Pappan försöker blåsa mig på min föräldrapenning

Väldigt vad det spekuleras här. Vad som gjort att TS mår så dåligt att hon anses olämplig att ta hand om sitt barn vet vi egentligen inte och det finns definitivt ingen grund i det hon skriver att anklaga pappan för att vara orsaken. Vi vet inte heller vad som gjorde att de hamnade under utredning, men pappan hade aldrig fått lämna med barnet om han ansågs vara olämplig att ta hand om det. Det kan dessutom mycket väl räcka att en av föräldrarna är orsaken till att båda hamnar på utredningshem. Lämnar då den som är orsaken finns det ingen anledning att den andra föräldern stannar kvar där.

Vi vet inte heller om han har förfalskat någon namnteckning, det är bara en gissning från TS sida. TS kan ha misstolkat det som stod på hemsidan (någon skrev tidigare i tråden att det även i hennes fall ser ut som att alla dagarna ligger hos den ena föräldern även om det inte gör det) eller så kan dagarna ha förts över av någon annan anledning. Har han förfalskat namnteckningen är det mycket allvarligt och ska polisanmälas, det är det nog inte någon som säger emot. Och jag för min del är övertygad om att FK skulle se allvarligt på det.

Det som diskuteras här är om det är rätt eller fel att TS kan hålla på dagarna när pappan är den som behöver dem nu. Jag tillhör de som anser att föräldraledighet i första hand ska tas ut när barnet är för litet att sätta på dagis. Sen kan man spara ett begränsat antal dagar till t.ex. när dagis har stängt, men större delen av dagarna ska tas när barnet är litet. Jag tycker det är förkastligt att sitta på dagar som man aldrig kanske kommer kunna använda när den andra föräldern behöver dem för att slippa sätta en ettåring på dagis.

Vet inte hur många gånger jag har läst här på FL det omvända. Mammor som har huvudansvaret för barnet, men pappor som vägrar skriva över dagar när mamman behöver dem. Då finns det ingen som helst förståelse för att pappan vill spara sina dagar till framtiden utan alla skriker om hur hemskt oansvarig och ego pappan är som inte ser till sitt barns bästa. Dessutom uppmanas kvinnor att vägra gemensam vårdnad av den anledningen.

Nej, vi vet inte vad som fått mamman att må dåligt- men jag uppfattar det som att det var först under utredningen som hon mått dåligt. Om skälet är utredningen i sig eller inte kan vara osagt så länge inte ts själv förklarar saken. Men initialproblemet verkar inte ha varit mammans "dåliga mående". År det samarbetet som ska utvärderas blir det naturligtvis meningslöst att fortsätta om den ena föräldern inte är kvar. Att sätta familjer i den här typen av utredningar är ingalunda gratis för staten. Det är ju inte meningen att det ska vara en hotellverksamhet.

Det jag tycker låter väldigt osannolikt är att man skickar både föräldrar på utredning om man redan vet vem som orsakar problemen. Min jämförelse med situationen att den ena föräldern mördat den andra har att göra med att den som då mördat per automatik får vårdnaden- trots att det ingalunda har med lämplighet att göra.

I det här fallet tycks ingen ha förlorat vårdnaden så båda har "vetorätt". Att mamman inte skulle ha rätt att uttala sig är ju bara bullshit- skulle hon då ha mindre rättigheter än en som mördat den andra föräldern- för det blir ju då konsekvensen.

Lika lite som vi vet var det dåliga måendet kommer ifrån, kan vi uttala oss om att de skulle vara självklart att barnet nu flyttats till pappan för att han inte orsakar problem- han råkar helt enkelt vara den i nuläget som kan tillgodose barnets behov.

Är det så att han spelar och spelat ut mamman och försöker isolera barnet istället för att skicka det på dagis så är det förstås inte bra- inte ett dugg bättre än de gånger mammor anklagas för samma sak.

 

Att man inte vill sätta en ettåring på dagis handlar knappast om att man vill isolera det. Tvärtom försöker de flesta att spara dagar så att de kan vänta tills barnet är i alla fall lite äldre än så då man anser att det är alldeles för tidigt för barnets bästa.

Varför utgå från att pappans handlingar baseras på det allra värsta scenariot när det inte finns något i TS berättelse som stödjer det? Kanske handlar det om en pappa som gör allt för att barnet ska må bra och känna sig tryggt trots att mamman försvunnit ur deras liv. Det om något kan mycket väl göra att barnet behöver än mer tid innan det börjar på dagis.Kanske behöver det barnet extra tid och trygghet med den förälder som finns där?

Ja, mamman vill ju just också spara dagar.

Jag menar bara att det kan vara ett tänkbart scenario- eller att den här pappan oroar sig i onödan.Ursäkta mig, men detta låter ju ganska snurrigt, eller? Om mamman bodde med någon som inte var bra för barnet, så hade de bara kunnat flytta över barnet till pappan- varför skicka honom på utredning? Så vida det inte är han som både levde med mamman och var skadlig för barnet...det troligaste är väl att det är föräldrarnas relation som är skadlig. 

Det är inte alls ovanligt.Ex pappan slår mamma, mamma vägrar lämna pappa. Barnen lider av att uppleva våld i hemmet. Mamman kan då få ultimatumet: lämna barnens pappa annars måste barnen flytta. Det finns flera fall där kvinnan vägrat lämna och därmed förlorat sina barn. Om kvinnan däremot lämnar mannen så barnets skadliga miljö borta och då kan hon ha barnen ( precis som pappan bestämde sig för att separera från TS)

På många utredningschef och behandlingshem så ser man familjen som en helhet och därför får alla delta även om " problemet" enbart ligger hos en.

Du spekulerar massvis men det enda vi vet med säkerhet är att:

TS anses skadlig för barnet och får därför inte ha barnet.

Pappan anses inte vara skadlig för barnet och får därför ha barnet.

Pappan behöver dagarna om barnet ska slippa dagis i tidig ålder.

TS vet inte om hon någonsin kommer kunna använda sina dagar och dom riskerar att brinna inne.

Barnet har haft separationer i sitt tidiga liv.

Pappan är det som vårdar barnet och har barnet boende hos sig, mamman vårdar inte barnet och har inte barnet hos sig. Mamman tycker att barnet ska in på dagis vid en ålder som många anser vara för ungt. Många experter anser att barn som är känsliga för separationer bör vara hemma längre och få bygga upp en grundtrygghet.

Zaida: Det låter som om du själv är en kvinna som inte får ha sina barn? Det låter som om du anklagar alla män för det värsta och att ingen kvinna kan göra fel ( trots att en utredning i detta fallet visat att kvinnan var " fel" för barnet, just nu).

Anses man vara skadlig för barnet i den grad att man inte får ha barnet så är det inte så att man är en god mor. Det är inte pappans fel om mamma är skadlig för barnet.

Nej, tvärtom. Jag är och har alltid varit mina barns enda fungerande förälder. men det tog en helvetes j-a tid och energi innan knäppgökarna på soc insåg detta. Då hade mycket av våra liv redan ödelagts.

I det här fallet har pappan barnet tills vidare därför att mamman mår dåligt. De slutsatser du drar är helt upp åt väggarna. Jag kunde själv ha blivit en av dem som till slut tvingas ge upp barnen på grund av en man som hela tiden manipulerar systemet.Jaha! Nu klarnar allt med en gång- pappan slår mamman och då är mamman olämplig förälder om hon inte lämnar situationen eftersom misshandeln skadar barnen. Och det faktum att hon har det dåliga omdömet att stanna kvar gör henne då till en olämplig förälder.

Till skillnad från pappan som misshandlar, för han är en lämplig förälder...?

Barnet ska vara hemma med den misshandlande föräldern för att bygga upp en grundtrygghet????

Vilken j*vla planet kommer du ifrån?
 

Det är inte alls vad anomnym skrev. 
Pappan är redan olämplig eftersom han misshandlar mamman. Mamman har ett val, flytta och behåll barnen annars tas dom om hand.
Mamman väljer att inte flytta, då tas barnen eftersom hon inte tänker på barnens bästa.
Hade hon valt att flytta, så hade hon behållt barnen.
Att pappan skulle ha dem, har du själv hittat på.

Jag ser att du har svårt med förståelsen. Självklart får ingen av föräldrarna ha barnet i det exempel som jag tog upp. Poängen är att barnet ska skonas från en skadlig miljö oavsett vem som är skyldig. När orsaken till den skadliga miljön är borta så är miljön bättre, oavsett om det är en misshandlade pappa eller en psykiskt sjuk mamma som är skadlig. Det handlar inte om rätt eller fel, det handlar om barnets bästa.

Menar du på fullt allvar att soc placerar båda föräldrar på utredningshem med vetskap om att mannen misshandlar mamman? För att se vad som händer?

För i det här fallet blev ju familjen placerad för utredning.Visst- jag tycker du verkar ha lite problem med logiska resonemang, om du ursäktar. Men det är min subjektiva uppfattning.

Hänvisar till samma svar som ovan, då detta fall handlar om en familj under utredning. Det blir ju bara märkligt att i det sammanhanget börja spåna om att mannen - med soc vetskap- misshandlar mamman.

Vad det däremot kan handla om, är att det förekommit både psykisk och fysisk misshandel av mamman och att hon av det skälet mått dåligt av utredningen, som då blir helt absurd. I värsta fall misshandlar båda varandra.

Problemet är att många sitter kvar i en absurd föreställning om att en misshandlande part ändå kan vara en bra förälder.

Den uppfattningen delar inte jag- vare sig det är mamman eller pappan som misshandlar. Ibland blir den ena föräldern fysiskt misshandlad av den ena föräldern för att vederbörande själv bedriver psykisk misshandel av den som utövar den fysiskt misshandeln.

Här har ju vårt rättssystem och rättstänkande tyvärr inte kommit så långt.

Nu blir jag faktiskt irriterad på dig! Fattar du inte, eller spelar du dum!?
HÄR I TRÅDEN finns ingen pappa som misshandlar mamman, det är bara i din egen fantasi.

Fast nu misstolkar du vad jag skrev. Det jag skrev är att många sparar dagar för att slippa sätta barnet på dagis när det bara är ett år gammalt. Dvs de tar inte ut fullt när barnet är litet utan drar ut på dagarna tills barnet är lite äldre och mer mognare för dagis.

Inte att de sparar dagar för att någon gång i framtiden eventuellt använda dem när det är oklart om de ens kommer få möjlighet att göra det, vilket tvingar in barnet på dagis tidigt då dagarna inte räcker för den förälder barnet lever med. Vilket är varför mamman vill spara dem. Pappan behöver dagarna för att slippa sätta barnet på dagis för tidigt, vilket kan vara extra viktigt med tanke på vad det här barnet har fått vara med om. Då handlar det om barnets bästa.

Vete fåglarna- hon vill ha kvar dagarna för att kunna reparera det som nu förstörs eftersom hon inte kan ha barnet. Vare sig hon eller barnet ska väl straffas för detta.
Inte pappan heller förstås. 

Förstår hur du tänker, men ingen av oss känner till historiken och vad som lett till placeringen. Självklart är jag säkert lagom skadad av mina upplevelser, men jag är dessvärre långt ifrån ensam. 

Det ska inte gagna en förälder att sätta den andra ur spel och sedan skylla på "barnets bästa". En så neutral miljö som möjligt är bättre än en manipulativ.

Det är vad jag tror- och helt säkert vet jag att soc inte klarar av att räkna ut hur saker och ting förhåller sig.

Men visst- det kan vara tvärtom i värsta fall.Ändå tror jag barnet kan behöva avlastning från föräldrarna.