förväntningar på ammande mamma

Vad tråkigt att du ska ha det så :(

Min man är väldigt engagerad i vår lilla och tar honom så fort jag säger till...jag prioriterar inte städning skulle min man klaga får han ju fan ta och städa själv.

Men min pikade en gång om hur jag aldrig gör ngt och då fick han ha lillen ett bra tag för att jag skulle hinna städa osv. Lillen var inte direkt lätt så min man har aldrig mer pikat om att jag aldrig gör ngt

Jag och min man har varit helt överens om vårt förhållande från början. Jämställt. Jag städar inte mer än han, vi hjälps åt med renoveringar, dra in pengar, sköta barn osv vi får snart vårt tredje barn och hade min man inte hjälpt till så mycket det går hade vi inte haft tre barn. Jag har alltid lämnat bebisen så ofta det går till mannen så de kan få en relation och då fixar jag i hemmet. När jag fastnar i amning gör han det samma. Vi får båda tid att återhämta oss med att få gå undan. Bara få gå ut en stund själv. Så det enda jag kan känna är, varför inte ställa krav på honom? När du ammar så kan inte du städa då får han sköta hemmet. Sen när det blir paus så tar han bebis och du kommer ifrån. Även när mannen jobbar så sköter vi hem och barn ihop. Samma då jag börjar jobba. Så säg ifrån!

Se för Guds skull till att dela LIKA på föräldraledigheten. Det är först då som många pappor tycks inse vilket enormt arbete det är att vara hemma med barn. Några extra månader under sommaren räcker inte, man behöver vara hemma i vardagen under en längre tid för att inse vad det handlar om. Jag tror många kvinnor som vill vara hemma länge (på bekostnad av pappans hemmatid) inte inser att de skjuter sig själva i foten vad gäller framtida arbetsfördelning i hemmet och egentid.

Med det sagt. Min man tar absolut största ansvaret för vår tre månaders son på kvällar och helger, för att han vill men också för att jag har honom dagtid vardagar. Vi gör ungefär lika mycket hemma, kanske att jag gör lite mer för att jag hinner på dagarna (snäll bebis). Jag har inga visioner om att hinna särkilt mycket hemarbete på dagarna när det blir ytterligare ett barn. Det får vi göra gemensamt på kvällarna när barnen somnat.

Vad tråkigt att ha det på det viset! Vi har ett barn på 7 månader och min man har arbetat långa dagar hela våren pga hög arbetsbelastning, åkt 6:30 och kommit hem 18:30 (om vi hade tur). Det har gjort att jag ensam har fått ta hand om både hem och barn. Ibland har jag lyckats bra och ibland mindre bra men han har ALDRIG sagt något om det! Ändå förstod jag att han inte riktigt kunde sätta sig in i min situation så jag lämnade bebisen med honom en lördag och åkte iväg. När jag kom hem såg det ut som ett sjöslag och min man muttrade lite att det är helt sjukt hur lite man hinner med?:)
Så mitt tips är att ta dig hemifrån. Svårt med ett ammande barn men om det går lite längre tid mellan amningarna om ett par veckor så tycker jag att du ska boka in något med en kompis, tala om för din man att på lördag kommer jag att vara borta mellan 9-12. Kör du en maskin tvätt/ dammsuger/ lagar lunch under tiden så att det är fixat när jag kommer hem? Jag kan lova att han ser på det hela lite annorlunda då...

Vad tråkigt att ha det på det viset! Vi har ett barn på 7 månader och min man har arbetat långa dagar hela våren pga hög arbetsbelastning, åkt 6:30 och kommit hem 18:30 (om vi hade tur). Det har gjort att jag ensam har fått ta hand om både hem och barn. Ibland har jag lyckats bra och ibland mindre bra men han har ALDRIG sagt något om det! Ändå förstod jag att han inte riktigt kunde sätta sig in i min situation så jag lämnade bebisen med honom en lördag och åkte iväg. När jag kom hem såg det ut som ett sjöslag och min man muttrade lite att det är helt sjukt hur lite man hinner med?:)
Så mitt tips är att ta dig hemifrån. Svårt med ett ammande barn men om det går lite längre tid mellan amningarna om ett par veckor så tycker jag att du ska boka in något med en kompis, tala om för din man att på lördag kommer jag att vara borta mellan 9-12. Kör du en maskin tvätt/ dammsuger/ lagar lunch under tiden så att det är fixat när jag kommer hem? Jag kan lova att han ser på det hela lite annorlunda efter det...

Vi kör stenhårt på att hushållet är ett gemensamt ansvar oavsett vem som är hemma med barnen. Just nu är det jag. Vi har en tvååring och en tremånaders och förväntningarna på mig är att jag håller oss alla vid liv, mätta och helst hyfsat glada. Förväntningarna på honom är att han delar ansvaret så fort han kommer hem. Eftersom jag ofta sitter och ammar har han lite extra ansvar för hemmet och tvååringen.

Jag och min man lever väl ganska jämställt och pratar ofta om just jämställdhetsfrågor och jag kan säga att inte ens han förstår vilket arbete det är att ta hand om ett barn. Vi har ett barn på 6 månader. Jag tror att han kommer att fatta bättre när han själv är föräldraledig. Man såsar inte runt. Detta med amningen förstår de kanske inte helt. Min man var hemma första 3 veckorna efter barnet föddes och jag kämpade mig blå för att amningen skulle fungera. Jag satt bara i soffan och ammade/pumpade. Han fick sköta ALLT kring hushållet och därefter ifrågasatte han aldrig vad jag gjorde om dagarna.

Jag tycker det är hemskt att du ska ha det sådär. Ta hand om en 4-åring och ett spädbarn OCH sköta allt kring hushållet? Vad gör han som är så viktigt? Det är hans hem och barn också så han ska inte "hjäpa till" utan han ska göra sin del. Jag skulle inte stå ut med en man som förväntar sig att jag ska agera husa medan han såsar runt efter jobbet.

Börja logga hur ofta och hur länge du ammar. Det kan nästan vara ett heltidsjobb i sig. Jag skulle bli förvånad om du hann mycket annat än att få mat i dig själv och fyraåringen under dagarna.

Min man tyckte jag skulle ta hand om barnen när jag inte jobba. Övrigt hjälptes vi åt. När båda var hemma hjälptes vi åt med barnen. Du är väl inte städledig.

Vad jobbigt det låter, min "gubbe" lät mig knappt peta på bebisen när han kom från jobbet, då var det "hans pappatid".

Vi hjälps självklart åt med hushåll och barn. När vi var föräldralediga var det främst den av oss som arbetade eller pluggade som var med barnen efter arbetsdagens slut. De andra passade på och städa och laga mat osv. Vi har gjort det möjligt för den andra föräldern att ha egentid från dag ett, det kan dock bli svårt om en förälder är så pass ointresserad av sina barn som dina man verkar vara, det är inte rätt mot barnet att tvingas vara med någon som det inte har fått en chans att utveckla en relation till.
Stå inte ut med detta, TS.

Vet precis hur du har det. Jag är i samma sits.

har en överaktiv 3åring och en 3månaders bebis som vägrar ligga på golvet så kan inte göra nått alls mer än o ta hand om barnen.

när bebisen sover försöker jag ju vara med den store samt fixa mat till oss. På kvällen får jag ingen avlastning av min sambo för han har jobbat och är trött.

Lider med dig.

Du är inte trött? I ett bra förhållande bryr man sig om varandra och vill att den andra ska må bra. En bra förälder vill spendera tid med sitt barn och skapa en relation.

Varför står du ut?

Jag älskar honom om vet att det blir bättre sen när bebisen blir "roligare" o leka med

Schysst farsa som bara vill vara med sina barn när de är "roliga"...

Dem första månaderna bodde barnet på mig. Jag hann knappt fixa mat. Min man gjorde allt. Precis som han gjorde under graviditeten då jag mådde för dåligt. Han har aldrig klagat och skulle aldrig ens tänka tanken då det inte är något att klaga på. Jag fick däremot dåligt samvete för jag ville hjälp till. Kan tillägga att vi är feminister med barnperspektiv.

Okej, själv hade jag funnit det väldigt oattraktivt med en man och pappa som enbart ser till sig själv och inte också mig och mitt mående, vi är är i en relation och vi är föräldrar tillsammans. Vi älskar varandra, jag älskar inte bara honom. Och bara att vara intresserad av barnen när de är roliga? Jag hade inte funnit mig i det och det främst för barnens skull. En bra förälder accepterar sina barn oavsett ålder och utvecklingsfas och är det tufft och man lever i en parrelation så gör man det enklare för varandra för att man bryr sig om varandra.

Ja om man bara skulle va med sina barn när de är roliga skulle det ju inte bli så mkt tid för barnen. Schysst inställning att lära barnen: pappa vill bara vara med dig när du är snäll och glad. När du är arg, sjuk, ledsen får du gå till mamma. Bara glada känslor är okej.

Ibland är jag glad över att vissa typer av människor bara finns på FL och inte IRL.

Tycker det känns jättetråkig när papporna säger så till er "att ni inte göra någonting"

Det upplevde jag oxå när vi fick första barn (april). Sen på sommaren fick han smaka "på riktig" hur det är att ha småbarn hos sig heltid så han förstod varför jag inte hann mycket med hemmet så därefter sa han inte så mycket.

Idag väntar vi femte barn så han är bara glad om diskmaskinen är igång, tvättmaskinen är i gång eller så ser golvet ser ok ut osv...