Är det verkligen så svårt med bonusar?

Om du inte inser att det kan vara svårt med barn, oavsett om det är i kärnfamiljer eller i bonusfamiljer, ja då har du fel.

I teorin är allt enkelt, men inte i praktiken.

Jag tror att många vuxna är idioter som hatar sitt bonusbarn bara för att det är inte mitt barn, det är en djurisk instinkt att putta ut den andra honan/hanens unge ur boet, om man säger så.
och därmed är det idioter som lever efter sina djuriska infall.

Barnet kan ha svårt att acceptera en ny mamma/ pappa. men det är bara ett barn, what did u expect?

Mina barn , dina barn, och våra jävla barn: heter det

Tror de flesta gör misstaget.. Det blir biovuxen + barn och bonusvuxen, istället för biovuxen + bonusvuxen och barn

Inte helt ovanligt i kärnfamilj att det blir exempelvis mamma + ban och pappa istället för mamma + pappa och barn

För vår del så har jag inga problem med bonus, men min man som aldrig ville ha barn(blev till av ett ons trots kondom) har aldrig tagit till sig sin son till 100%(men bryr sig självklart väldigt mycket om sonen) och träffar honom bara vh. Och mamman som nu har träffat en ny som är en bättre "pappa" än min sambo(han är bättre förälder än både mamman och min sambo) så nu innebär vh och dagarna runt att vi måste stå ut med sms trakasserier(de har bara smskontakt då de inte kan prata utan att bli ovänner) och polisanmälningarna har blivit nerlagda trots att min man kunnat visa upp mot 50 sms per dag när de varit som värst. Så för både mig och min man är inte barnet jobbigt utan hans mamma som inte verkar förstå att min man inte kommer ge upp sitt barn bara för att hon har hittat en bättre pappa..

Tror de flesta med problem har det pga en eller båda föräldrarna. Ingen frisk människa hatar ett barn..

Mina barn kan vara så jobbiga ibland att jag har god lust att rymma hemifrån mellan varven.
Deras kompisar kan vara skitjobbiga och otrevliga.
Jag har själv inga bonusbarn, men kan förstå att det är skittufft att leva med barn som inte är ens egna och som man inte har det biologiska bandet som gör att man stannar och tar hand om dem, även om man ibland har lust att rymma.

Håller med den som skrev att det ÄR svårt ibland med barn, bonusar eller bio.

Mina bonusar är lite för bortskämda (av en osäker, "kompenserande", pappa) men det kan vi hantera och jobbar med.

De verkliga problemen har vi med bonusarnas biologiska mamma, inte med ungarna själva. Hon anser att det är enbart hennes barn och att hon ska bestämma allt som har med dem att göra. Vilka fritidsaktiviteter de ska ha, vilka kompisar, hur barnen ska transportera sig hit och dit, matvanor, när/hur de ska göra läxor osv. Och helst att jag och sambon inte skulle ha flyttat ihop eftersom det innebar att barnen fick flytta och hon tappar en del av sin kontroll när vi blir en ny familj. Hon har en ny sedan tidigare men det är förstås stor skillnad (av någon anledning som jag inte förstått...).

Men vi jobbar med att hantera det med. Med allt vad det innebär av "mamma säger att du ska..." från barnen (fyll i själv, ex betala det och det, skjutsa hit eller dit osv) och så annat skitsnack om oss och vårt hem och området vi bor i och allt hon kan komma på. Konfrontera henne funkar inte, då blir det världskrig och det går ut över barnen. Så vi försöker andra vägar.

Nej det är inte så svårt med bonusar men däremot med deras föräldrar.

Vi har inte haft några problem alls, vare sig med bonusbarnen eller med tidigare partners - barnens andra föräldrar. Så för oss har det inte varit svårt utan bara givande och roligt.