Vänjer man sig nångång med partnerns barn?
Är det bara jag som tycker det är jobbigt att ens partner har barn sedan innan? Jag kan ibland eller rätt ofta känna irritation inombords över att de finns, för jag vet att skulle de inte finnas skulle jag kunna leva ett annat typ av liv med min partner. Vi skulle ha tid att göra de saker jag drömmer om eller bara vara...tillsammans. Visst vi kan göra vissa saker idag till viss del men då är barnen med. Och då är det ilska, missnöje, trotsutbrott och en massa liv, bus och skrik. Jag blir så trött! Om vi reser nånstans så är det ju inget kul då de går i baklås flera gånger under resan och man får skippa det man planerat som ett exempel. Och deras beteende gör att jag tycker det är lika bra stanna hemma. De är inte busigare eller trotsigare än några andra barn, helt vanliga ungar med andra ord.
Kan man nånsin vänja sig? Min irritation växer bara mer och mer...och mitt missnöje likaså. Men jag visar inget och ingen märker det men inom mig undrar jag hur länge jag står ut. Jag har inga barn och det gör säkert också sitt då jag upplever att dessa barn begränsar mitt liv och gör så jag inte får någon tid med min partner och det ökar också irritationen ännu mer. Visst har även de goda sidor men de negativa är fler och större.
Jag älskar dock min partner och skulle vilja att dessa negativa känslor skulle försvinna. Är det möjligt att lära sig ändra sina känslor? Någon som känner eller känt samma? Som hittat en lösning?
