Mor och son rätt eller fel efter skiljsmässan
Har jag rätt eller fel om jag anser att efter en separation bör (farmor/mormor) hålla sig på sin sons/dotters sida och stötta denne/denna?
Eller ska hon (farmor/mormor) gå bakom ryggen på sin egen son/dotter och umgås med exet och träffa barnen i smyg och dessutom inget säga till sin egen son/dotter?
Kan detta göra att både sonen/dottern och dess barn tar skada av att hon (farmor/mormor) sitter och berättar om gamla misstag och händelser sonen/dottern begick och var med om under uppväxten inför exet efter separationen rent ut sagt pratar skit om sitt eget barn?
Kommer sonen/dottern att ta avstånd från sin egen mor (farmor/mormor) eller ska han/hon respektera detta utan att agera?
Kan detta skada gemensam vårdnad för den ensamma parten och barnen så dessa inte bor växelvis som planerat?
Samtidigt har sonen/dottern endast denna mor som ensam förälder då pappan (morfar/farfar) lämnat (farmor/mormor) i sonens/dotterns barndom mycket tidigt och gift om sig och inte bryr sig eller har aldrig brytt sig om sonen/dottern!
Tacksam om någon som vart/är i situationen svarar hur det gick eller går för Er?
Jag vill gärna ha raka svar moraliska och etiska och tackar på förhand.