Vissa dagar vill man bara ha en kram....

av sin mamma, sitta i soffan och bli servad med isglass och dåliga filmer som man sett tiotusen gånger, få lov att släppa allt och alla och vara trött, ledsen och ego, för bara en enda dag, för mamma låter dig och mamma fixar och "du kan ta det imorgon" och "sitter du i sjön eller? Ingen panik, det ordnar sig". 

Eller, åtminstone ringa mamma och bara prata bort ett par minuter, bara snacka skit och glömma resten av världen och få höra att "allt ordnar sig", hur mycket någon av er än tror eller inte tror på det. 

MEN då kommer livet och slår dig i skallen och säger: Hon är död, ditt mähä. Skräp dig! För resten var det inte hon som servade dig, utan du som servade henne. Varför skulle det ha ändrats?

Spelar roll. Jag saknar henne ändå.....