Krav på 15 å 20åring?

Helt rätt gjort tycker jag som levt nyfamiljliv över tio år me både mina dina o vårt. Hans döttrar har inte sovit här sedan dom va 15-16 ungefär (nu 19 o 23) o i den vevan fixade vi om här också. Mina har inte sovit hos sin pappa sen 14-15 års ålder ( nu 18, 20 o 22), där finns dock ett tomt rum ännu åt dom. Dom kommer inte för o SOVA över längre när dom närmar sig myndig ålder, så är det bara, att ha tomma rum för den ev 1 natten i året är ju helgalet. Kommer dom o absolut vill sova (e ju lika enkelt o köra hem förstås) e de ju bara o dra fram en madrass. Hans mamma har nu av nån anledning fått nån fllipp i saken - låt henne hållas. De skulle ju vara dags för honom att bli vuxen o flytta till eget, jissus.

Ja, visst har barn som har separerade föräldrar det bra :)   Dom kan välja och vraka mellan flera hem och vara där det ställs minst krav på dom.
Värre är det för barn som har sammanboende föräldrar, dom kan inte bara dra när det kommer fler småsyskon som också behöver uppmärksamhet.

Deras mamma bor ca 3mil härifrån så det är ju ingen lång väg för dom.
Dessutom har P20 sin flickväns föräldrar ca 2km från oss, mest är dom i hennes lägenhet där hon studerar, ca 12mil från oss.
Pojken skjutsar flickvännen från skolan till hennes föräldrar å umgås där någon helg ibland. Efter vägen hämtar han upp lillasyster som han svänger in med här å släpper av.
Om pappan är ute eller i garaget så kan han stanna för att säga hej å tigga pengar.

F15 har jag försökt få lite hjälp av mej vår första, då var hon 11år.
Hon fullkomligt vägrar!! Å avskyr minsta lilla gnäll från någon av de små..
Vår första hade ofta kolik som tog på oss alla mer eller mindre både kvällar å nätter.
Det kan jag helt klart förstå är jobbigt för henne.
Men för det behöver hon väl ändå inte ta avstånd från de andra!
Kolik är ju ändå något som försvinner inom någon månad.

Jag skulle vara glad om iaf hon ville ge oss en hjälpande hand ibland.
Bara vara med dom ute å leka lite så man kunde laga mat ifred. Eller duscha!!

Ärligt talat tror jag inte P20 skulle vilja sova här ens om vi erbjöd husvagnen..
Så risken att han ska sova inne i huset är minimal..
Men OM så får dom banne mej dela rum den natten!
Den kan dom väl ändå inte ta skada av när dom har ett varsitt rum hos mamman!

Men mamman hon kräver att dom ska promt ha varsitt rum här, trots att P20 inte använder det!!
Senast jag såg att han var där uppe var vid nyår, när han letande efter något.
Finns ingen anledning att han har kvar rummet känner jag!

Dessutom, när man är 20år, borde man inte skaffa ett jobb å vilja flytta hemifrån på riktigt?!

Ja, det var ju snällt att du tyckte att pappans dotter skulle hjälpa dig med den nyfödda- hade ni då överhuvdtaget etablerat någon bra kontakt? 

Jag tycker ditt resonemang är ganska ohållbart- du tycker ju också att de två yngsta barnen ska dela på en liten skrubb framöver- tills de flyttar hemifrån, eller? 
Hur realistiskt är det, egentligen?

Arbetsmarknaden är ju ganska tuff- vet ju inte heller hur det ser ut på orten där ni bor- men det är ju definitivt inte som det var förr. Själv började jag jobba när jag var 15 och flyttade när jag var 16- men det skulle jag inte vilja att mina barn gör- eller tvingades göra. 

Din konflikt tycks ju mest handla om ovilja gentemot de äldre barnens mamma.När du skriver om den äldsta sonens arbetslöshet kan jag inte låta bli att läsa in något som du tycks se som mammans misslyckande med barnuppfostran. För det är väl också hennes fel, eller? Har jag fel?

Du kanske själv kommer att bli sittandes med fyra barn i 20-årsåldern som alla bor hemma- eller som flyr fort som bara den när de blir myndiga. 

Ni har misslyckats med relationerna så att det inte finns någon syskonkänsla mellan femtonåringen och småbarnen - och då är det ju heller inget konstigt att hon inte vill hjälpa till och avlasta er.

Tjugoåringens rum tycker jag att ni kan använda men vill han mot förmodan övernatta vid något tillfälle bör ni göra som någon annan föreslog och ta barnen in till er eller låta honom sova i vardagsrummet.

Nej jag vill inte heller att dom ska behöva dela på en liten skrubb. Men tills dom är runt 5år kanske dom kan dela.
Det är ju en fråga om pengar också innan man börjar bygga om hela övervåningen..
Å ja vi har faktiskt börjat spara så gott vi kan till det!

Att P20 inte har något jobb känns frustrerande..
Mest pga att han själv inte ens försöker få något jobb!
Pappan fixade ett i Oslo, som han inte fick just för att han själv inte hörde av sej å visade sitt intresse.
P20 har till å med pratat med socialen om å få ett litet försörjningsstöd.
Men dom nekar honom för att han inte visar mer engagemang än vad han borde hos arbetsförmedlingen..
Visst, det är tuffare nu än förr. Men sitter man bara hemma å spelar tvspel så blir det verkligen inget jobb!

F15 är så fruktansvärt svartsjuk på de små redan från vår första.
Redan när jag var gravid var hon arg på oss.
Hon var då 11år å talade om för pappan att det var äckligt gjort att göra sånt.
När pojken väl kom så hade han mycket kolik å då gled hon ifrån oss mer å mer å när koliken väl var över ville hon verkligen inte bry sej.
Blev sur så fort pojken började gnälla minsta lilla..

Ursäkta, men ser du överhuvudtaget din del i detta- du tycks lägga allt ansvar på de här barnen. Killen måste väl då rimligen varit 16-åring när ni fick ert första barn- och det verkar ju som pappan då kanske är den viktigaste manliga förebilden- för mamman bor alltså ensam med sina barn om jag förstår saken rätt.

Jag börjar känna mig smått elak... så kommer du och pluppar ur dig den ena ungen efter den andra och verkar visa väldigt klart och tydligt vilken ställning de här barnen har... jag ska nog inte skriva mer här- men är du dum, eller?

Självklart behöver den vuxna sonen inte något rum hos er när han inte har sovit hos er på så länge. Mina flickor på 15 och 17 tycker bara att deras pappa är fånig som har inrett ett rum åt dem i hans och fruns nya lägenhet. Flickorna har inte sovit hos honom på nästan två år och när de hälsar på så är det över en fika eller middag.

Däremot undrar jag hur din man tänker som skaffar barn efter barn utan att tänka på hur det drabbar hel- och halvsyskon. Hinner man inte med att tillgodose sina befintliga barns behov så ska man man inte skaffa fler.

Håller verkligen med om ditt sista stycke!

Pappan har misslyckats totalt med de äldre barnen, förmodligen har ts stor del i att det blivit så!

Varför skaffar ni fler barn än ni har rum till? Först kommer ju dina bonusar, och sedan skaffar ni ju resten av barnen beroende på hur mycket ekonomi och (ja,) husrum ni har. Du kan inte trycka ut dina bonusar för att du själv skjuter ut ungar och vill att dina ska ta de redan existerande.

4 ungar på 4 år, det var snabba puckar Är det tvillingar eller har du varit gravid i 4 år?

Jag tycker det är rimligt att P20 sover på extrasäng eller madrass om han bara kanske vill sova över någon natt. Däremot tycker jag inte det är ok att tvinga syster och bror i de åldrarna att dela samma rum samtidigt.

Tråkigt att ni så sällan ses samtidigt hela familjen! Tyvärr är det nog din negativa attityd som är orsaken till att de äldre syskonen verkar tappa kontakt med både syskon och sin pappa. Om P20 inte får jobb och inte pluggar så behöver han support och peppning, inte förakt. Din sambo visste att han hade två barn, varför skaffade ni fyra (!)till om ni inte hade plats?

Ni har sex barn varav fem minderåriga och ett som inte är självgående än. Bygg om den där övervåningen nu genast och ordna regelbundna familjemiddagar med alla barn plus sonens flickvän!