Att faktiskt älska sina bonusar!

När jag var här ute på FL för ett tag sedan, så kunde jag inte hitta en enda tråd om underbara bonusbarn! Nu letade jag varken länge eller speciellt ambitiöst, men ändå hittade jag flertalet som handlade om hur hemska bonusbarn är... Därför tyckte jag att det var på tiden med en tråd, där vi faktiskt kan prata om hur mycket vi älskar våra bonusbarn!

Jag och min man har ju börjat prata om gemensamt barn, men jag kan ärligt säga att jag skulle kunna stå över egna barn nu när jag lever med min man och hans barn, vi har det så himla bra som det är just nu! Vår familj känns liksom komplett. Men det är klart att det finns en liten längtan inom mig, men ingen enträgen, utan händer det så händer det.

Jag är en av dem (få???) som tycker att en man är betydligt mer attraktiv när han har barn, jag vet inte riktigt varför. Många säger att det är för att jag då ser hur han skulle vara gentemot våra barn, men även fast jag inte vet riktigt, så tror jag inte att det är hela sanningen!

Jag tycker att det är fantastiskt att även bio-mammor uppskattar en bonusmamma som är delaktig i barnens liv och älskar dem. Just det hade jag lite svårt att tackla i början av min och min mans relation. Hur skulle hon reagera över att jag gjorde så mycket för hennes barn? Skulle hon känna att jag försökte ta hennes plats? Tack och lov, har barnen en sådan mamma som jag kan prata med, så jag tog upp det med henne om hur jag kände det och hon öppnade sig med sina känslor. Som jag sa, så tycker jag om henne, men vi umgås inte. Det är klart att vi kan ta en kaffe ihop om vi hämtar eller lämnar barnen hos varandra, och känner jag att jag behöver prata med henne så ringer jag henne och vi träffas för att prata.

Hur har ni bio-mammor känt när en ny kvinna, en bonusmamma, tar plats i ert/era barns liv?

Jag är oerhört förtjust i min bonus!

Visst är det lite gnissel i början när man ska in i nya familjesammanhang, men det får man ta
Det som jag saknat mest under åren är att vi inte kunnat träffa storasyster med den regelbundenhet vi önskat.
Visst skulle det vara fantastiskt om alla bodde i samma stad och hade rimliga 8-5 jobb, men så ser ju verkligheten inte ut.
Men det har fått kompenseras med längre vistelser på lov och annat.

Jag tror att alla eller iallafall dom allra flesta vill att det ska vara som ni skriver. Jag tror inte många går in i en relation med inställningen att avsky nåt eller några barn.

Och anledningen till att det är så mycket negativa trådar här är väl att det är det negativa man vill vädra och få hjälp med. Är allt bra så har man väl inte mycket att klaga på.

Det finns ju faktiskt egentligen ingen anledning att starta en massa trådar, -Hipp hurra vad allt är bra!
Det finns liksom inte så mycket att kommentera mer än, kul för er.

Det är ju främst de som har problem som behöver råd, att få skriva av sig all skit, och få höra om det är "normalt" att det är så mycket problem som dom själva upplever med att leva med andras barn, att ha ett ex som blandar sig i allt, eller en förälder som glatt tror att han fått en gratis nanny.
Man har kanske bara folk runt sig som lever i sk kärnfamilj, och inte har en aning om vilka slitningar det kan bli i en blandfamilj.

Sen är det självklart inte fel att de som gått från fullt krig till att få ett hyggligt samarbete och kontakt, berättar hur dom agerat för att få det så. För då kan man ju få tips om saker som man kan förändra i sitt eget beteende och bemötande.

Ja ser ingen skillnad på våra barn i familjen, trots att ja inte är mamma till den ena.

Älskar dom båda!

Har precis som många sett alla som ser bonusar som problem o jobbiga, men det kanske är lite det som spelar in. Ja tänker inte bonus, ja tänker barn i familjen o behandlar dom lika.

Ja men då har du ju fått 95% hjälp att ro detta i land.

De trådar du läser handlar nog egentligen om:

Biomamma som inte accepterar, som inte tål varken pappan eller bonusmamma.

En konflikträdd pappa.

Barn som för egen vinning eller med hjälp av mamman vill göra livet mindre lätt för bonusmamman osv

Håller med tidigare inlägg bl a Ess för det första är behoven mindre att starta tråd om allt går bra. Sen finns det ingen som från början hatar några barn, det finns bakgrund till känslorna. Tänk dig själv att barnen inte ser eller hör dig, biomamman vill inte höra talas om dig eller ha dig i sin närvaro samt krig vid varje hämtning och lämning.

Lämna gör du inte pga att din man och du är enad front och eventuellt har ni redan hunnit gift er och skaffat gemensamma barn.

Hade jag haft som du så hade jag aldrig blivit medlem på FL eller rättare sagt aldrig gått in och läst styvfamiljs sidorna.

Alla har inte samma förutsättningar som du, det är bara att gratulera.

Vakta din tunga det är nämligen tabu att uttrycka sig så som du gjort!

Du kanske har missat alla 500 000 inlägg om dom som inte ser skillnad?

När jag skriver det i trådar så får jag fan för det.

Låter som att jag är sjuk i huvudet som tror att jag är mamma till bonus.

Du kommer Aldrig bli mamma fatta det, barnen har redan en mamma. Sådana svar får jag!

Då jag skriver som du.

Kan säga att jag hört meningen av bonus mamma också.

Jag bryr mig för mycket. Enligt henne ska vi ha uppdelning i familjen.

Min man +bonus+ibland gemensamma barn och biomamman

Sen jag min man och våra gemensamma.

Hon är MAMMA och jag ska sluta leka mamma

Ja tar din kommentar med ironi ???? eller har ja missat nåt. Ja säger alltid så mycket saker man inte får ???? så det är svårt att hålla reda på vad man får o inte ????

Frågetecknen va smile gubbar när ja skrev... Nu ser mitt medd bara otrevligt ut, det va inte meningen

På vilket sätt?

Att älska sin bonus och att inte se skillnad på barnen..

Här på FL så ska man verkligen inte tro att man är mamma och man ska inte leka mamma osv

Samtidigt som man ska se bonusbarnen som sina egna barn. Slutsats: man kan aldrig göra rätt som bonusmamma!

Vi har det precis som du ts. Fast de fyra barnen är mina. Min sambo trodde aldrig att han skulle älska de här barnen så som han kommit att göra. De ger även uttryck i ord och handling att de älskar honom, trots att de har en otroligt bra pappa som de älskar och blir älskade av och varannanveckasboende.

Redan från början gjorde vi klart att sambon inte var deras nya pappa eftersom de har en, utan en annan viktig vuxen. Sambon tar samma ansvar som jag förutom föräldramöten och utvecklingssamtal då både jag och deras pappa går gemensamt på dom.

Ok

Är själv 'bonuspappa' åt min sambos dotter, och min sambo bonusmamma åt min son..

Vi delar på allt och agerar som föräldrar till båda 'våra' barn och älskar dem båda.. Vi 'leker' inte föräldrar, vi ÄR föräldrar.

Jag är bonusmamma till tre och har en bonusmamma till mina två barn :) Blev så glad när mina barns pappa hade träffat ny och jag hörde glädjen i mina barns röster när de berättade om henne. Har träffat henne kort några gånger och jag tycker hon verkar vara jättego. Det värmer iaf i mitt mammahjärta :) 

Mina bonusbarn är mina så mycket det går :) Är jätteglad att fått några flickor o ta hand om ;) Har pojkar själv :)