Hur ska jag göra? Många gånger vill jag bara ta livet av mig :((((

Du har en jobbig bebis bara. Det är troligtvis inget fel men berätta på Bvc så de kan kolla upp honom. Kanske han har ont i magen...

När det gäller sövandet så prova att söva i vagnen som du kör fram och tillbaka ganska hårt så bebisen vaggas runt. Gärna över en tröskel. Låter våldsamt men brukar funka och är lindrigare för dig än att gå runt och gunga. Söv bebisen på mage och vänd sen när den sover så den får sova på rygg. Lägg hoprullade handdukar runt och ovanför så det blir lite trångt, då trivs den och kan inte fläkta lika mycket med armarna.

Det finns babygungor eller babysitter som gungar och vibrerar automatiskt. Kanske skulle vara något?

Hoppas det bara är en fas och att det går över snart. Säger som ovan att BVC kanske kan hjälp. 

Usch vad jobbigt du har det! Det låter som att du behöver stöd och råd utifrån just nu, precis som du söker här på FL, inte för att du är en dålig och hopplös mamma utan för att du har slut på energi. Har du pratat med BVC? På riktigt alltså så att de verkligen förstår hur jobbigt du har det? De är till för att stötta dig och vägleda dig vidare om du tex skulle vara i behov av en samtalskontakt osv.

Ang din son på 5 månader. Det känns väldigt viktigt i detta läget att han blir undersökt av en barnläkare och att du med barn läkaren även diskuterar hans problem att komma till ro och hans gråt. Det kan vara öroninflammation som gör att han inte kommer till ro. Det gör mycket ont i barnens öron när de ligger ner om de har öroninflammation och då måste han få behandling. Det kan också vara något annat. Det absolut första du måste göra är att få konstaterat av en läkare att han inte har ont någonstans.

Har han inte det så får du prata med läkaren och BVC om olika tekniker att få honom att vila. Det finns många bra knep, men det är svårt att veta vad som kommer funka på din son.

För det första så kommer dina barn känna av om du är stressad och frustrerad och arg. Jag säger inte att jag klandrar dig, jag hör att du har det jobbigt, men barn är speglar av sina föräldrar. Du måste behålla lugnet för att ha en chans att lugna ditt barn. Alltid. Det är svårt och därför behöver man avlastning ibland. Du har inte det säger du och jag lider verkligen med dig. Du kanske kan prata med BVC även om det, ni kanske kommer fram till att det finns en moster, faster eller vän som du litar på som kan ställa upp någon gång ibland?

Vad gäller grannarna så gjorde min kompis så att hon gick och pratade med sina närmsta grannar när hon hade det som jobbigast med sina barn. Hon var också övertygad om att folk skulle ringa socialen. Om du känner att du orkar så kanske du kan prata med någon/några grannar så känns det kanske lättare sen just med den biten. Min kompis sa till sina grannar att hon förstod om de ringde socialen för hon förstod hur illa det lät. Men hon förklarade också läget och sa att hon gör allt hon kan för att det ska bli bra. Folk ringer ju inte socialen för att vara onda utan för att de bryr sig om barnen och det tycker jag är bra! Sen ska du veta att man får ringa socialen bara man har en misstanke om att något är fel, man behöver alltså inte veta säkert. Det är socialen som gör en utredning. Är inget fel hemma har man alltså inget att vara orolig för :)

Sen så är det ju så att vissa barn är katastrofsovare! De har svårt att komma till ro, det kan ta lång tid att lära sig. Det är inget som de föds med. Något är ju inte helt ok hemma hos er eftersom ni har det så jobbigt. Kan det vara att han är i behov av fastare rutiner så att han vet när han kan förvänta sig sin sovstund? Är han kanske övertrött när det väl är dags för vila? Eller är han helt enkelt inte trött alls utan behöver få busa av sig lite innan vilan? Är det tänder på gång som gör ont och stör honom? Är han inne i ett utvecklingssprång som gör att det händer mycket i hans kropp och huvud just nu? Är han inte riktigt mätt? Är det så att han känner av att hans mamma inte mår bra? Osv osv...

Äter han bra? Min vän har en son med födoämnesallergi sp han sover inte pga klåda och ont i halsen. Men han går ju på behandling för det.

Jag ska avsluta detta långa inlägget med att säga att min son har svårt att komma till ro om han inte får somna när han ammar. Han är 11 månader väger 12 kg och vi måste alltid bära och vagga honom i famnen tills han somnar. Det är tungt och han sprattlar. Men det värsta som vi kan göra är att bli irriterade, då är det omöjligt. Dessutom har min son blivit hypermammig, det är bara jag som gäller, han tar inte napp, inte snutten, han vägrar sova i sin säng så vi sover ihop. Håller han på att somna så blir han arg som ett bi om jag försöker röra honom, så jag känner igen det du säger! Det som funkar för oss är regelbundna tider, mycket lek och stimulans på dagarna (en del barn är uttråkade!), regelbunden matning, en promenad om dagen (oftast vid eftermiddagsvilan så somnar han i vagnen), lugna föräldrar, samsovning och att få somna med bröstet i munnen...

Var stark, ta hjälp, fortsätt prata om problemen (du är inte ensam!!) och kom ihåg att din son inte vet hur han ska göra för att komma till ro (ibland känns det nästan som om de jävlas, men han är nog väldigt frustrerad själv).

OCH!!! ÄVEN DETTA KOMMER GÅ ÖVER!! Allt har sin tid, stå ut, försök att njut de stunder ni har som är bra och lev på dem när det är jobbigt! Ni kommer klara det!!

Styrkekramar!!

Usch så jobbigt du har det! Du behöver all hjälp du kan få. Har du pratat med BVC? Har de gjort någon utredning på din son? Tänker på om det t ex är någon allergi som plågar din son. Sen är barn olika också, en del är extremt svårsövda.
Har din sambo någon semester? I så fall är det bra om ni delar på er en del och en av er gör något med den store sonen så han får sin tid också.
Hoppas snart situationen blir lättare för dig. Du är ingen dålig mamma, bara en väldigt väldigt trött mamma.

Känner igen mig i det du skriver bara det att jag nu har en 6 åring. Sonen har sen dag 1 varit väldigt närhetsksökande, han kunde inte somna, kunde inte sova själv, vägrade vagnen, etc etc.

Vi provade mkt olika saker men inget hjälpte, vårt första barn och vi förstod inte hur annorlunda detta var. Klagade ibland inför släkten men de himlade mest med ögonen och erbjöd sig ta en kväll.

För oss funkade bärselen och mkt närhet, blev gradvis bättre och var värst runt 5-8 mån.

Idag är han 6 år, väldigt empatisk, har stort behov av att prata om allt på kvällarna, han har väldigt svårt att somna på kvällarna och det är först nu som han kan somna själv. Han kommer in till oss VARJE natt. Kortfattat: jo visst är det skitjobbigt med ett närhetsknarkande barn men det går över och det blir bättre. Allt pratade och all närhet har gjort att vi står varandra nära.

Vi hade liknande problem med dottern som hade jättesvårt att somna och sova. Även där var det ordentliga gungningar som gällde. Hon åt lite och ofta och sov som en kratta och var en ren mardröm att natta. Nu i efterhand vet vi att 80% av problemen vi hade med henne var för att hon hade ont i magen pga mjölkproteinallergi. Hon hade flera klassiska symptom på allergin som BVC inte alls uppmärksammade.

För att utesluta att det är så "enkelt" och att ni lider helt i onödan tycker jag att du ska fråga på BVC om ni kan få prova mjölkfri ersättning (det är väldigt dyrt att köpa på egen hand) och se om det blir någon skillnad. Man ska prova i minst 2 veckor för att kunna bedöma om det blir ngn skillnad. Det är en jätte vanlig allergi bland spädbarn och barn, så det är inte långsökt att det skulle kunna vara det.

Hej! Tack snälla ni för fina kommentarer, att ni tog er tid för att skriva och dela med mig erfarenheter och råd.

Men jag undrar, om det är närhet han behöver, varför kan han inte ligga bredvid och somna när jag håller i honom och klappar ömt på rumpan?

Om det gör ont i magen pga mjölkprotein allergi, stör barnet hela tiden av det eller bara när det ska somna? För min son mår bra annars när han är mätt och sovit tillräckligt.

Du har säkert bara en mer krävande bebis. Men det låter jättjobbigt.

HUr är det som du har honom i en bekväm sjal eller sele (inte babybjörn för dina axlars skull)
Så att han hela tiden är med och gungas naturligt?

För dottern var det framför allt när hon skulle sova. När hon var vaken fanns det så mycket annat att titta och tänka på som distraherade henne (hon har alltid varit väldigt nyfiken av sig), men när hon skulle sova fanns det inget som distraherade samtidigt som det verkade bli värre av att just ligga still.

Allergin ger också väldigt olika symptom hos olika barn så det finns inget facit på hur barnet ska reagera för att det ska kunna vara allergi. Att barnet verkar oroligt, svårt att komma till ro är dock ett rätt klassiskt symptom hos små barn, och har man det så jobbigt som ni har skulle jag definitivt testa.

Har du prövat med musik? Vi sövde vår son, på olika sätt, oftast i bärsele, med relativt hög musik. Han somnade som en sten efter att ha varit svårsövd. Ingen mjuk bakgrundsmusik utan typ Winnerbäck eller Kent-stil på musik. Självklart inte fööör högt nu men det ska skymma andra ljud i huset.
När sonen somnade la vi ner honom och skruvade ner musiken, men lämnade den på undertiden som han sov. Han var trygg när han vaknade till och somnade om själv och han vaknade inte av småljud runt omkring...
Kan ju vara värt ett försök i alla fall:)
Lycka till!

Min spontana tanke: Du/ni håller inte på och kämpar med att söva ett inte tillräckligt trött barn för ofta? Alla mina tre har betett sig precis sådär när vi försökt söva och de inte varit tillräckligt trötta trots ögongnugg och gäspningar. Bara en tanke.

Vi höll på och kämpade med att försöka somna vårt första barn alldeles för mycket. Vi tyckte att han borde sova, läst för mycket böcker om hur barn "ska" sova. Med de andra barnen så lät vi dem somna när de somnade. Somnade de när de ammade så somnade de, annars inte. De bodde mer eller mindre i sjal i den åldern så somnade oftast när vi var ute någonstans - oftast på promenad. Ingen av dem har varit någon storsovare. De har sovit runt 1,5 timme på dagen uppdelat på 2-3 gånger i den ålder din yngsta är.

Bara en tanke som sagt. OM ni inte har testat så ge er iväg på något kul med 6-åringen och låt minstingen hänga med i sjal eller sele och strunta i klocka och när han bör sova etc. Kan vara värt att testa i alla fall.

Så där håller min son på så fort han har fått i sig komjölk. Hade börjat med att utesluta det. Det behöver inte vara allergi, det kan vara en överkänslighet (ganska vanligt) som växer bort. När min son inte fått komjölk somnar han som en lite gris i sin säng :)

Vår son hade svag magmun och fick uppstötningar. Vi vyssjade honom många nätter och som din son var vi tvungna att gå/stå för att han inte skulle vakna. Vi kom dock på att han vissa nätter kunde komma till ro halvsittande i babyskyddet, som vi kunde gunga med ena handen när vi låg... Kan var värt att prova