill det/längtar efter det.
    Tack för ditt jättefina inlägg. :)

    När jag skapade denna tråd så var det väl egentligen mest tankarna i mitt egna huvud som jag behövde få ner i skrift, läsa igenom, väga för och emot, för att sedan ta ett beslut.
    Jag hade lika gärna kunnat skrivit detta i ett worddokument på datorn och kommit fram till samma resultat.

    Ja, jag tycker väl egentligen också att vi borde vänta.
    Varför jag öht går med på detta är för att jag ser en chans för oss att provbo, innan vi gör slag i sak och köper något gemensamt och inte hunnit provsambo innan.
    Samt att jag gärna vill hjälpa pojkvännen att få ner sina månadskostnader så att han snabbare kan spara ihop till en kontantinsats för vårt gemensamma boende.
    För vi vill ju flytta ihop. Hade det inte varit för den ekonomiska biten så hade vi köpt något gemensamt och större för länge sedan.
    Sedan tycker jag att det är synd att hans son ska behöva åka så onödigt många timmar i bil varje vecka pga att mamman väljer att flytta till ett bättre ställe.
    Jag tycker att hon gör rätt som flyttar just nu. Deras son ska ändå gå från förskola till skola, så det är ju ett perfekt tillfälle att "slita upp" honom och flytta.

    Äh, vi får se hur det går. Vi ger det nio månader. Går det så går det, om inte så har han ju kvar sin hyresrätt och vi kan jobba på att stärka de bitar som saknas innan vi tar det stora beslutet att köpa något gemensamt och flytta ihop permanent.

    Positivt tänkande kommer man långt med!
  • Anonym (Okej?)
    MMMR skrev 2014-06-13 17:51:35 följande:
    Jag tycker att ni har kommit fram till en utmärkt lösning! Sen får ju tiden visa hur pojkarna trivs och så, men själva lösningen på sovrummen tyckte jag lät mysig!
    Tack. :)
    Anonym (..) skrev 2014-06-13 18:09:01 följande:
    Jag tycker det är extremt onödigt att det ska stå tomma rum hela veckor där i en redan relativt liten lgh. 

    Naturligtvis ska de dela rum !
    Jag håller med. Det är helt rubbat att låta mig och pojkvännen, - två vuxna människor som bor och lever i denna lägenhet alla dagar i veckan, - få sova i en klädkammare utan fönster eller i en bäddsoffa i vardagsrummet och låta ett helt dugligt rum stå tomt större delen av månaden.

  • Brumma
    Anonym (Okej?) skrev 2014-06-13 14:35:40 följande:
    Ja, det kommer att vara vårat hem - men det är min bostad. Ingen kan bestämma att tapetsera om, lägga nytt golv eller skruva upp en ny hylla utan att först fråga mig om det är okej.
    När min pojkvän har kontanta medel för att själv kunna stå på ett halvt lån för en större bostad, så säljer jag min nuvarande bostad och så köper vi något tillsammans och delar på alla kostnader - hälften var.
    Om det fortfarande skall vara DIN bostad - och att du ser din pojkvän som inneboende tills han har råd att köpa en ny lägenhet med dig - en lägenhet ni skall betala halva var av så känns det INTE ok att han skall betala hälften av dina lån....

    När du säljer sedan får han inte ta del av vinsten han betalat av utan det blir ju så att allt han betalat av "vinner" du. I den nya lägenheten sedan behöver han alltså låna hela sin del men eftersom du går med vinst på dun lägenhet (blandannat pga att han betalat en del) är det inte samma för dig. Om han dessutom inte ens får lov att skriva upp en hylla utan att fråga dig känns det ännu mindre okej!

    Nej, skall han betala hälften av dina lån får du även skriva över en del av lägenheten på honom. Eller så betalar han halva avgiften samt hälften av el, vatten, telefon, bredband osv. Du får naturligtvis själv fortsätta betala av på dina lån.

    Förövrigt tycker jag upplägget med killarnas sovrum låter jättebra, fast ni borde måla om det o renovera så det blir DERAS sovrum, inte din sons med en gäst...

    Det var hemskt att flytta in hos min man. Det blev aldrig min lägenhet o det höll på att förstöra vårt förhållande. Och han ansåg att jag bodde där, inte bara var inneboende...

    Jag tycker faktiskt lite synd om både din pojkvän o hans son om du (o din son?) har den åsikten.... Har svårt att Teo att det kommer fungera i längden...
  • Anonym (Okej?)
    Brumma skrev 2014-06-13 22:00:05 följande:
    Om det fortfarande skall vara DIN bostad - och att du ser din pojkvän som inneboende tills han har råd att köpa en ny lägenhet med dig - en lägenhet ni skall betala halva var av så känns det INTE ok att han skall betala hälften av dina lån....
    När du säljer sedan får han inte ta del av vinsten han betalat av utan det blir ju så att allt han betalat av "vinner" du. I den nya lägenheten sedan behöver han alltså låna hela sin del men eftersom du går med vinst på dun lägenhet (blandannat pga att han betalat en del) är det inte samma för dig. Om han dessutom inte ens får lov att skriva upp en hylla utan att fråga dig känns det ännu mindre okej!

    Nej, skall han betala hälften av dina lån får du även skriva över en del av lägenheten på honom. Eller så betalar han halva avgiften samt hälften av el, vatten, telefon, bredband osv. Du får naturligtvis själv fortsätta betala av på dina lån.

    Förövrigt tycker jag upplägget med killarnas sovrum låter jättebra, fast ni borde måla om det o renovera så det blir DERAS sovrum, inte din sons med en gäst...
    Det var hemskt att flytta in hos min man. Det blev aldrig min lägenhet o det höll på att förstöra vårt förhållande. Och han ansåg att jag bodde där, inte bara var inneboende...

    Jag tycker faktiskt lite synd om både din pojkvän o hans son om du (o din son?) har den åsikten.... Har svårt att Teo att det kommer fungera i längden...
    Jag har inga lån. Det har jag skrivit redan; bostaden är betald med kontanta medel för länge sedan. All renovering är också betald med kontanta medel.

    Det är INTE synd om pojkvän med son. Det är min pojkvän som vill flytta in hos oss för egen vinnings skull - jag ställer upp, dels för att vara snäll, men även för att testa och se hur vi trivs under samma tak.

    Varför ska jag göra om ett rum som redan är nyrenoverat? Min son har varken valt tapeter, färger, möbler eller annat. Han är alldeles för liten för att välja sådant, likaså är min pojkväns son.

    Min son har ingen åsikt om något alls i detta, - han är som sagt för liten!
    Han tycker bara att det ska bli kul att ha en kompis boende under samma tak varannan helg. Och så tycker han att det ska bli kul med alla nya leksaker. Det är liksom på den nivån det är.

    Hemma hos min pojkvän så har hans son inget eget rum. Han har en hörna i vardagsrummet där hans säng med sänglåda inunder, står. I sänglådan har han alla sina leksaker, samt i en byrå.

    De kommer att bo i min lägenhet och nyttja mina möbler. Han kommer att kunna spara undan några tusen varje månad tack vare att han bor hos mig och kan hyra ut sin lägenhet i andrahand.
    Hans son får närmare till mamman och skolan och slipper således sitta i bil onödiga timmar varje vecka.
    Jag kan inte se hur det kan vara synd om dem, allvarligt?
  • Brumma
    Anonym (Okej?) skrev 2014-06-13 22:21:12 följande:
    Jag har inga lån. Det har jag skrivit redan; bostaden är betald med kontanta medel för länge sedan. All renovering är också betald med kontanta medel.

    Det är INTE synd om pojkvän med son. Det är min pojkvän som vill flytta in hos oss för egen vinnings skull - jag ställer upp, dels för att vara snäll, men även för att testa och se hur vi trivs under samma tak.

    Varför ska jag göra om ett rum som redan är nyrenoverat? Min son har varken valt tapeter, färger, möbler eller annat. Han är alldeles för liten för att välja sådant, likaså är min pojkväns son.

    Min son har ingen åsikt om något alls i detta, - han är som sagt för liten!
    Han tycker bara att det ska bli kul att ha en kompis boende under samma tak varannan helg. Och så tycker han att det ska bli kul med alla nya leksaker. Det är liksom på den nivån det är.

    Hemma hos min pojkvän så har hans son inget eget rum. Han har en hörna i vardagsrummet där hans säng med sänglåda inunder, står. I sänglådan har han alla sina leksaker, samt i en byrå.

    De kommer att bo i min lägenhet och nyttja mina möbler. Han kommer att kunna spara undan några tusen varje månad tack vare att han bor hos mig och kan hyra ut sin lägenhet i andrahand.
    Hans son får närmare till mamman och skolan och slipper således sitta i bil onödiga timmar varje vecka.
    Jag kan inte se hur det kan vara synd om dem, allvarligt?
    Missade att du inte hade några lån. Då ärver alltså avgift samt driftkostnader samt andra kostnader ni skall dela på? Då är det helt ok.

    Varför det är synd om dem? För att din attityd är att de är inneboende o att du gör dem en tjänst.. Och att de skall vara tacksamma... Allvarligt?

    Att hans som bara skall vara tacksam för att nu minsann får han ett rum... Den attityden som gör att risken finns att de kommer känna sig utanför och obekväma.

    Varför du skall göra om ett rum som är nyrenoverat? För att göra det till ert o inte till ditt o din sons. Men med tanke på svaret du gav nyss och vad du skrivit tidigare så verkar du inte ha ngt intresse av att de skall känna att det är deras hem. För det är det ju inte..

    Min son är förresten fyra. Och han har en hel del åsikter o önskemål angående sitt rum. En del är naturligtvis inte genomförbara eller praktiska, då förklarar jag det för honom, men en del saker har han naturligtvis fått vara med o bestämma - det är HANS rum..
  • Currykoalan

    Detta med att dela allt ekonomiskt på hälften tycker jag verkar lite skevt. En person som bor på heltid + ett barn 4 nätter av 14 och en person som bor heltid + ett barn som bor 12 nätter av 14 blir väl inte precis samma kostnad.

    Sen undrar jag om det är så lyckat att inget av barnen kommer att ha något privat. Någon låda som inte är gemensam kanske ni kan låta dem ha, kollektivism i all ära men så där jättelyckat blir det sällan om allt med nödvändighet ska vara gemensamt alltid och under alla förhållanden. Att fler barn bor tillsammans är ju ett jättebra tillfälle för dem att lära sig lite om att respektera andras saker. Något de kommer att ha nytta av hela livet.

  • Tjohalia

    Klart dom kan dela rum, dom är ju så små än! I den där åldern brukar det enligt min erfarenhet finnas många fördelar med att dela rum. Det låter helt klart som den bästa lösningen. Jag hade inte velat sova i en klädkammare och ha ett sovrum som står tomt och oanvänt nästan hela tiden, bara för att hans son ska ha ett egentligen rum varannan torsdag-måndag. Det där med avsaknad av eget rum är nog ett icke-existerande problem som din pojkvän skapat, och inte sonen.


    Flicka 2005 * Pojke 2007
  • Anonym (Okej?)

    Uppdatering: Vi kommer inte att flytta ihop! Efter att ha diskuterat i denna tråd så har jag kommit till insikt med att vi nog har det bäst som vi har det just nu. - Varför ändra på ett vinnande koncept? Jag vet att det ni skriver, inte är ord från varken pojkvännen eller hans son. De har färre krav än de ni kommer med (lite intressant, kan man tycka). Men jag känner att jag inte vill riskera att fler och fler krav kommer. För som ni säger så är det jättesvårt att flytta in hos nån, - men jag kan säga att det är precis lika svårt, om inte svårare, att låta nån flytta in hos en. Framförallt när man har ett så välplanerat och välgenomtänkt hem som jag faktiskt har. Exempelvis så spontanköper jag aldrig inredning utan att ha en exakt plats för det i hemmet. En plats där föremålet kommer i harmoni med övrig inredning, både vad gäller färg, form och material. Så, det blir bäst om saker och ting får vara som de är nu. Inga drastiska förändringar. :) Dessutom så trivs jag rätt så bra med att bo ensamstående med ett barn. Jag har liksom funnit mig tillrätta i livsstilen ensamstående mamma. Så, ja, det blir nog för det bästa om allt bara får vara.

  • Currykoalan
    Anonym (Okej?) skrev 2014-06-15 09:54:07 följande:
    Uppdatering: Vi kommer inte att flytta ihop! Efter att ha diskuterat i denna tråd så har jag kommit till insikt med att vi nog har det bäst som vi har det just nu. - Varför ändra på ett vinnande koncept? Jag vet att det ni skriver, inte är ord från varken pojkvännen eller hans son. De har färre krav än de ni kommer med (lite intressant, kan man tycka). Men jag känner att jag inte vill riskera att fler och fler krav kommer. För som ni säger så är det jättesvårt att flytta in hos nån, - men jag kan säga att det är precis lika svårt, om inte svårare, att låta nån flytta in hos en. Framförallt när man har ett så välplanerat och välgenomtänkt hem som jag faktiskt har. Exempelvis så spontanköper jag aldrig inredning utan att ha en exakt plats för det i hemmet. En plats där föremålet kommer i harmoni med övrig inredning, både vad gäller färg, form och material. Så, det blir bäst om saker och ting får vara som de är nu. Inga drastiska förändringar. :) Dessutom så trivs jag rätt så bra med att bo ensamstående med ett barn. Jag har liksom funnit mig tillrätta i livsstilen ensamstående mamma. Så, ja, det blir nog för det bästa om allt bara får vara.
    Jag känner så igen mig i detta du skriver om att det är din bostad, och du som bestämmer var hyllorna ska skruvas upp. Dina soffor och dina materialval.

    Jag har i ärlighetens namn aldrig trivts så bra med livet som när jag var ensamstående mamma. Åh, så skönt vi hade det jag och mina två äldsta barn. Så stolt jag var över vårt hem, där jag valde allt (ja, ungarna fick ju ha sina rum som de ville ). Det var jag som gnetade ihop till kontantinsatsen, jag som betalade av lånen, jag som stod för allt.

    När jag så efter några år träffade en man som på det stora hela fick jag väl erkänna var vad man kallar "den stora kärleken" var det med ångest jag gav upp detta och vi skapade ett gemensamt hem. I en bostad vi valde tillsammans, där det redan från start fanns plats för oss allihopa. Kompromisser ingår ju i ett gemensamt liv, och ändå mer när det finns barn från två håll tidigare. Nu blev det bra ändå, men jag tror inte- helt oavsett detta med den stora kärleken och allt- att det hade fungerat om en av oss flyttat till den andra, ens över en övergångsperiod av praktiska skäl för att spara pengar och få det närmare till vardagen.
  • Fånga dagen

    Jag tycker inte att anledningen till att flytta ihop varit de rätta. Ingen riktig önskan om att vilja leva tillsammans. Pojkvännen som vill flytta in för egen vinnings skull, och ts som accepterar för att vara snäll. Inte de bästa förutsättningarna precis, och nu verkar det ju heller inte bli nån ihopflyttning, vilket nog är väldigt klokt.

  • Anonym (Ö)
    Anonym (Okej?) skrev 2014-06-15 09:54:07 följande:
    Uppdatering: Vi kommer inte att flytta ihop! Efter att ha diskuterat i denna tråd så har jag kommit till insikt med att vi nog har det bäst som vi har det just nu. - Varför ändra på ett vinnande koncept? Jag vet att det ni skriver, inte är ord från varken pojkvännen eller hans son. De har färre krav än de ni kommer med (lite intressant, kan man tycka). Men jag känner att jag inte vill riskera att fler och fler krav kommer. För som ni säger så är det jättesvårt att flytta in hos nån, - men jag kan säga att det är precis lika svårt, om inte svårare, att låta nån flytta in hos en. Framförallt när man har ett så välplanerat och välgenomtänkt hem som jag faktiskt har. Exempelvis så spontanköper jag aldrig inredning utan att ha en exakt plats för det i hemmet. En plats där föremålet kommer i harmoni med övrig inredning, både vad gäller färg, form och material. Så, det blir bäst om saker och ting får vara som de är nu. Inga drastiska förändringar. :) Dessutom så trivs jag rätt så bra med att bo ensamstående med ett barn. Jag har liksom funnit mig tillrätta i livsstilen ensamstående mamma. Så, ja, det blir nog för det bästa om allt bara får vara.

    Hoppas att sonen inte hann slänga sina saker på riktigt ännu då!
  • Anonym (Okej?)
    Anonym (Ö) skrev 2014-06-15 10:43:45 följande:
    Hoppas att sonen inte hann slänga sina saker på riktigt ännu då!

    Nejdå, hans rum är intakt. Detta skulle ha skett stegvis under sommaren, men nu skippar vi det som sagt. Och det känns faktiskt väldigt bra att ha kommit till insikt och tagit detta beslutet! Jag tror nog att allt blir bäst om saker och ting får låtas vara bra när det väl är bra. - Som sagt; varför ändra på ett vinnande koncept? Vi har det bra som det är. So just let it be. :)
Svar på tråden Kan man göra så här?