Grannens asjobbiga unge

Jag hade sagt ifrån på skarpen om ett barn beter sig på det sättet. Här är inte ok att reta småsyskon el likn. Dessutom tycker jag du kan ställa kravet att de leker hemma hos den andre pojken ibland. Det går att säga till barn att idag passar det inte hos oss, vill ni leka får det bli hemma hos er. Kanske behöver du prata med pojkens mamma så ni är överens.

Just den tiden vid 7-års ålder. Vilket spring (vi bodde i hyrehus då) mellan grannarna. Var mer som ett kollektiv egentligen men också roligt. De har ju kul och det är väl det som betyder något. Att han är dum mot 4-åringen är väl att de vill inte ha med honom. Ungar...

Jag förstår dig TS för jag har verkligen också behov av en egen "sfär" hemma bara med familjen. Börja säg ifrån åt pojken när han kommer. Säg åt honom att det inte passar och att han får komma en annan dag om du känner så. Vill din största leka med den här pojken så säg att det går bra om de går över till honom och leker istället. Och är han ändå och leker hos er så markera direkt och säg att det är bättre att han går hem nu, om det blir en massa tjafs. Du kan väl säga åt föräldrarna att du inte orkar med att ha så mycket andra barn hemma p.g.a. att du också har en nyfödd och det behöver vara lugn och ro. Det tycker jag inte är konstigt alls. Be att pojkens föräldrar ringer först och frågar innan han kommer över kanske?

Men säg NEJ det passar inte att ni leker idag för vi har andra planer. Han får ta det helt enkelt.

Jag tycker att du ska prata med grabbens mamma.

 

Berätta för mamman att grabben gärna får komma över och leka ibland, men att de då gärna får ringa innan och kolla så att det är okej, eftersom att de ganska många gånger den senaste tiden, inte varit så passande att han kommit över och lekt av olika anledningar.

Jag hade personligen inte låtit min dotter springa över till någon grannkompis hur som helst, utan att kolla med grannkompisens mamma först, av respekt. Men en del föräldrar förstår inte det och då måste man få sätta ner foten och säga ifrån. Inget fel i det. Vi är bara olika individer som tänker olika.

Det låter oerhört kobbigt om barnen inte kan ringa på hos grannarna innan man ska leka.

Tack för mycket bra råd och stöd. Jag är inte själv uppvuxen i radhus/villaområde och tycker egentligen att det är rätt kul att barnen har bra gemenskap. Tycker nog kanske inte att man ska behöva ringa på telefonen innan, men det blir ju lite speciellt när vi har en nyfödd och det nästan alltid är grannpojken som kommer hit och inte ömsesidigt. Och så att det är varje ledig dag. Aldrig en hel ledig dag utan att han kommer. Mamman har frågat lite tidigare att "jag hoppas att det var ok att X kom och ringde på". Nu säger hon inte så längre, kanske förutsätter att det är ok.. Jag är nog för snäll egentligen, puttar undan mina egna känslor och har svårt att sätta gränser, speciellt när jag vet att min pojke blir glad när kompisen kommer.

Jag förstår också att man inte vill ha med lillebror när man ska leka med en kompis men han blir ju själv också.. Ibland kan han

väl få vara med, utan att det ska urarta till mobbing. Det har varit riktigt taskiga saker som att "Y är en bebis, Y har en blöja, Y har bajs i blöjan". Då fick jag ett utbrott efter att ha försvarat och sagt till flera gånger. "Det är inte snällt sa jag. Y är 4 år och har varken blöja eller bajs i blöjan. Han är ingen bebis. Du är inte snäll och nu får du gå hem". Då gick han.

Jag har sagt till flera gånger att de får vara ute eller gå till grannen, tror att barnen börjar förstå det nu.

Men nej, jag måste nog bli tydligare. Förstår nog det nu, att jag får sätta gränserna nu för att det ska fungera för oss. Jag har pratat med min son om det också. Att jag också vill umgås med honom. Att jag börjar tycka att det är lite jobbigt att X ringer på här så ofta. Det blir ju ingen fråga om de kan leka utan är vi hemma så tas det bara för givet. Det behöver nog ändras också, för att det ska fungera för mig.

Idag var han här och jag och min sambo sa till vår son att om en halvtimme får du komma in för då ska vi ha familjetid. Kompisen blev ledsen och frågade vad han skulle göra då varpå min son sa att han kanske kunde leka med SIN lillebror. Men då sa kompisen att han tyckte inte att det var roligt. Mina barn leker jättemycket tillsammans, även om de bråkar ibland, fast det är större åldersskillnad än mellan grannen och hans lillebror. Jag vill såklart vara tydlig med att det är jätteviktigt att ha egna kompisar utanför familjen men det känns inte som att de ska vara på dessa villkor.

Detta är en av anledningarna till att jag aldrig skulle vilja bo i ett villaområde..! Det är rena skräcken för mig att att ha folk rännande i mitt eget hem. Tyvärr kanske man ska säga, det låter ju som om man är världens asocialaste person.. ;) Raka motsatsen egentligen, jag har stort umgänge, men de bor inte runt knuten utan jag är med dem för att jag trivs med just dem, Jag trivs också på egen hand och BEHÖVER egentid/familjetid. Barnen får GÄRNA ha kompisar här, men att man knappt hinner ur pyjamasen innan det står en unge i hallen (som dessutom verkar rätt intensiv??) skulle jag aldrig klara av.. 

Någon skrev att man borde ringa och kolla innan och jag tycker att det är en självklarhet! Mina barn skulle ALDRIG få plinga på hos någon en helgmorgon innan kl.11 i alla fall. Helgmorgnar är heliga för vår familj.

TS; Du kan inte hålla på och göra våld på dig själv på det här sättet! Och med en nyfödd i huset... Kom igen, prata med föräldrarna och be dem höra av sig innan pojken kommer över. Dessutom kanske din son vill leka med andra barn med, inte bara den som är närmst? Hade det så som barn. "Tvingades" leka med en tjej som bodde nära mig, fast jag egentligen trivdes bättre med en annan tjej i klassen.. Det var påfrestande minns jag. 

Jag upplever dagligen liknande fenomen, numera öppnar jag/vi inte dörren när ungen kommer. Till saken hör att föräldrarna är kriminella och omger sig med liknande trash så vi låter inte våra barn sätta en fot hos dem, och då är det lättare att helt enkelt inte öppna dörren.

Ladysoul: nej det är ju på lite gott och ont. Jag kan tycka att det är lite trevligt att barnen har kompisar som de kan umgås med på fritiden och vi har inget emot egentligen att det ringer på dörren ibland. Men att det alltid är samma barn, och ett barn som man inte känner har så bra inflytande på ens egna barn eller är särkilt trevligt blir lite mycket. Och att det är varenda helg, och som sagt innan vi ens hunnit igång och klä oss. Häromdagen åt vi frukost på altanen och då stod han och hängde över grinden tills jag bad honom gå för vi behövde äta i lugn och ro. Det är ju inte klokt egentligen.

Det låter ju också extremt men vad gör man tillslut. En gång stängde jag in oss i huset och sa att nu behöver vi vara ifred. Men då hängde han utanför och ringde på med jämna mellanrum. Det var ju nästan terror. Kriminalitet vill man ju hålla sig utanför och säga ifrån kan ju få konsekvenser. Det är nog mest det jag är rädd för. Vi och föräldrarna har ju bra kontakt annars och jag vill inte bli osams med de.. Vi hälsar och småpratar, de har hjälpt oss med posten och blommorna när vi varit bortresta m.m. Så det är svårt.

Det

Jo det här barnet ger inte upp knackningarna i första taget, och att prats med föräldrarna är stört omöjligt. Förra helgen var det slagsmål där, och det här är ett lugnt villaområde för övrigt. Ingen förstår riktigt hur dom här människorna har haft råd att flytta in, men här är dom och alla deras släktingar/inneboende. Det är väldigt synd om barnet men jag måste i första hand skydda mina barn.

Det måste vara svårare då att ha det som ni har det, för en konflikt är ju inte vad man söker. Ni får helt enkelt försöka säga nej och hitta ursäkter. Ni ska bada, titta på tv, spela spel, baka, pyssla osv och hoppas att det lugnar ner sig.

Jag tror att du måste vara jättetydlig med föräldrarna. Det kan man vara utan att vara otrevlig eller riskera grannsämjan.
Det är viktigt att värna om sin egen integritet och privata sfär. Jag hade inte heller uppskattat att ha andra barn hemma varenda dag. I synnerhet inte om de betedde sig så illa som den här pojken verkar göra.

Säg att just nu behöver ni lite lugn och ro, när ni har en nyfödd hemma, så ni ser gärna att de håller pojken hemma lite mer. Hur mycket kan ju bara du avgöra. Men kanske föreslå att de leker ett par eftermiddagar i veckan, och en liten stund någon av helgdagarna?

Vad händer om du ber dem gå hem till den andra pojken och leka när de vill leka?

Ja jag vill inte stöta mig med de eller att det blir jobbigt när vi ses heller. Ibland tänker jag att jag kommer göra mig olycklig på detta, den dagen det bara rinner över och jag störtar över och bara öser ur mig allt, jag måste ha en taktik. Försöka prata med barnet, prata med vår son, sägs ok ibland men att vi ofta har planer, kanske kan leka en halvtimme sen ska vi göra något osv. Försöka få det att lugna sig. I söndags var han inte här på hela dagen men då hade vi också sagt till vår son att vi skulle få besök så han var noga med det till sin kompis i lördags, att vi kan leka först nästa helg igen.

Förstår din oro att skydda dina barn, sånt umgänge vill man ju verkligen inte hamna i själv, eller barnen. Kanske en anonym anmälan till soc om du tror att barnet far illa och det är bråk och stök hemma? De kanske behöver avlastning som en kontaktperson eller så?

Ja, om detta inte lugnar sig när vi pratat med pojken och vår son så måste jag nog det. Det finns nog ingen annan väg. Känns bara jobbigt, men det är jag som är feg, får försöka hitta en bra dialog. De får inte vara här hemma nu efter den gången när han både snodde mat och fullständigt mobbade vår 4-åring så han bröt ihop, nu leker de ofta ute. Ibland går de hem till kompisen men han har sagt någon gång att det är så tråkigt. Lite oklart varför..

Kanske är miljön hemma hos kompisen inte lika "välkomnande".. Dvs att det känns tryggare för honom att vara hemma hos er.. (Man vet ju sällan hur andra familjer har det under ytan)

Men det spelar ingen roll. Du behöver lugn och ro med din lilla nyfödda och lite egentid med dina äldre små :)

Berätta gärna hur det går/har gått

Jag har en bekant vars son lever rövare hemma hos andra (omgivningen misstänker hyperaktivitet/damp)

Hennes väninna är bra på att sätta gränser mot barnet; men inte säkert att andra föräldrar (kompisars föräldrar) är det. Min bekanta är själv inte spec bra på att sätta gränser