• Rosalud d

    Paranoid personlighetsstörning

    Hej!

    Snälla hjälp !

    Finns det någon som vet om det finns nått som man kan göra åt det.
    Jag är 22 år och lider av detta, och känner mej även väldigt ensam om det. Alla jag känner är väldigt öppna och bryr sej inte speciellt mycket om vad andra tycker och tänker mm. Jag själv däremot tror att alla vill mej illa, vilket har resulterat att jag inte umgås med vänner och sitter hellre ensam en lördag kväll än att gå ut och hitta på något.

    Och när jag väl umgicks med lite folk för några årsen trodde jag alltid att dom snacka skit om mej när jag gått.

    Jag har nyss börjat på ett nytt jobb där jag städar företag, vilket jag faktiskt trivs med. MEN då jag ska städa där det är människor känner jag att paniken börjar komma. Jag ursäktar mej hela tiden för att jag är långsam och alla verkligen ALLA säger att det är lugnt och att det blir jättebra. Men självklart tror jag dom bara säger detta för att vara snälla, men egentligen är dom jätteirriterade på mej.. Om jag kommer på när jag kommer hem att t.ex. "Jag glömde ju torka av det skåpet" kan jag ha panik ända till jag kommer tillbaka och inser att dom inte säger något om det, men även här är jag säker på att dom vet om att jag glömde men säger ingenting för att dom är så irriterade och vill inte ens prata med mej.

    Detta är verkligen jättejobbigt! Jobbigt att alltid tro att folk vill mej illa, att alltid tänka så himla mycket, att alltid tro att det ligger något underliggande i vad alla säger.

    Så snälla finns det någon där ute som vet vad man kan göra åt detta?
    Eller någon som har samma problem?

  • Svar på tråden Paranoid personlighetsstörning
  • Rosalud d

    Nej det har jag inte. Är sån som undviker mediciner så länge det går.

  • UCharlotte
    Rosalud d skrev 2014-08-12 17:45:30 följande:

     


    Kanske har du bara extremt dålig självkänsla med ett litet inslag av narcissism?
    Osäker och tror alla tycker du är si och så, men för självupptagen för att förstå att människan är för upptagen med sig själv för att orka bry sig om dig.

    Inte elakt menat, utan en normalare förklaring än att du skulle ha psykiska problem.
    Intellekt i bimbodräkt
  • Aggan

    Är du lite av en perfektionist?

    Visst kanske en del tycker du är långsam, visst kanske en del snackar skit bakom din rygg. Det är ju faktiskt såna folk är i allmänhet. Men varför ska du bry dig? Har du aldrig aldrig sagt något om någon när denne inte varit med? Har du aldrig känt dig stressad av folk som är 1) dryga och tar lång tid på sig 2) stressar hysteriskt så det smittar?

    Vi har alla våra egna tankar, om andra och om oss själva. Det är inget du kan kontrollera, eller ens ska försöka göra. Att bli medveten om att folk är som de är kallas för ett uppvaknande och knappast paranoia. Det enda du kan och bör göra är att sluta bry dig om vad folk eventuellt tycker, tänker och säger om dig bakom din rygg. Varför lägger du på dig en psykiatri diagnos för att du känner såhär? Tror de flesta känner som du mer eller mindre, men kanske bryr vi oss inte lika mycket, tycker du ska göra detsamma!!

  • Anonym (#)

    Hej. Jag har varit gift med en kvinna som senare fick diagnosen. Hon vägrar att ta antipsykotiska. Under en veckas tid tog hon dom och hon beskriver det som " Jag höll på att dö, såg du inte det?" Jag förstår litegrann varför hon kände det så. Om det är en personlighetsstörning så är det en del av ens personlighet från tidiga år (vad jag förstått) och man mister alltså en del av sin personlighet när man tar mediciner.

    Jag kan säga en sak om de tio år jag var gift med henne: Jag vet hur helvetet ser ut.

    Ta mediciner.

Svar på tråden Paranoid personlighetsstörning