Vad är okej/rättvist när bonusbarnet är hos boendeföräldern?

Just det du tar upp förstår jag mig överhuvudtaget inte på.
Det gemensamma barnet har ju knappast "rättigheter" att bli störd av vad halvsyskonet får göra i sin andra familj då den gemensamma inte tillhör den familjen på något sätt. Hade det handlat om 2 gemensamma fastrar, farmor eller dyl som bara valt att göra saker med ett av barnen hade det varit en annan sak.

Förstår inte dessa "bonusmammor" som promt måste räkna in vad bonusbarnet får och inte får hos den andre föräldern för att särbehandla det gemensamma barnet eller rättare sagt få en chans att utesluta bonusbarnet. I andra trådar är det så himla viktigt att biomamman inte har med att göra vad de själva gör, samtidigt som de själva baserar tex sina semestrar på vad mamman gör under sitt umgänge. Har dessutom svårt att förstå mig på dessa pappor som tycker det är helt okej att gång på gång tex resa utan sitt/sina första barn.

Så med andra ord är man elak om man gör någon större utflykt/resa när barnet är hos den andra föräldern? För det är ju det allt tjat om orättvisa handlar om.

Ja fast skulle du tycka att det var okej då att vi (jag, min man och mitt barn) åker iväg någonstans när mannens barn är hos sin mamma? Då menar jag inte bara typ en dag på stranden, utan en större resa. Inte utomlands dock.

Ja, det är ju här pudelns kärna ligger. Kan bonusfamiljen göra något där inte bonusbarnet är med? Eller blir det orättvist då?

Men det verkar ju vara helt okej att biomamman gör som hon vill. När vi har två kusiner som fyller år i helgen missar ju bonusen en helg i sommarstugan med sin mamma, bonuspappa och lillasyster. Så skulle man vara krass, så skulle de inte tillåtas göra det, eftersom det blir orättvist att lillasyster där får egentid med sina föräldrar, som den äldsta missar. Men det är nog egentligen okej, men gud nåde biopappan och bonusmamman om de gör samma sak ....

För vår del blir ju bonusbarnet en begränsande faktor för vad vi kan göra om vi alltid ska pricka in när hon är här, d v s varannan helg förutom på sommaren då inte ens det stämmer. Dessutom spärras ganska många helger av födelsedagskalas, då det finns 8 barn som är kusiner, varav våra 3, en farmor och en farfar, så rimligen kan 26-10 helger försvinna på bara kalas. Sedan försvinner 1-2 helger för påsk, midsommar och jul. Under vår och höst har det varit matcher i princip varje helg, så frågan är när vi ska kunna göra något utan att det är synd om bonusbarnet som missar något, antingen en fritidsaktivitet eller familjeresa, då det är så viktigt att bonusbarnen ska få uppleva allt. I kärnfamiljen är det ju normalt att man inte hinner med allt, men det verkar vara andra regler för bonusbarnet, som det dessutom är synd om.

Egentligen kan jag nog tycka att det är rimligt att bonusbarnet får hälften av det ena familjen gör, om det inte ens är där halva tiden ... för annars måste ju kärnfamiljsbarnen och barn som bor heltid hos ena föräldern kanske inte få så mycket, då tiden när bonusbarnet är här räcker inte till.

Det enda vi i så fall skulle ha rätt att göra är väl att åka och hälsa på mormor och morfar som hon inte är släkt med.

Däremot håller jag med dem som anser det fel att bonusbarnet aldrig får åka utomlands med ena familjen, men om de åker på två resor borde det kunna vara rimligt att missa en, oavsett om det ändå får en till hos den andre föräldern. Åtminstone jag tycker det är viktigt att bara kunna få vara hemma och ha det lugnt och skönt också några dagar, vilket kan bli svårt om allt ska tryckas in på bonusbarnets få veckor. Åtminstone vi sprider ut aktiviteterna, om inte annat ur ekonomisk synvinkel. T ex ALV i juni, djurpark i juli och Liseberg i augusti för alla barnen. Om det blir något mer får vi se, men i dagsläget har vi inte bonusbarnet då och enligt mångas resonemang vore det fel att göra något bara med barnen som bor här på heltid.

Jag har en fundering ytterligare. Hur påverkas situationen om bonusbarnets förälder är med eller inte. Får jag som har barn med en man som har barn sedan innan hitta på roliga aktiviteter med mitt barn utan att det är synd om bonus? Alltså är faktorn om pappan är med gällande om det är synd eller inte om bonus?

Onödigt att skriva igen, för precis så här funkar det hos oss också :)

Hur man än vänder sig ut och in så kommer det alltid finnas någon som skriker " orättvist" !!!!! Tyvärr så är det ofta så att man i en sk "nyfamilj" helst inte ska göra något utan att alla barn är med annars är man " elak" mot bonusbarnen framför allt om man är bonusmamma,en bonuspappa har på något sätt större " rätt" att utesluta bonusbarn.....hm... Jag tror att man får se till helheten, nej alla barn i en familj får inte alltid följa med på allt, men så länge alla får följa med på likvärdiga saker någon gång så tror jag allt att barn kan acceptera det och vara OK med det. Som ett ex kan jag berätta om vad en kille på mitt jobb för ett par år sedan sa ( jobbar på fritids) han gick då i 3-4 :an.hans pappa åkte i väg på en sistaminuten resa med killens ( hel) lillebror 5 år veckan innan skolavslutningen. På frågan om han inte tyckte det var orättvist så svarade han , nej egentligen inte, jag har ju åkt på semester själv med pappa flera gånger det har inte lillebror gjort. Han kände sig inte utanför eftersom han visste att en annan resa skulle han få följa med på, själv eller tillsammans med lillebror också tror jag det kan vara med Alla sorters syskon, så länge inte ETT barn alltid blir uteslutet så tror jag det är vi vuxna som gör störst affär av det.

Jag tycker att det är lite tråkigt att alla hela tiden pratar om vad som är rättvist osv, handlar det inte om att varje barn ska få så bra som just de har förutsättningarna att få?
Våra barn som har skilda föräldrar förlorar så mycket annat som de säkert hellre skulle vilja ha än några upplevelser hit och dit, så om det nu blir så att de får längre semestrar med mer upplevelser så kan de vara värda det med tanke på den förlust de faktiskt får genom att inte kunna leva med båda sina föräldrar varje dag.

En annan sak när det kommer till " rättvisa" och att se till vad barnet gör sammantaget så om man inte har en obegränsad budget måste man ibland göra det,skulle tex vi alltid ha med alla barn på allting skulle vi här hemma aldrig kunna göra något mer än dagsutflykter ( billiga sådana- glöm Liseberg, gröna Lund ,djurpark,etc etc) eftersom vi inte har råd att ta med alla barn jämt ( mina,hans och våra) hur " rättvist" blir det ? Nu är våra " stora" barn så pass förstående att de inser att vi inte har råd och är helt ok med att ibland åker vi på en dagsutflykt med mina+ gemensamma! ibland med hans+ gemensamma och ibland " bara" med de gemensamma, alla vet att de får åka med någon gång att sedan de gemensamma får åka oftare är inga problem för " våra" barn. De " stora" pratade häromdagen om att vi snart " måste" åka till Legoland med de gemensamma - för det hade ju de fått göra när de var " små"

Längre ledighet och mer upplevelser får nog de flesta bonusbarn än vad barn i sk kärnfamiljer får även om de inte är med på allt som görs i båda sina familjer .även om det inte alltid är sakerna som kostar mest som görs alla gånger så tror jag rent generellt att det är fler badhubesök,leklandsbesök etc på de helger/ veckor som man har " alla" barn hemma än de helger / veckor man bara har gemensamma barn hemma. Men det stora problemet är nog när det kommer till utlandsresor! Ve och fasa om man inte alltid tar med alla barn på en utlandsresa! " kan man inte ta med alla ska man inte åka alls" är vad som förespråkas här på fl. Vilket i praktiken innebär att många " gemensamma" barn aldrig kommer få åka utomlands eftersom deras förälder inte tar råd att åka med 3-4 barn utan bara med 1-2 barn, det är ju inte heller " rättvist" men livet är inte rättvist, vi kan inte få allt som alla andra får och precis som det inte alltid är rättvist ur " bonusbarnens" perspektiv så är det inte alltid rättvist ur de " gemensamma" barnens perspektiv och det är något vi får leva med när vi väljer att smälta samman två familjer till en

Sen tror jag att vi som går in i detta och själva har barn innan också har det liiiite lättare än de som inte har barn ßedan innan där " våra" barn är de enda barnen för dn ena partnern, jag inbillar mig att det då är viktigare med egentiden med sambon och de gemensamma barnen,att fånlite " egen" semester ihop. Att leva med andras barn är mer " påfrestande" än med sina egna, hur mycket jag än gillar mina bonusar och hur bra vi än kommer överens så är jag mer avslappnad när jag bara har mina och våra barn hemma,har man få inga barn sedan innan så inbillar jag mig att det kan vara ännu mer påfrestande...jag visste ju redan om hur mycket tid och ork och energi barn tar och hur man får ta den tid som" blir över" till vuxen tid