vad ska jag göra med min son

Hur gammal är han? Har han någon diagnos?

Man behöver nog veta hur gammal han är för att kunna ge respons.

Oj vad mitt inlägg lät drygt- inte meningen alls...

Han är 6 år å han blir värre med åren.. fått klagomål från dagis å massa såbt nu ska han börja i 6 års gruppen å han vill inte.. vet att jag kommer få sitta hos rektor å allt möjligt.. som de alltid har varit.. hmm tog upp problemen med bvc men de ser de ej som ngt problem.. vad man än ber han om så skriker han åt mig händer han slår mig ibland med .. vet ej om han har ngn diagnos då han ej e utredd men verkar inte va ngn som tkr han behöver de då jag tog upp de lite med bvc..

Ok- det låter som att ni har det jobbigt. Från sex års ålder tar ju skolhälsovården vid så nu gäller det väl att försöka samarbeta med skolan. Om det är så att skolan ser att din son har bekymmer (något jag tolkade ditt inlägg som) då har ju de ett ansvar att tillsammans med dig utforska vad det kan bero på. Det är ju väldigt viktigt att man får ett hum om huruvida man behöver gå vidare med kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin eller ej. Det är ju naturligtvis ingen bra idé av skolan att skicka dig och sonen till rektorn för uppläxningssamtal var och varannan minut. Det löser ju ingenting. Tänker samarbete- både mellan dig och sonen och mellan er och skolan. Tänk att den som troligtvis har det jobbigast är din son så ett tips till dig är att försöka bryta den negativa spiral ni hamnat i och istället försöka skapa allians med sonen.

jo jag bor i ett litet samhälle jag skulle aldrig kämpa för en utredning då skolan e negativ till sådant.. jag kämpade med tösen å skolan jobbade emot oss hela tiden.. det visade sig min tös är autistisk.. jo jag försöker å prata å lirka å om man e duktig får man belöning.. men ibland brister det för mig å då skäller ja på honom sedan känner jag mig som världens kassaste mamma typ att ja blir arg å så vidare små bröder har blrjat härma han lite med å skrika å de e synd.. de andra barnen e ju enklare än han men känner mig hjälplös å frustrerad typ

Man blir ju onekligen fundersam över hur er skola tänker. De är "negativt inställda till utredning" men väljer ändå att konsekvent lyfta de saker som inte fungerar hos din son. Låter hemskt och skapar ju inte direkt några bra förutsättningar för din son att utvecklas och må bra i skolan.

Har en 7åring som hade en tuff 6års period, kände ocksp att man mest helatid tjata och gnata.Det blev som att vi kom in i en ond cirkel. Sen tönkte jag att vi skulle bryta mönstret, istället flr att bara ge barnet order och säga si och så ska det vara, så här ska du göra osv så fick vi tillsammans sätta upp regler, göra matsedel , planering osv. Väl i affären så fick jag lägga extra tid på att han fick köra vagn, hömta och lägga i grejer. Vara med vid matlagning, låta fantasin gå loss och kombinera salladen, kryddning osv. Lika så kunde vi ha en del konflikter ang leksaksinköp, vi införde veckopeng så att han själv kan fåspara och ta det ansvaret. Nu är han 7år och det har fungerat perfekt här, knappt haft ett bråk på ett års tid. Jag tror att barnet blir frustrerat när de kommer till en ny mognadsnivå, men man fortsätter behandla dem som små barn. De behöver känna att dem vuxit, får ansvar och förtroendet och det roliga är att det öppnar upp för många nya och roliga diskutioner och funderingar :)

Jag skulle även om han inte är utredd för någon diagnos behandla honom som om han hade det med tydlighet, struktur och förutsägbarhet vilket är bra för alla barn. 6 år är en jobbig ålder ochmåbga barn även utan diagnos är oflexibla och har det extra jobbigt just då.

vi har extrem struktur hemma då tösen har autism måste förbereda på allt å så har vi piktogram till henne å då har de blivit att man gör så hela tiden. våran dag ser samma ut varje dag ska vi göra ngt annat så måste vi förbereda några dagar innan eftersom det inte är som de brukar då.. mm jo han e allt jobbig just nu å ibland förstår ja ej hur han orkar alla dessa bråk då jag är helt slut vid 8 på kvällen typ.

vi har månadspeng, vi har en regel tavla i köket som vi gått igenom riktigt med dem. Hmm reglerna vi har ska även vi vuxna följa för jag vill mest ha bort gapet å sånt.. sedan han har hoppat sönder 4 soff grupper, jo jag tjatar hela tiden en period valde ja att ej göra det då blev han såå mkt värre.. man föraöker sitta ner å prata med han..

Kanske ska låta han hjälpa till mer med mat å så som du skrev de kanske funkar jag gör ju allt hemma å så kanske de funkar man får ju hoppas på det för man vill ju ej va en tjatig å arg mamma häller