Så oerhört svartsjuk på min sambons ex

Hur ser ni på det utifrån med andra ögon? Varför försvarar han henne i våra diskussioner angående att han aldrig sätter ner foten? och varför låtar han henne planera saker med barnen på hans umgängestid?

Går ju inte som utomstående att spekulera i varför han väljer att vika sig. Ja, han är kanske förtjust i henne fortfarande. Eller så är han helt enkelt bara en person som väljer att direkt ge sig framför en konflikt. Efter 7 år skulle jag snarare gissa på det senare.

Fast det låter väldigt sorgligt att du lever med en person som du hela tiden tror gillar någon annan och där du jämför dig med den personen, till din egna nackdel. Jag hade aldrig klarat en sån situation och känsla.

Snygg(are) eller inte. DU behöver nog få hjälp med metoder att jobba med ditt egna självförtroende. Det där låter outhärdligt.

Min sambo vill inte heller gifta sig igen. Nu är jag inte sugen på att gifta mig öht så det gör verkligen inget, men hur som helst så har det INGET med mig och vår relation att göra utan bara en rädsla att »det gick ju åt skogen sist, så det gör jag helst inte om«. Ganska förståelig känsla tycker jag.

Men det ÄR ju så att du inte vore med honom om hon inte lämnat honom. Fakta. Alltid är det ju en som lämnar o en som blir lämnad. Kommer du inte ifrån. Varför grubbla på det? Hon var / är säkert en väldigt stark o dominant person, so? Vissa x har tyvärr en slags makt över sina barns pappor. Förstår inte riktigt varför du tvinnar på dessa saker, han är ju me dig nu o ni har barn. Dedär me gifta el inte gifta. Har själv skilt mig för länge sedan, har barn både med x o med min nya. JAG har sagt från början av vårt förhållande (över tio år gammalt redan) att JAG aldrig vill gifta mig igen, för är rätt konservativ i den saken - känner helt enkelt att gifter sig - de gör man bara en gång o sk.ter det sig då så....Det har han accepterat o vi har inte diskuterat saken dess mera. Försök fokusera på nuet, det verkar som du fastnat fast i detta som varit o varför varför varför....har det någon betydelse?

Eller så är han rädd att förlora barnen eller kontakten med barnen, och där för låter henne hållas. vilket jag kan förstå i detta landet där kvinnor som är lite små sjuka i huvudet. Kommer undan med att använda barn som sina ägodelar och vapen..

Svartsjukan är oftast ett problem med självkänslan. Den finns det hjälp för!

Det kan ju vara så enkelt som att han är konflikträdd? Det kan vara så att han är rädd att eventuella konflokter med henne ska få konsekvenser för barnen eller umgänge med dem? 

Sen att hon ser bättre ut än du... det är väl dig han lever ihop med nu? 

jag kan inte se någon anledning att vara svartsjuk på henne. Efter så många år tillsammans borde du kunna vara säker på att det är DIG han vill vara med. 

Problemet ligger snarare i att han är en "toffel" gentemot exet, att han inte vågar säga ifrån. Det är det som behöver förändras och det kan ju inte du göra, det måste han göra. Har ni gått i parterapi nån gång? Dels kan ni reda ut hur hans beteende mot exet påverkar er relation, men han kan också få hjälp med hur han ska förändra det beteendet (om han vill). Det kan vara svårt att göra så mkt på egen hand när det är ett så långvarigt beteende

Fast det är ju dig han gillar nu så vad spelar det för roll vem som ser "bäst ut"?
Finns ju alltid tjejer på stan och i bekantskapskretsen som är snyggare än en själv, inte separerar din man för det. Man är ju tillsammans med en person för HELA den. Och dels kanske han tycker du är vackrare i alla fall, både utseendemässigt och som människa. Sluta jämför dig.

Låter som du alltid kommer vara nr 2 i hans liv tyvärr. Jag var med en sån kille. Han var med mig för att hans ex inte ville ha honom. Nu skaffade vi inte barn tack och lov. Och jag insåg att jag inte ville leva med en man som älskade en annan mer än mig. Varför går du med på att vara hans reserv??

Varför säger du så? Bara för att det är din erfarenhet innebär inte att det är så för TS.

Jag tror mannen är konflikträdd och mesig helt enkelt.

Jag vill gärna säga nåt för att hjälpa, vet hur du känner dig. Men ju mer du tvivlar på dig själv desto sämre kommer du känna dig o desto mer problem kan då skapas.

Du behöver mindfulness, mental träning att börja älska dig själv i grund o botten. Jag vet det för det har oxå hjälp mig. Självkänsla är lite av en färskvara, du behöver alltid påminna dig själv om att DU är bäst! Ha medkänsla med dig själv och koncentrera dig på det du gillar i dig själv. Skit i hans ex! Du vill inte att hon ska styra ditt liv!

+ du blir mer attraktiv i andras ögon då du trivs i dig själv! STYRKEKRAM!! :)

Visst kan det vara så som din magkänsla säger dig. Jag tillhör dem som tycker man ska lyssna på den. Du är ju inte hjälpt av att alla säger att det är ju DIG han är med nu, om du känner att han inte kommit över henne. Det känns naturligtvis alltid tryggare att vara tillsammans med en man som själv tog beslutet att lämna sitt ex, än att det var hon som lämnade honom.

Jag har varit i precis samma situation själv. Vi skaffade dock inga barn eftersom jag kände att jag var ett "andrahandsval". Han var jättesnäll och gullig mot mig, men jag visste att han hade en bit av hjärtat kvar hos henne, och säkert skulle gå tillbaka till henne om hon ville ha honom. Att han var med mig för att han inte kunde vara med henne. Något han förnekade, men min magkänsla sa mig att det var så. Så det blev ohållbart, och därför lämnade jag förhållandet. Lever idag lycklig med en annan man och vi väntar nu barn tillsammans.

Det jag vet om mitt ex idag är att han och hans ex är mycket tillsammans. De lever inte ihop än, men det är nog bara en tidsfråga. Så jag känner att min magkänsla hade rätt, och att jag gjorde ett rätt val som lämnade.

Svår ekvation i så fall. Hälften av singlarna med en relation bakom sig är ju den som »blev lämnad«. Sen kan man självklart vara mer eller mindre överens, men jag tror att det ofta ligger i sakens natur att någon av parterna just där och då är den som tar det avgörande beslutet, och att den andra kan känna sig »lämnad«. Hur less man än var på varandra innan.

Min sambo var på väg från sitt ex flera gånger. Men sen till sist var det trots allt hon som tog steget. Och han kände sig, som jag fattat det, just då både sviken och lämnad. Fast han var på väg i sinnet långt innan. Ganska fjantigt men verkar ligga i den mänskliga naturen.

..fast om man köper ditt resonemang att lita på sin känsla borde ju TS göra slut?! Eller...?

Jag berättar endast om min erfarenhet. För mig var det rätt att avsluta relationen. Ts har 2 barn tillsammans med sin sambo, vilket jag inte hade. Förmodligen så har hon inga planer på att göra slut, och det är inget jag heller skulle råda henne till. Jag har ingen aning om hur deras liv ser ut för övrigt. Det ts berättar är att hon mått dåligt under 7 år, så man förstår ju att hon inte är en lycklig människa. Mannen verkar inte kunna få henne att känna sig trygg och älskad. Det tycker jag är sorgligt.

Ja håller jag med om att hon inte verkar trygg. Det låter som han inte kan göra henne trygg. Men vet han vad hon känner? Kanske skulle vara bra om TS tar upp sina känslor om att inte "duga" eller känna sig älskad nog med sin kille. Beroende på hans svar kan hon ju skapa sig en uppfattning om fall hon är helt ute och cyklar eller att det verkar vara så. Jag ser det också på ett annat sätt. TS har du låg självkänsla/självbild? Har du alltid haft det så? Eller kom det i denna relation?
Hamnar man som 3:a (efter exet och hans barn) jämt är det ju svårt att få bra självkänsla. Dock tror jag inte att han älskar henne än. Snarare är han en fegis som inte vågar sätta sig upp mot exet och glider för att han kan. Du accepterar ju tyvärr också indirekt att komma i sista hand så det kanske blir lättaste utvägen för honom?

Jag känner igen mig helt i det du skriver. Har varit, och är fortfarande till viss del, i samma situation.
Jag har varit sju år tillsammans med min sambo och nu börjar jag äntligen känna att han faktiskt vill vara med mig, inte med sitt ex (i det här fallet var det han som lämnade henne, men han funderade enormt länge över det). Länge trodde jag att det fanns outredda känslor där, men det tror jag inte mer. Åtminstone inte såsom jag tänkte det. På sätt och vis finns det väl alltid outredda känslor med alla ens ex?!

Min sambo är också mesig då det gäller henne och låter henne trava över honom ganska ordentligt. Detta har retat mig under alla år, men han säger alltid att han grälat så mycket med henne att han inte orkar göra det mera. Dessutom är hon en fullständigt omöjlig människa att diskutera med, då hon anser att hon aldrig har fel. Lite har han dock tuffat till sig.

Min poäng är att jag inte tror att han har något sådant intresse av henne längre. Sju år är en lång tid att vara tillsammans med någon och vara kär i nån annan, det tror jag inte någon fixar. Konflikträdd är han säkert eftersom det kanske varit många konflikter tidigare och han vill undvika det för att skona barnen.
Det du behöver göra är att arbeta med hur du ser på dig själv. För mycket av detta handlar egentligen om att du anser att du inte är tillräckligt bra, eller åtminstone inte "lika bra" som hans ex. Den känslan jobbar jag med varje dag, för den är otroligt tung att leva med.