Alla som är psykiskt utvecklingsstörda har detsamma psykologi på sätt och vis
Jag har märkt det lustiga med människor som går eller gått på särskolor.
Deras psykologi/beteende är detsamma, på sätt och vis.
Jag vill räkna med de som går på högstadiet till gymnasiet. Och lite grann på det vuxna livet.
Högstadie elever som går på särklass där. Spelar tuffa. Har sin tron om att det är tufft att gå runt och babbla om sex, och att jucka framför någon aktrativ tjej. Är överdriven snäll mot tjejer. Kan inte säga nej till tjejer. Helt svaga inför tjejer, och blir inte sig lika framför tjejer, då de skall då vara ''tuffa''. Spelar gärna fysiska skämt, så som att klappa till en i bakhuvudet, putta på varandra. Och liknade. De blir med andra ord mer idioter framför tjejer.
Vid erkännande av att gå i en särskola. Det finns det knappt. Finns alltid några former av lögner av att de inte går där eller liknade. Eller själva inte är medvetena över varför de inte går där, och säger att de bara blev placerade där för att föräldrarna bestämde det. När i själva verket handlar om låg IQ. Men det verkar de inte förstå, eller inte är medvetna över. Elle vill de bara inte erkänna det.
Jag har stött på en hel del som är oerhörd lika varandra i deras psyke.
Jag har stött bara på 2 personer som verkar ''normala' men ändå har gått i sådan skola. Då tänker jag mig att det bör nog ligga i något med koncentrationssvårigheter eller så. Och inte låg IQ.
Det är intressant det med låg IQ är att de helt enkelt verkar inte förstå det. De har i tron om att det rör sig något annat. Och nämner man att det beror på att man har IQ under 70 som gör att man går i särskolan blir det oftast respons av dessa människor som liknar såhär: ''NEHEEEHEEE!!!''
Eller kanske bara: ''NEEEEEJ''.
Eller till och med: ''Jag har IQ på över hundra''.
Att låta töntar vara finns inte hos de, och de tror att det är töntar som är idioter och de håller sig borta. Det finns ingen form av vänlighet eller förståelse. Men det är inga konstigheter med tanken på deras låga IQ.
Men det som stör mig på är att de har en sådan inbillning av att det är tufft att göra visa saker, som bara påvisar en gigantisk stor tecken på att personen är dum i huvudet. Och detsamma gäller med tjejer att de helt enkelt blir så himla svaga framför de.
Samma saker gäller för tjejerna. För att få uppmärksamhet knuffas de, slänger pappers skräp på en. Kuddar eller andra mjuka föremål. Om man förklarar en avancerad sak så finns det en sådan stor chans att de inte förstår det. Ett exempel är att få de sluta använda uttrycket CP. Och att få de att förstå att det innebär något annat och inte det som de tror att det menas, de är inte ens medvetna vad det är.
Alla människor kan vara detsamma intelligenta. Liksom en person som har IQ på 90 som stötter ihop med en annan människa som har IQ 90. Deras psykologi är så oerhörd olika. Och man kan dela så mycket olika åsikter och så vidare. Den ena gillar tjejer, medan den andra gillar tjejer men. Men de båda flirta med tjejerna på olika sätt. Eller komunicerar med andra människor på helt olika sätt. Trots deras detsamma IQ poäng.
Men vad är det som gör när man har detsamma IQ skala som är under 70. Varför är de inte olika. Varför är de alltid så lika varandra. Så ''coolt'' att käfta emot. Hela tiden: ''Jag orkar inte göra det här'', ''när skall vi få rast'' o.s.v.
Och tjejerna tar uppmärksamheten på killarna genom knuff och liknade. Medan killarna blir bara stora idioter på ett annat sätt framför tjejer. Att jämföra killar och tjejerna psykologi är ju olika. Men ta och kolla på endast killarna de är så lika varandra.
Detsamma med tjejerna. Kolla bara endast på de, de är så lika varandra.
Jag har blivit felplacerat i en särskola vilket har tagit knäcke på mig riktigt ordentligt, då jag upplever att jag har missat en massa ämnen. Samt min sociala del har förstört mer eller mindre. Men den kan ju byggas upp. Och nej, det är inte så att jag är jätte tillbakadragen.
Men smärtan finns att jag har gått med dessa människor. Och jag var ''tönten'' i skolan. Jag gjorde det läraren sade, och ställde frågor. Jag tog reda på mer fakta på skolans biblotek o.s.v.
Jag vart dessutom ensamvarg då jag inte alls mådde bra av att gå där. Och jag har länge trott att det rör sig om ADD än låg IQ. Men ingen lyssnade. Nu idag misstänker man att jag i alla fall har ADD. Men jag har redan gått ut skolan. Eller lättare sagt hoppat av skolan och går på folkhögskola.
Men det tar knäcken på mig att jag inte gick på det ämnet jag ville i gymnasiet. Och missade estetiska linjen, som skulle inehålla, teater, dans, sång, och liknade roligheter för min del. Det tar på mig hårt att jag måste lära mig allt det där. Att jag vill lära mig allt det där. Men det finns knappt tid, och pengar. Det är det som är tunga. Om jag bara gick på en ''normal'' skola så skulle jag ha valt den linjen.
I alla fall - Dessa människor som går på särskolan. Jag har märkt av deras psykologi väldigt lika. Och varför jag tar upp det. Var för att jag stötte ihop med en person som gått i särskolan. Han är 25 år, och är precis lika de som gick i gymnasiet med mig. Helt otroligt och samtidigt finner jag det intressanta. Varför är det så?
Hur är det möjligt?
Som exemplet jag tog upp innan. En person som har IQ på 90 som stötter ihop med en annan person som har IQ på 90 skulle vara så otroligt olika, med dess psykologi, tankar och beteende.
Men en person som har IQ på 70 är så otroligt lika varandra med andra personer som har IQ under 70.
Någon som kanske har några teorier?
Dela gärna eran erfarenhet med detta.
