Bb-vistelse och nattammande storasyskon

Såg att barnet har eksem och aldrig sovit en hel natt. Om barnet dessutom hostar en del så ska ni dra öronen åt er för då kan det ha astma (hör ihop med eksem). Min son hade det och han vaknade med panik flera gånger varje natt även under hostfria perioder. När han var tre år fick han astmamediciner och efter tre nätter sov han för första gången i sitt liv en hel natt och har sedan fortsatt med det. Självklart behöver det inte vara det, men jag önskar att någon sagt detta till mig när vi kämpade med sonens sömn. Jag ammade också honom länge för att jag tyckte så synd om honom när han vaknade och var så orolig. Då trodde jag att det var mardrömmar, men sedan förstod jag att det var astman och panik över att andningen var störd. Vi var till flera läkare som inte tog oss på allvar innan vi äntligen fick en som lyssnade på mig.

Vad det gäller nätterna på förlossningen så tror jag du kan slappna av. Är bara barnet tryggt med barnvakten så förstår det att allt inte är som vanligt. Som förskollärare har jag ofta hört av föräldrar på inskolningen att vi aldrig kommer få deras barn att sova på en madrass...än så länge har vi lyckats med alla. Tvååringar är kloka små varelser!

Jag ammade fortfarande tvåan när trean kom.

Jag tror aldrig jag tänkte på att ta med honom till bb och amma.

Vår förlossning satte igång på natten och vi hade då barnvakt som tog hand om honom och gav honom välling.

När mjölken kom igång så ammade han mycket mer mer än morgon och kväll som innan, det funkade bra ett tag men till slut blev det för mycket för mig och vi fick gå tillbaka till morgon och kväll.

Hej! Tack för tips om astma! Vi har inte hostningar, och har lyckats ringa in de hudallergier (som även jag har flera av dem) som skapat de värsta eksemen. Barnet är även mjölkproteinallergiskt. Men i bland blossar eksemen upp, för det är ämnen som är svåra att undvika i alla situationer, och då blir nätterna kämpigare för att hen vaknar och kliar sönder händer och ansikte. Just nu är hen eksemfri = bättre sömn. Förra veckan när jag skrev den här tråden gjorde ett eksem sömnen sämre och hen var extra snuttig också. Vi går på allergiutredning och har ett antal undersökningar kvar. Det tog lång tid för oss också att få komma dit, men det gäller att bråka järnet.

Ja, vårt barn sover också på en madrass på föris, men så hade ju pappan varit hemma länge innan barnet började förskolan, så amning till sömns på dagarna hade varit undantag på vissa helgdagar och dylikt. :) Dessutom famnade personalen vårt barn i början, så hen fick lära sig madrassen i lugn takt. Väldigt bra förskola vi har!

Jag har ju aldrig varit slut av sömnbrist, förutom när jag behövde sova hela hela tiden i början av graviditeten nu (men då sov jag ändå minst 12 timmar per dygn så det berodde mer på ett omättligt sömnbehov). De kämpiga och långa uppvaken har inte varit några amningsuppvak, det har varit ont i magen av mjölkprotein när hen fått i sig det av misstag, eller eksem. När vi haft enbart "söva om sig med tutten"-perioder har det varit väldigt korta uppvak, nån minut, och ingen av oss har rört oss ur fläcken eftersom vi sover i samma säng.

Det här med nattamning är ju olika; de allra flesta avvänjer långt tidigare än oss och en del av de som avvänjs sover hela nätter sen som i ert fall. Men jag vet också många barn i samma ålder som periodvis vaknar massor av gånger trots att de inte ens dricker vatten på natten. Jag förstår inte hur de föräldrarna orkar gå runt och bära och vyssja, det hade jag aldrig orkat. Vi gör det som går snabbast och det funkar bra för oss. När hen bara vaknar och snuttar om sig genom tutten går det supersnabbt, jag vaknar knappt. Vid hungriga uppvak ger pappan välling. Det har verkligen skänkt oss alla tre massor av bra sömn.

Självklart skulle vi kunna ta en fajt kring både vällingen och amningen men det tänker vi inte göra. Om något kommer vällingen underlätta mycket för barnvakten, när inte snutten = tutten finns till hands.

Jag tror att en verkligen behöver känna "nu är det nog" för att orka ta en tuff avvänjning. Det har jag aldrig gjort. Och orkar verkligen inte nu.

Sen börjar ju många barn sova djupare efter två års ålder, vårt barn är ju inte två än, så jag är inte orolig, faktiskt. :)

Tack för info! Ja, blir det för mycket får en ju sätta gränser. Jag ammar inte heller i dag på tider och platser som inte känns bekvämt för mig. Hen får vänta tills vi kommer hem. Det accepterar mitt barn, även om hen inte alltid gillar det.

Fy vad jobbigt det låter att ha så kraftiga eksem...bråka med läkare vet jag hur det är.

Du missade lite av min poäng där. Visst att det är bra personal på er förskola, men barnet gör mer än man kanske tror. Vi tar också barnen i famnen i början, men det är barnet som gör det stora jobbet med att klara att acceptera den nya situationen. Barn vet när det passar att krångla och när det inte passar, jag tror inte att dessa få nätter kommer ställa till med nåt större problem...i alla fall inte om barnet känner sig tryggt med barnvakten. Har ni möjlighet så låt barnvakten ha barnet nån natt innan för att träna.

Min poäng var att det inte är självklart att barnet gillar läget i en ny situation direkt - klart att det kan ta tid att vänja sig. Då är det skönt att ha en personaltät förskola med lyhörd personal.

Vi har som framgår i tråden, landat i att inte träna. Det är inte många veckor kvar och vi ska åka till vår stuga och ta det lugnt. Har fått massor av fina historier från andra i samma sits, inte så många här men i andra forum!

ll

Jag tror att de flesta barn klarar en tillfällig situation som t ex när mamma och pappa är på sjukhuset i några dagar. De är för kloka för att krångla i den ovana situationen. Om man ska dra en parallell till inskolningen på förskolan så kommer det ofta ett bakslag efter några veckor när barnen blir tryggare i situationen. Alltså skärper barnet troligtvis till sig när ni inte är med och gör saker som det i vanliga fall kanske inte skulle ha accepterat. Är barnet bara tryggt med den som passar det och ni fångar upp barnet ordentligt när ni kommer hem så kommer det säkerligen inte bli några problem.

En sak som borde vara självklart, men som faktiskt inte är det, det är att låta barnet få vara hemma med er de första veckorna. Förvånansvärt många föräldrar låter sina barn gå kvar på förskolan. Många barn trivs väldigt bra på förskolan, men det sårar dem ändå att föräldrar och syskon går hem och lämnar dem på förskolan.

Hej ts! Jag har inte läst alla kommentarer, utan bara din fråga. Jag har en tjej på 2,5 som fortfarande ammar friskt, och förstår verkligen din oro! När hon var runt 20 månader var vi tvungna att lämna henne över natten hos mormor och jag hade värsta ångesten över det. Då liksom nu så amma hon tills hon somna, och suttade ett par gånger under natten. Sen vill hon ha bröstet direkt när hon vaknar igen. Jag var helt inställd på en jättejobbig natt för henne och mormor, men det gick jättebra! Hon sov hela natten, som en stock! Ville ha en frukt och lite yoghurt innan hon la sej och var nöjd och lättsövd. Sen dess har hon sovit där ett par gånger till med samma resultat, men när mamma e med så är det bröstet som gäller. Jag tror inte alls du behöver oroa dej, även om jag förstår precis hur du känner dej!

Tack för alla svar! Nu är vår skrutt två veckor och allt gick jättebra. Förlossningen blev under dagisvistelse på förmiddagen och barnet sov med oss på bb-hotellet efter att ha hängt med morfar efter dagis fram till läggdags. Sen lämnade vi på dagis dagen efter för att vila upp oss på bb. Det har gått långt över förväntan hittills! Även med tandem-amningen. Har fått börja begränsa storasyskonets amning på natten för att hitta en bra balans för mig själv och ömma bröst och det har varit lite ledset vid nekanden men vi har kunnat söva på andra sätt och desto gladare storasyskon vid de stunder morgon och kväll som hen fått amma! Korta dagisdagar 3-4 dagar i veckan har också varit superbra för oss, barnet har haft jättekul och vi har kunnat sova några timmar för att verkligen kunna ge närvaro åt storasyskonet resten av tiden. (Vi var beredda att helt skippa dagis om vår tvååring visat tecken på att inte vilja gå, men hen har verkligen superkul där). Pepp till alla andra AP-föräldrar!

Stort grattis!

Grattis! Vad skönt att det har gått så bra!