Snart får vi vara en familj

Nej alla barn vill inte det!
Sen med facit i hand så kan man se att det var för barnets bästa att bo på ett ställe utav olika anledningar.

Pendla till jobb?

Spontan reaktion: Jaha.

Nyfiken på varför du tror att jag eller nån annan ska bry sig?

Vi pratar Norrland. Jag kan iofs jobba vart som helst där det finns pålitligt internet om jag reser en gång i v eller iaf varannan v, men min sambo kan inte pendla till jobb då de jobb han kan ta med sin utbildning finns mer på mitten om vi säger så. För att det ens ska vara möjligt att hämta barnet pendlar han redan 8 mil om dagen så flytt är inte aktuellt.

Äsch, mitt svar som jag skrev igår kom visst inte med.

Jag är tvärtom övertygad om att varannan v är mer till glädje för de vuxna än för barnen även om vissa barn klarar det bra och de flesta står ut med det för att få träffa båda.

Jg har också för mig att jag läst i ett TS inlägg att barnet behöver en fast punkt, inte flacka omkring som en salig ande och då barnet själv valt mamman så får det bli så.
Att barnet varit 'jäkligt' har antagligen berott på situationen, att flytta fram och tillbaka och då testa barnet (det gör iaf min mans barn, v a r j e  gång han kommer) och är påfrestande och jobbigt. Ibland spelar det ingen roll hur man hanterar det, barnet pallar ändå inte.

Så hans barn sedan innan räknas in med i Er familj?

Det var riktigt tragiskt är min spontana tanke

Jag har varit bonusmamma åt en 9 åring i 7 års tid nu och jag är lika road som alltid speciellt sedan 3 år tillbaka då jag och min man fick ett gemensamt barn. Någonting har hänt men vad vet ingen, han är jätte elak han slår sin lillebror han nyper honom vi har uppsikt över dom hela tiden så vi vet att det inte är så att min son gör någonting som provocerar 9 åringen. Vi har 9 åringen varje lov kommer väl ha det ett bra tag han behöver ju som alla barn båda sina föräldrar. Det är tråkigt när det inte fungerar alltid.

Är svårt att ge en reaktion utan detaljer. Ett barn som har två fungerande föräldrar mår bäst av att få vara lika mycket hos båda, generellt. Men om pappan inte är så välfungerande är det ju en annan sak.

För dig är det givetvis skönast att slippa andra barn, för det är ju inte ditt barn. Men skulle du och din man/sambo gå i sär så kommer du givetvis vilja att era barn ska få vara mycket med sin pappa också. Om du inte är en sådan kvinna som bara vill ha barnen för dig själv förstås :).

Kan tillägga också att de som flyttar ihop med någon som har barn och tror att de kan leva kärnfamiljsdrömmen som alla andra kärnfamiljer lever i just en drömvärld. Vare sig barnet försvinner ur bilden eller inte så finns det alltid kvar inom den förälder som svek sitt barn, ett svart litet hål som säger något om den människan. 

Båda hemmen är välfungerande. Det är barnet som inte är det eller hur man ska säga. Här gäller inte det generella alltså.

Då är det ju ännu värre. Hur kan ni göra så mot barnet?

Jaha, vad är det med barnet? Menar du funktionshinder, eller menar du t ex att barnet inte mår bra?

Du skrev inget i inledningen, så svårt att veta vad det är man ska ge en reaktion på. 

Eller är tråden bara till för att väcka debatt? :)

Tvärtom, det är barnet själv som valt då det inte mår bra av två hem.

Vilken himla tur för dig då!

Ja du tror väl det eftersom jag per automatik som bonusmamma får skulden för precis allt, enligt sådana som dig. Intressant!