Smärtan i hjärtat när plusset aldrig kommer.

När jag fick mitt första barn hade vi kämpat i 2,5 år och fått två mf, och jag hade även opererat bort en äggledare. Då kändes livet tungt, mörkt och dystert och jag kunde inte tro att det någonsin skulle bli ett barn.
Jag säger inte att man inte ska sörja, jag säger inte att man inte ska vara rädd, men jag försöker förmedla att man ska försöka att inte sugas ner i förtvivlans avgrund. Vilket är lätt att säga men snudd på omöjligt att göra
I efterhand inser jag att 2,5 år inte är så lång tid, att vi egentligen inte hade det så jobbigt. Att det finns många som har det mycket värre.
Andra barnet kom mycket snabbare, visserligen med ett ma före, men det kändes inte alls så tungt som innan.
Idag finns inga av de gamla jobbiga känslorna kvar, även om jag minns precis hur det kändes. Det som finns kvar är ett näst intill obefintligt socialt liv då det var mycket få vänner som orkade hänga kvar i mitt mörker. Jag jobbar på det, men det är inte helt enkelt med två små barn

Försök så långt ni kan att inte falla så långt ner i barnlösheten. Jag vet att det känns omöjligt och slöseri med tid att göra ett uppehåll i verkstan, men gör det iaf när det börjar kännas hopplöst. Simma upp till ytan och hämta lite luft.
I stort sett alla som idag får diagnosen oförklarligt barnlösa får så småningom barn. För 7 år sen hängde jag härinne med en grupp på ca 40 kämpare. Idag har alla utom två fått barn, de flesta två eller tre. De två som inte fått barn har båda skilt sig och ännu inte börjat försöka igen.
Lycka till!

Tack Kasperina.. Verkligen värt att tänka på. Jag själv var riktigt nere i skiten i vintras men jag reste bort på semester och kom hem starkare. Förlusten an min äggledare vid mitt utomkveds har verkligen satt spår i mig och tänker att jag bara har 50% chans nu men försöker tänka att det är ju många som blir gravida ändå. Det går verkligen upp och ner.. Hormonerna är ju inte alltid lätta att tas med heller ;)

Tack för stöttande ord!

Jag tyckte också det var tufft att förlora en äggledare tills jag träffade en läkare som forskat inom området som berättade att det inte spelar någon roll. Även om man har två fungerande äggledare händer det att vä tar ägg från hö äggstock och tvärtom. Med två äggledare blev jag gravid på 8:e resp 9:e försöket. Med en äggledare har jag blivit gravid på första försöket tre ggr utan att koordinera med äggstocken, två av dem efter fyllda 40

Vi har försökt i snart 2 år. Gubben ska lämna prov imorgon. Då vi inte bor ihop på papper får vi ingen hjälp med IUI lr IVF ???? Känns så hopplöst. Visst kan man skramla ihop till IUI men när chansen e 10-20? känns det som lotteri. Blir så ledsen varje månad när plusset inte kommer

10-20 procent ska d stå

Nu vågar jag mig på att säga att jag faktiskt är gravid, efter snart 1,5 år en spolning räckte alltså och jag hann inte börja med pergotimen! Hoppas plusset stannar! <3
BIM imorgon!

Otrixad bild

Grattis! Va kul för er :) Gjorde spolningen ont?

Jag kan inte fatta detta! Är så glad! efter 1,5 års väntan!

Nej själva spolningen gjorde inte ont, när dom satte själva katetern så kändes det som en mensvärk men gick snabbt över! Inget att oroa sig över! :)

Hej på er!

Hur går det för alla? Jag är i vecka 7(6+4)

Hoppas det går bra för er andra ??

Inget nytt här. Känner mig stressad över att vi fått reda på att flera av våra vänner försöker bli gravida. De blir säkert det direkt. Alla är gravida överallt. Usch förlåt. Nere i en svacka.

Kul att det går fortsatt bra för dig YztiC! :)

Åh, jag förstår den stressen och bitterheten. Jag kände samma, blev faktiskt arg när andra försökte för jag visste att de skulle lyckas innan mig. Äter du pergotime eller något sådant?

Trösten är finns här inne där det finns andra som förstår hur man känner ;)

Vi är mitt i en utredning nu och vi har inte kommit så långt. Vi får se vad vi behöver för hjälp. Känns iaf skönt att vi kommer få hjälp!

Hur mår du i graviditeten?

Ja, därför jag letade mig in här på FM för att hitta er (:
Jag mår kanon. Känner knappt något allt än förutom ont som tusan i brösen (har börjat vänja mig) haft cystor i brösten som känts likadant ^^ Sen kommer en lätt lätt släng av illamående i någon sekund då och då bara!

Vart i utredningen är ni? Lämnat prover och så?

Låter överkomligt :) Skönt att du inte mår mer illa.

Jag var ju gravid i tio veckor förra sommaren. Jag hade lite spänningar i brösten och var känslig mot vissa dofter och var lite trött annars mådde jag bra. Hoppas att jag mår lika bra nästa gång :)

Jag har lämnat blodprover och killen har lämnat ett spermaprov. Jag ska göra en undersökning av min äggledare och så ska killen lämna ett prov till. Sen får vi se vad de säger.

Ja, änsålänge ;)
Okej! Vad är det för extra prov han skall lämna då? Trodde bara killen lämnade 1.
Dom spolade ju mig den 12 aug och det var efter spolningen det tog sig direkt. Dom kommer nog spola dig med :)

Spolningen gjorde så sjukt ont. Hade ont dagar efter. Men nu är det iaf gjort o allt såg bra ut. Blev jätte glad för det men sedan besviken för va gör man nu lixom.
IVF sa gyn men så dyrt! naturligtvis värt det om det fungerar men chansen är ju inte 100%

Några vi känner ska med börja försöka o skäms men känner som er, de kommer lyckas direkt