Som frågan lyder i rubriken. För att det inte ska bli alltför många alternativ att välja mellan, så är mannen eller kvinnan heltidssjukskriven och har en ganska låg sjukersättning från fk. Hen kan ta hand om sig själv och sköta sin del av hushållssysslorna, men är inte kapabel till att arbeta.
Rösta på!
De viktiga är att de trivs med sitt liv. Vad de gör om dagarna skiter jag sedan fullständigt i.
Skulle lagt till fler alternativ, t.ex. spelar det någon roll om personen är sjukskriven för psykisk ohälsa eller en fysisk skada eller funktionsnedsättning?
Men den här frågan var först och främst ang ekonomin.
Om de inte lever över sina tillgångar är det inget problem
Svarade nja.. Jag skulle inte börja dejta (typ blinddate) någon jag visste var långtidssjukskriven..eller hade något allvarligt handikapp för den delen. Jag må vara ytlig men det skulle innebära så pass stora begränsningar i livet att jag nog aldrig ens skulle ge det chansen. Och definitivt ingen som inte kunde försörja sig själv och satt på jättestora lån.
Däremot är det ju svårt att rå över sina känslor. Skulle jag träffa någon man med en sån fantastisk personlighet att jag blev tokförälskad skulle jag nog bortse från mina krav och ytlighet. Då spelar det ingen roll om han är sjukskriven eller har något större handikapp, jag är liksom redan fast :) Men en skuldsatt person utan kontroll skulle jag ställa stora krav på, aldrig sätta mig själv i klistret ekonomiskt.
Det skulle inte vara några problem om sjukskrivningen var tillfällig (dvs varade något år eller så) men om personen aldrig kommer kunna jobba är han inget för mig.
Det skulle inte vara några problem om sjukskrivningen var tillfällig (dvs varade något år eller så) men om personen aldrig kommer kunna jobba är han inget för mig.
Det får ju bli hypotetiskt eftersom jag lever i ett förhållande sedan 35 år tillbaka. Men om jag hade separerat från min man och träffat en ny så hade jag nog valt att vara särbo och då hade det berott helt på om jag hade blivit lidande av hans ekonomi. Har man ett förhållande vill man göra saker tillsammans och hade hans ekonomi hindrat oss från det så hade jag nog tackat för mig. Jag har inte så många år kvar till min pension och då kommer min ekonomi att förändras till det sämre och jag vill ju kunna njuta av ledigheten med resor och anat som jag inte har tid för idag.
Nej...
Jag blir ihop med folk för att jag är tänd på dem, inte för att de kan bidra med något ekonomiskt eller praktiskt. Sånt har jag vänner till.
Är det en jävligt attraktiv sjukskriven så absolut.
I längden skulle jag göra slut pga alltför olika liv vilket skulle irritera mig.
Lite beroende på situation kanske. Eftersom jag själv har flera kroniska sjukdomar så hade jag inte slagit mig ihop med någon som var väldigt sjuk eller behövde mycket av min hjälp eller mycket stöd. Och faktiskt så hade jag flytt om personen hade lidit av psykisk ohälsa... för mycket sådant på en plats blir aldrig bra.
Nä det har jag svårt att tro.
Det beror på vad sjukskrivningen beror på och personens inställning. Förutsatt att sjukskrivningen var tillfällig och personen gjorde allt för att komma tillbaka till arbete skulle jag kunna tänka mig det, men då troligtvis som särbo.
Jag röstade som många andra på det fjärde alternativet. Jag tror tyvärr att det skulle innebära mer problem än vad jag får ut av förhållandet.