Otrygg på nätterna och kissar på sig (3 årskris eller reaktion på kommande syskon?)

Kloka FL.are (långt hoppas någon orkar läsa).

Min fina 3 åriga dotter har ända sedan i sommar helt plötsligt varit så otrygg på nätterna, kissat på sig och sovit dåligt.

Tidigare har hon varit så oerhört självständig och sedan 6-8 månaders ålder sovit i sin egna säng i sitt rum. Hon har liksom aldrig lyckats komma till ro om jag eller min man ens varit i rummet där hon ska sova tidigare utan bara blivit uppspelt men när man lämnat rummet och samtidigt alltid signalerat att man finns där eller gått in till henne och tröstat om hon blivit ledsen somnat själv. Dvs jag uppfattat det som att hon har kännt sig väldigt trygg på nätterna och i sitt rum. Det är klart att hon har haft perioder där sömnen strulat. I bland har hon drömt mardrömmar eller annars vaknat och vi fått gå in till henne ibland men det är absolut inte varje natt utan för det mesta har hon tassat in till oss i vår säng runt 5:30-7 på morgonen när hon vaknar.

Helt plötsligt sover hon nu sen början av sommaren så otryggt, pratar om troll, vill ha lampan tänd (vilket hon givetvis får) och är allmänt ängslig för att vara ensam. Hon vill komma in och sova hos oss och när vi lägger oss så klamrar hon sig ofta fast vid mig eller vill hålla min hand (vilket hon också givetvis får men rent praktiskt kan iaf inte jag sova så hela natten eftersom jag måste sova på sidan nu som gravid med kuddar som stöd mm). MEN när hon kommer in så somnar oerhört sällan i vår säng utan snurrar och snurrar hela natten, kommer på något hon vill prata om mm mm och situationen blir ohållbar. Det slutar därför ofta med att vi lyckas leda tillbaka henne till sitt rum och hon somnar där (allt utan tårar). Alla tre är det omöjligt att sova men ibland har jag eller min man lagt oss i gästrummet och då kan hon ligga hela natten men det är sällan den som är kvar hos henne sover särskilt mycket de nätterna.

Hon har även i samband med detta nya kissat på sig i sin säng flertalet gånger (från att innan varit torr varje natt i ett halvår i princip). Kissandet och allt detta började samma vecka som vi berättade att hon skulle få syskon och även om det även var mycket annat som hände den perioden (ljusare ute, avslutning på dagis, födelsedagsfirande för henne mm) går det ju inte att undvika att dra paralleller till att hon reagerar på den kommande förändringen i familjen.

Dagtid verkar hon väldigt stolt, förväntansfull och glad över att få syskon och jag är inte heller säker på att hon riktigt kan ta in vad som väntar (det kan ju knappt min man fatta och han är vuxen) Vi har läst "syskonböcker" och jag har varit mån om att finnas extra mycket där för henne, dvs tanka extra kärlek och uppmärksamhet. Vi har även haft semester i 6 veckor med henne.

Ursäkta att detta blev långt men hur gör jag, är detta en fas som hör ihop med åldern eller känner någon igen sig ?

Vill väldigt gärna hitta en hållbar situation nu innan bebisen kommer (November), antingen hur jag får henne att sova hos oss (dvs komma till ro i vår säng) men helst återskapa den trygghet jag upplevde att hon tidigare kände i sitt eget rum på natten. Det vore katastrof om vi när hennes syskon kommer har en situation då hon känner sig ratad från vårt rum samtidigt kommer jag bli ett vrak och håller redan nu som gravid på att gå under av att aldrig kunna sova mer änd 4-5 h per natt.

Tips, råd, litteratur som jag kan ta till mig för att hjälpa henne??