kommer göra medicinsk abort v 6+1. jag vill inte

Fast jag förstår inte varför alla här i tråden menar på att "det märks att du vill behålla", när det är uppenbart att skälet till detta skulle vara rädsla för abort snarare än att TS vill ha ett barn till. Jag skulle säga tvärtemot personen ovan; är du osäker så ta bort det. Om du vill ha barn framöver går det förmodligen att ordna på något sätt då.

Så om man är osäker så bör man ta abort?

För mig lutar det mer åt att jag vill behålla jag o rädslan över oxå att nått ska gå fel om jag gör aborten.

jag har en vän till mig vars flickvän förblöder ihjäl pga medicinsk abort. Därav min rädsla!!!

Det som gör det svårt för mig att göra abort är oxå att göra jag abort då väljer JAG att avsluta nått som kan bli ett liv! Jag kommer se o känna allt sj. Inte min sambo. Jag kommer gå igenom allt fysiskt o mer psykiskt än han!

Relationen kommer ta stryk oavsett ditt beslut, men om din kille är minsta hygglig kommer han repa sig om du väljer att behålla. En eventuell abort ska vara ditt beslut, inte din killes. Prata med en kurator och red ut din tvekan. Gå gärna ensam och tillsammans med sambon, men vad du än gör, låt dig inte hetsas in i ett beslut. Det är för viktigt för att fattas i stress.

Tack Kurator pratade jag med i fredags när jag gjorde vul o har ju tid igen till vul på fredag. Bokade till till kurator för oss båda då. Tyvärr började jag idag o blöda! IGEN. tror det e kört då det är färskt blod men det är inte mycket som kommer. Men det återstår o se. fannnn hade mf i december. Ska det behöva fortsätta o bli såhär varje gång nu

Men va? Hade du missfall i december? Hur går det ihop med att han/ni inte vill ha barn?

Jag rekommenderar att du och maken läser på om preventivmedel och testar parterapi för detta låter då inte riktigt klokt nånstans.

Preventivmedel är inget du behöver informera mig om!!

Det är min sambo som har krånglat. Då jag inte hann skaffa nått preventivmedel efter förlossningen så blev jag gravid. Visste inte när äl var.

satte då in efter mf (vi skulle behålla) så blev jag arg/ledsen/bitter och satte in kopparspiral ca en v efter mf.

kopparspiralen gjorde att jag blödde i tid o otid,trådarna trasslade ihop sig o fick rätas ut o sambon kände den när vi hade sex (trådarna stack)

Därav tog jag ut den o skulle hämta ut cerazette.

Jag får inte ta nån preventivmedel med hormoner i såsom vanliga p-piller,pm spruta osv pga risken för proppar o hjärtfel i familjen.

Sambon sa ist att jag behövde inte hämta ut. Blir det så blir det men nu när det väl blev så backar han.

Så info om preventivmedel behöver du inte ge mig.!! Lätt o yttra sig innan man vet hela historian

Men varför har inte din sambo använt kondom? Är preventivmedel bara ditt ansvar? Och varför ska du börja äta cerazette om du ska hålla dig ifrån hormonbaserade p-medel? Fattar verkligen inte

Jag valde att inte hämta ut det för att han sa att han ville ha en till sen ville han blev han nog rädd när det väl blev.

Tål inte latex,därför o latexfria hade vi inte hemma

Meningen med denna tråden var inte att få ifrågasättningar, påhopp o tyna kommentarer.

Detta är jävligt jobbigt för mig o sambon!

Situationen är som den är just nu o jag ville ventilera o rensa mina tankar men tydligen verkar det vara ett stort misstag.

För drygt åtta år sedan var vi i en liknande situation. Vi hade planerat bli ettbarnsföräldrar men det tog 4 år och en ICSI att nå dit. Sannolikheten att det skulle bli syskon var alltså rätt liten, tänkte vi - tills jag blev gravid på tredje ÄL efter förlossning. Min spontana tanke var "panik men OK", medan makens var "nej tack". Att få rätsida på känslorna då var inte lätt, och kuratorn vi pratade med var inte till någon större hjälp (typ "lägga huvudet på sned och fråga hur vi kände"). Det som till slut hjälpte oss till beslut var en fantastisk läkare på KK. Hon sa att hon förstås inte kunde bestämma hur vi skulle göra men att hennes erfarenhet var att man inte ångrar de barn man får. Det var skönt att höra någon faktiskt säga en åsikt för att lättare kunna tänka mig in i de två alternativen.

Om ett par månader fyller lillebror åtta år, och är pappas ögonsten från första dagen...

Jag hoppas du kan komma fram till ett beslut som känns bra för hela familjen när det väl landat ordentligt. Lycka till!

Gör det inte! Varför har du sex som riskerar att leda till graviditet om du inte är kapabel att ha hand om fler barn? Du har redan gjort en abort, det är illa nog!
Barnets rätt till livet är enormt mycket större än din rätt till sexuell njutning! Eftersom det är ett resultat utav ett handlande som inbegriper världens mest allvarliga konsekvens; skapande av ett nytt liv. Gör som du vill men då tar du också konsekvenserna utav ditt val!

Om du väljer abort igen, se för sjutton till att sterilisera er sen!

Okej, så din man är en velpotta som inte kan bestämma sig och han trodde säkert inte att du skulle bli gravid så pang direkt bara. Trist. Men det är fortfarande slött av honom att inte använda p-medel när han är så velig.

Om något så talar detta mot att behålla barnet, risken är väl uppenbar att han tröttnar och sticker då om han inte är med på detta med både hjärna och hjärta.

Om du klarar dig som ensam mamma så kanske det inte är avgörande men om inte så föreslår jag att du funderar en gång till. Ett barn kostar trots allt ca en miljon kr från 0-18 år.

Hur kan du som inte ens vet nått om mig el mitt liv el mig som person ens yttra dig om jag klarar av o ta hand om ett till barn! Klart jag klarar av men man är visst två om ett sånt beslut. Mannen har väl rätt till att säga sin åsikt o tycke om saken el? El bestämmer bara kvinnan det?

Valet för aborten var rätt för oss just då men inget jag är stolt över.

Men nu är det som det är. Jag har ev el ganska säkert fått missfall.

Vad är det som gör att du till varje pris måste rädda några cellers utveckling?. Man tar inte bort ett helt barn, man tar bort en spira, en början till ett liv. Precis som man gör när man använder spiral och blir befruktad men embryot inte kan fästa i moderns kropp. Där hindrar man också utveckling av "liv": 

Om det hade handlat om ett utvecklat, tillåtet "liv" hade abort aldrig varit tillåtet, förstår inte att människor som för övrigt kan resonera rationellt inte inser detta (utgår från att du kan det,  resonera rationellt alltså). Utgår också att din respekt för livet gör att du inte heller äter kött då.