• Midsommarnattsdröm

    Hur bemöta 2-åring?

    Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med min tvååring. Hon har alltid varit en go och glad tjej och är fortfarande hemma med mig på heltid. I mars fick hon en lillebror och i samma veva lossade mycket av hennes språk samtidigt som det rasslade in en hel del trots. Nu är det semester och hela familjen är samlad och det är mycket kaos, rent ut sagt. Hon testar gränser och gallskriker när man säger åt henne, bara vrålar nej och tårarna sprutar. Vi har försökt säga ifrån lugnt och bestämt, säga ifrån på skarpen, låta henne sitta ensam i sitt rum i några minuter (fast jag egentligen inte gillar det) men inget gör någon som helst skillnad. Ni som har tvååringar, hur gör ni? Och så en annan sak. Pratet. Hon har senaste veckorna kommit in i en slags tjatperiod så hon ältar samma saker om och om och om och ooooom igen, vi får snart skavsår i öronen! Det är såklart toppen att hon pratar, men när vi svarar henne så liksom nöjer hon sig inte med det utan tjatar ÄNNU mera. Vad ska man göra? Är det fel att säga "det där har vi redan pratat om, nu behöver du inte säga det igen"? Vill inte hämma hennes utveckling... Till saken hör också att hon sover ganska dåligt (har för någon månad sedan börjat sova i egen säng och började då sova bättre) och äter rätt lite sedan hon var jätteliten. Vet aldrig när hon är riktigt mätt. Kan det påverka gnälligheten och trotsen tror ni? Förlåt osammanhängande inlägg, men jag är så trött i huvudet efter gap, skrik och annat tröttsamt på semestern när jag bara vill att vi ska ha det mysigt ihop allihop >_

  • Svar på tråden Hur bemöta 2-åring?
  • Annelie 76
    Midsommarnattsdröm skrev 2014-07-06 13:04:42 följande:

    Jag vet inte riktigt hur jag ska göra med min tvååring. Hon har alltid varit en go och glad tjej och är fortfarande hemma med mig på heltid. I mars fick hon en lillebror och i samma veva lossade mycket av hennes språk samtidigt som det rasslade in en hel del trots. Nu är det semester och hela familjen är samlad och det är mycket kaos, rent ut sagt. Hon testar gränser och gallskriker när man säger åt henne, bara vrålar nej och tårarna sprutar. Vi har försökt säga ifrån lugnt och bestämt, säga ifrån på skarpen, låta henne sitta ensam i sitt rum i några minuter (fast jag egentligen inte gillar det) men inget gör någon som helst skillnad. Ni som har tvååringar, hur gör ni? Och så en annan sak. Pratet. Hon har senaste veckorna kommit in i en slags tjatperiod så hon ältar samma saker om och om och om och ooooom igen, vi får snart skavsår i öronen! Det är såklart toppen att hon pratar, men när vi svarar henne så liksom nöjer hon sig inte med det utan tjatar ÄNNU mera. Vad ska man göra? Är det fel att säga "det där har vi redan pratat om, nu behöver du inte säga det igen"? Vill inte hämma hennes utveckling... Till saken hör också att hon sover ganska dåligt (har för någon månad sedan börjat sova i egen säng och började då sova bättre) och äter rätt lite sedan hon var jätteliten. Vet aldrig när hon är riktigt mätt. Kan det påverka gnälligheten och trotsen tror ni? Förlåt osammanhängande inlägg, men jag är så trött i huvudet efter gap, skrik och annat tröttsamt på semestern när jag bara vill att vi ska ha det mysigt ihop allihop >_


    Grattis du har en tvååring! Förstår att det är jobbigt men tyvärr är de så... Det händer mycket i dem och de kan inte hantera det, därav trotsen. Min kille är tre om några månader och jag tycker det börjar bli lugnare nu men tidigare var det skitjobbigt.

    Har inga riktiga råd att ge annat än att ju mindre man ser barnet som jobbig och problem desto lättare är det att stå ut. Men orken tryter ibland och då får man göra det som funkar. Myset tror jag dock får vänta. Två år och mys är inte riktigt synonymt.

    När det gäller tjatet så testa att ha en konversation alt ställ avledande frågor. När det var som jobbigast med både tjat och trots funkade det ibland att fråga om han visste var favoritleksaken var nånstans. Då blev det ett avbrott och nåt annat att tänka på. En annan bra avledning är att fråga om barnet vill ha en kram...
  • Helle 85

    Känner igen min snart tvååring. Något som fungerat ibland när han får sina utbrott är att be om en kram, att man ska kramas i stället för att slåss. Jag försöker tänka att han känner en massa känslor och försöker lära sig hantera dem, då behöver han hjälp och då tänker jag ut hur jag kanske kan hjälpa honom. Sen försöker vi vara noga med att uppskatta gott beteende.

    Sen brukar jag försöka förutspå å avleda så gott det går.

    När det gäller tjatet så är det också ett sätt att bearbeta och testa. Här hemma så e det ett evigt rabblande om personerna som bor här (mamma, pappa och stora syster) samt mu och bä. Jag försöker hänga med å blir det jobbigt brukar jag försöka avleda å prata om något annat som intresserar honom :)

Svar på tråden Hur bemöta 2-åring?