Förlorade mitt barn för några dagar sedan - V23 - frågor till er som gått igenom samma sak

Jag har inte förlorat barn själv men vill tipsa om föreningen Vi Som Förlorat Barn. Där kan du få massor av stöd. Som första instans kan du hitta deras grupp på FB. 

Beklagar sorgen av din lilla bebis!

Hej! Beklagar

Jag och min sambo fick avbryta graviditeten efter rul då vi fick besked att vår som hade hjärt fel, vi tog det beslutet för att han inte skulle behöva gå igenom operationer livet ut.. Det var det hemskaste beslut jag någonsin behövt ta och tycker ingen ska behöva ta det.. Var i vecka 20+5 då vi fick veta och 21+5 då vi avbröt på sjukhuset.

Jag känner så igen mig i det du tänker!

Jag ville bara stanna kvar för och ha bår Leo där i min famn, han va ju vår, jag va mamma till han vilket ja alltid kommer vara.

Jag går hos kurator och man får bara sitta och gråta om man vill (jag har gått hos samma kurator ett antal år) så vi har den kontakten men kan rekommendera att prata av sig samt gråta av sig.

Man lär sig leva med det efter ett tag.

Massa styrke kramar till dig <3

Hej!
Du skall gråta du skall sörja. Varför du känner mer sog nu är för att du var i chock innan. Sörg bara sörg När det är över så känner du det och går vidare. Om du inte sörjer nu så kommer det ifatt dig senare. Gå och pratta med en proffessionell ta kontakt med vuxenpsyk. du har varit med om en tragedi och behöver prata av dig.

Tack för alla era svar. Det var värdefullt att läsa dom alla för mig.

Hur gjorde ni med allt efteråt? Jag tycker anonym minneslund låter så tråkigt eftersom man inte får vara med när dom sätter ner urnan.

Tror det är värdefullt för bearbetningen att vara med på så mycket som möjligt.

Dagen igår när vi var på sjukhuset gav mig mycket, och jag tänker då att det hjälper mig i sorgen att vara med när dom lyfter ner just hans urna.

Usch det känns fortfarande så overkligt allt.

Vi valde minneslund, samma som min mamma ligger i.

Håller med dig, tror de bästa är om man gör så mycket man kan, vi gjorde det.

Vi kolla på honom efter, vi hade namncernoni, fick fot/ hand avtryck, foto på han, och minneslund. Vi har hans avtryck i två ramar framme med ljuset vi fick från prästen, kommer alltid stå framme!

Tänk på att inte fastna i detta nu. Detta är bara ett råd det finn så många som sörjer i flera år sina ängla barn och glömmer de barn de har. Jag vet att detta är känsligt nu men det kommer en dag när du förstår. Sörg nu med dina närmaste. Våran lille Linus ligger på en naturstensäng.

Hej, beklagar verkligen att du behöver gå igenom detta ofattbara. Miste min son i v.22 i julas, du får mer än gärna PMa mig om du vill prata!

<3 <3 <3

Om du själv mist borde du ha den vetskapen att detta rådet inte är något man kan ta till sig när man är precis i början av sin sorg. Alla sörjer olika.

Jag sörjer fortfarande efter två månader och ibland är det som att jag förlora han igår.. Du har all rätt att sörja!

Två månader är INGENTING

Beklagar verkligen din sorg och förlust, TS.

Jag själv drabbades av sk "sent missfall" men kände att det var mitt barn jag förlorat. Det kändes skönt att ha en ordentlig ceremoni och något man kunde "ta" på för att bearbeta sina känslor.

Sen tror jag att när man har fler barn så måste man plocka ihop sitt liv igen och välja glädjen för sina barns skull.

Jag kände mitt i sorgen en enorm tacksamhet för att jag redan hade min underbara lilla dotter och att det hade gått bra när man inser hur bräckligt allt kan vara.

Men visst, det har varit tunga perioder av och till. 

Beklagar verkligen detta. Två månader är som sagt ingenting.

Jag förlorade min son för två månader sedan efter närmare fem års sjukdom av leukemi. Nu tror jag däremot att det blir en viss skillnad då någon man håller kär går bort oväntat än såsom i mitt fall då jag hade gott om tid att ställa in mig på att jag skulle förlora honom.

Jag känner exakt som du. En stor sorg över att han inte kommer få leva sitt liv som han förtjänar.

Hela tiden, oavsett vad jag gör, finns sorgen i mitt bakhuvud. Det är inte lätt, det är riktigt tungt.

Hur länge var ni sjukskrivna efter att ha förlorat era barn?

Efter att jag avbröt så blev ja sjukskriven i tre veckor sedan skulle min semester börja men sjukskrev mig två veckor till och hade sen två veckor. Började jobba på 50% i två veckor. Är det konstigt om ja vill jobba längre på 50%

Jobbar på förskola vilket inte gör allt lättare :/

Hej,

Helt omöjligt att sätta mig in i din situation, men det är självklart något helt annat, tyngre, än det jag går igenom. Hoppas att du får all hjälp du behöver. Förstår att det alltid finns i ditt bakhuvud. Hoppas din son har det bra där han nu är.

Hoppas jag inte skrivit något fel, det är inte meningen isåfall.

Jag fick 30 dagars fl-ledigt, men har varit på jobbet redan. kändes helt OK att jobba. Har ett annat problem, det är när jag behöver möta folk som inte vet/vet och frågar/undrar. Det blir ju att ständigt återkomma till allt detta... och jag börjar gråta....  Det är som att dom känner att dom måste delta och fråga. Men det blir ju bara SÅÅÅ jobbigt.

Men det är ju ett övergående problem.

Hade helst velat komma till jobbet och allt var som förut, ingen tittade konstigt på en utan alla var normala.

Har ni något tips?

Har till och med fått flera mail från kollegor som beklagar och berättar om sina likadana upplevelser. Och det är ju jättefint att folk hör av sig, bara det stannar till mailen så jag inte behöver ta upp det i lunchkön...

Okej, skönt att det känns okej för dig!

Tråkigt när alla tar upp det :/

Det är ett problem för mig med, alla på jobbet visste om det och till och med barnens föräldrar så har varit otroligt jobbigt men har undvikt dom nu denna vecka.

Sedan har jag en kollega som är gravid och jag känner mig så arg på henne :(

jag ska iaf få byta förskola nästa vecka och se om det känns bättre.