Många letar namn på sina barn (typ småsyskon) så att de ska passa ihop med det namn som storasyskonet redan har. Ibland ska det helst också börja på samma bokstav.
Varför, undrar jag? För vems del ska namnen låta bra ihop eller börja på samma bokstav?
Ja men dom är ju fortfarande individer och ska inte klumpas ihop resten av sina liv. Som flera skrev, det är inte en kull hundvalpar. 
Klart de är individer vem påstår något annat?
För min skull, men inte för mycket. Jag sorterar allt i "fack" och det blir ofta lite konstigt för mig att blanda saker som inte har något gemensamt. Tidigare var jag väldigt rigid när det gällde namn, nästan BARA nordiskt och från samma popularitetsperiod. Nu har jag börjat släppa lite på principerna, men jag gillar ändå ganska lika typ av namn. Så kanske har det också med personlig smak att göra. Man gillar exempelvis namn på E, man gillar nordiskt, man gillar korta namn, man gillar smeknamn etc.
Dock får det som sagt inte vara för likt. Jag gillar inte när det är "kennelvarning" på namn. Inte namn som rimmar - Noel och Joel. Inte namn som har för många gemensamma bokstäver - allt ifrån Isla och Lisa till Liv och Linnar.
Inte samma ändelse - Ivar och Alvar. Inte namn som blir samma baklänges - Noel och Leon. Inte alla barn på samma namn.
Hur skriver jag.... på samma namn ska givetvis vara samma bokstav 
Mina 2 döttrars namn låter bra ihop. Men det är för att jag gillar den typen av namn. Så det blir ganska självklart. Nu väntar vi en son, och hans namn kommer inte alls matcha med deras namn. Och det har folk påpekat. Att det låter konstigt då döttrarna har lite längre namn medans sonen kommer ha ett kortare. Men jaha liksom.. Väljer namn vi gillar, inte som ska låta som knatte, fnatte och tjatte liksom. Ingen har heller samma första bokstav. Inte barnen och inte jag och maken.
Har fem barn och aldrig tänkt så, har bara tagit det namnet som känns mest rätt för stunden, individuellt alltså. Sen har man ju ofta en viss smak och då blir de ju ändå i samma klang, men nej, känns jobbigt nog att jag börjar på M och två av mina döttrar gör det. Känns lite fånigt såhär i efterhand, men när jag fick första tyckte jag det kändes så gulligt. Tack och lov var det tredje och inte andra som också fick ett namn på M.
När vi fick vår andra dotter, så tänkte jag att folk kommer ju tycka att vi är knäppa om vi väljer ett till namn på samma bokstav som vår första dotter. Därför uteslöt vi alla namn på samma bokstav.
Vi letade och letade och fastnade för väldigt få namn, men inget kändes riktigt bra. Vi kom inte överens alls.
Av en slump snubblade vi sen över ett namn på samma bokstav och vi båda gillade det direkt. Vår första dotter tyckte också om det. Det blev då nummer ett på listan trots allt.
När andra dottern sedan föddes, så valde vi det namnet. Jag blev dock nojig igen över det där med två namn på samma bokstav. Att folk skulle tycka vi var löjliga som hade matchat namnen, att namnen var för lika. Jag började därför leta ett nytt namn när hon var 1-2 veckor gammal.
Efter en veckad letande och funderande fick jag erkänna att det första namnet vi valde var det rätta åt henne. Trots att det börjar på samma bokstav som storasysters. Storasyster tycker ju det är jätteroligt :)
Barnens namn är ju ändå olika och dom kommer ju växa upp som två olika individer oavsett namn. Jag förstår inte varför det skulle vara så fel att välja namn på samma bokstav eller namn som föräldrarna tycker passar tillsammans. Ja, inte är det något fel med att välja namn som någon nu tycker inte passar tillsammans heller.
Huvudsaken är att föräldrarna är nöjda över valet, är överens och tycker att barnet passar i sitt namn. För oavsett vilket namn föräldrar väljer, så är det ju alltid för deras egen skull.
Jag fick höra av en kollega att namnet jag valde till trean inte passade med syskonens namn. Jag svarade då att det inte är en kull valpar. De kommer ju inte att leva livet som en trio, utan det handlar i så fall mest om att det ser snyggt ut på julkorten.
Jag antar att man väljer matchande namn för att man ser syskonen som en grupp och att man vill visa att de hör ihop.
och även om de inte gjort det, så är det som du säger inga valpar..
För min skull, men inte för mycket. Jag sorterar allt i "fack" och det blir ofta lite konstigt för mig att blanda saker som inte har något gemensamt. Tidigare var jag väldigt rigid när det gällde namn, nästan BARA nordiskt och från samma popularitetsperiod. Nu har jag börjat släppa lite på principerna, men jag gillar ändå ganska lika typ av namn. Så kanske har det också med personlig smak att göra. Man gillar exempelvis namn på E, man gillar nordiskt, man gillar korta namn, man gillar smeknamn etc.
Dock får det som sagt inte vara för likt. Jag gillar inte när det är "kennelvarning" på namn. Inte namn som rimmar - Noel och Joel. Inte namn som har för många gemensamma bokstäver - allt ifrån Isla och Lisa till Liv och Linnar.
Inte samma ändelse - Ivar och Alvar. Inte namn som blir samma baklänges - Noel och Leon. Inte alla barn på samma namn.
Jag har alltid tyckt att det är lite taskigt, för ofta har man då ett favvonamn till sin äldre, medans den yngre bara får något som ska matcha, nej jag tycker man ska ta det finaste man vet till alla barnen även om de inte matchar. Sedan kan de ju råka matcha men det är inte samma sak, som exempelvis att man råkar gilla Albin och Alfred och hade svårt från början att välja.
Jag bara älskar namn på L, de blir ofta så mjuka. Så chansen är stor att mitt/mina framtida barn kommer att få namn som börjar på L men det är inte för att det matchar i så fall.
Jag och min syster har ganska lika namn. Vår bror har dock ett namn som är ganska olikt våra. Skälet är dock att de hade så svårt att komma överens om namn att när det väll båda gillade ett namn så gällde det att de slog till :).
En jobbarkompis till min har en teori om just detta, hon tror att anledningen till att namnen ska matcha är för att då är det lättare att ropa/skrika/skälla på barnen ex: Jim, Joakim NU KOMMER NI HIT! Eller Sara, Sophia SLUTA GENAST!
Om barnen heter Stephen och Tora blir det lite svårare. Hon kanske har rätt vem vet :).
Många letar namn på sina barn (typ småsyskon) så att de ska passa ihop med det namn som storasyskonet redan har. Ibland ska det helst också börja på samma bokstav.
Varför, undrar jag? För vems del ska namnen låta bra ihop eller börja på samma bokstav?
Fast att tvåans namn ska passa med ettans hindrar ju inte att man väljer ett favvonamn även till tvåan. Vet ingen som valt ett namn de gillar mindre bara för att det ska passa med ettan.
Fast lider verkligen barnet av att inte ha fått päronens favvonamn?
Jag tycker mest det låter konstigt när ett syskonpar heter t.ex. Robin och Agnes - det är liksom namn i olika klasser. Oftast har man väl en ganska specifik smak när det kommer till namn på sina barn, sällan jag stöter på folk som älskar Tindra men även Fredrika. Har dock en kusin som döpt sina barn till, vi säger, Anton, Amanda och Henning.