Jag kommer inte över mitt ex. Någon mer som har svårt eller har tips?

Så skönt att läsa att andra är i samma sits, det hjälper att inte vara ensam.
Jag och mitt ex var ihop i dryga 2 år men fortsatte vara nära vänner efter att det var slut, kanske för nära för nu när hon går vidare och träffar någon ny har jag gråtit i en vecka ungefär.

Det är någon slags sorg som någon skrev här ovanför, om vad som kunde blivit. Hur det var, det var inte perfekt alla gånger men hon är fortfarande den bästa person jag vet. Usch, hade gärna snabbspolat livet tills det slutade kännas så jobbigt.

I mitt fall är det att jag är tydligen helt "perfekt", underbar, bästa flickvännen någonsin, gett han hur mkt utrymme och frihet som helst (som att åka utomlands i 4 månader). Jag verkar vara precis allt han eller någon man kan önska sig enligt honom. Men nu står vi här efter 4 år och tydligen älskar han mig men inte så det räcker för en stabil framtid. Han säger att känslorna har svalnat. 
Så är man helt rätt för killen på alla sätt och är snygg så blir de ändå inte nöjda. 
Känns ju sjukt jobbigt att höra att man är allt en man önskar sig men känslorna har svalnat. Hur jobbar man på något sånt ?? Det finns ingenting jag tydligen kan göra.
Nu sitter jag och är super rädd för att jag aldrig kommer gå vidare. Han är min livskärlek och min bästa vän. Jag vet inte hur man slutar älska sin livskärlek. ?!

Det bästa jag kommer på är att sticka utomlands och inte komma tillbaka för ens man glömt honom.

Jag och min fru ska skiljas efter 24 år tillsammans. Då vi har tre barn varav ett under 16 har vi 6 månaders betänketid framför oss. Hon är den som vill skiljas, jag medverkar och försöker underlätta men är väldigt ledsen. Trodde vi var på rätt väg igen efter familjerådgivning i vintras, har 6 bra månader tillsammans bakom oss där allt funkat. Hennes känslor för mig finns inte kvar säger hon, och ingen av oss vill leva i en vänskapsrelation. Saknar henne redan trots att vi fortfarande bor tillsammans, blir jätteledsen när jag tänker på att hon inte kommer att finnas där när jag kommer hem om kvällarna. Jag vet att det kommer att bli jättetufft för mig att komma över henne, speciellt som jag räknar henne till en av mina bästa vänner utöver att jag älskar henne. Jag följer den här tråden och hoppas jag kan släppa taget när vi väl flyttar isär. Just nu känns det inte så..

är i samma sits, min kille lämnade mig för ca 3 veckor sedan, från ingenstans. Vi skulle flytta ihop ena dagen och hade haft det tufft båda två med livet i ca 6 månader, men vi kämpade på tsms, de skulle ju vara vi jämt. Så började de äntligen bli bättre, han fick börja plugga och jag skulle börja nytt jobb och i samma veva flytta ihop, 5 dagar innan vi ska börja nya skolan o jobbet, tjafsar vi om småsaker och han ba "jag orkar inte mer, jag älskar dig men jag orkar inte" tar sina saker och går... Han säger "om jag orkar sen kommer jag tillbaka".. Jag var helt knäckt, han hade inte visat något alls, han sa att han aldrig tänk på att göra slut, han fick bara känslan då. 
Så sa jag häromdagen att "nu ger jag upp, jag slutar hoppas på oss och lämnar de här" då får han panik och ringer upp mig o ba "MEN JAG HAR INTE ENS TÄNKT ÄNNU. HOPPET ÄR INTE BORTA".. Vad har fanskapet gjort i 3 veckor då? Så jag ska sitta och vänta eller?
Han gråter som ett barn och mår skit. Vafan lämnar man någon för om man mår skit? Han vill att jag ska höra av mig men vill inte höra av sig själv för jag är "utsatt"

Åsså jag förstår dig så mkt !!!! För en vecka sen fick jag dom finaste sms:en och dom mest kärleksfulla orden av min sambo. Nu så är han iväg på jobb i flera veckor och det är jag som hör av mig, för han mår dåligt pga det han utsätter mig för så han vill inte höra av sig så att jag inte mår sämre !!! Hans känslor räcker inte för framtiden.(då han tydligen vet vad framtiden har för oss) ;)  
Din kille verkar faktiskt fortfarande älska dig väldigt mycket. Men han verkar rädd. Så ge det tid. Stressa inte. Va gör det om det går 1 månad om det är så att ni får hela livet ihop sen?? Ta det lugnt, han har panik och ta vara på denna tid ifrån varandra till att förbättra er relation. Något har gått snett så försök att jobba på er själva :) Hoppas det löser sig för er.

Sitter själv i djup hjärte sorg men känner verkligen med dig och hoppas ni hittar tillbaka. Eller snarare hon hittar tillbaka till dej. 
Vet hur det känns att känna att man inte kan släppa taget. Jag vill va singel resten av mitt liv om detta skiter sig nu då. Vill bara hålla kvar hoppet. skriv gärna här och säg hur man ska gå vidare. 
24 år av kärlek är värt att räddas. Jag verkligen hoppas ni hittar tillbaka till er kärlek!

jag hoppas det, men jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Ena stunden ska jag höra av mig tkr han, andra ska jag inte göra de för att han vill att de ska gå över (sorgen alltså) att det är svårt att komma över mig om vi hörs och sen så gråter han när jag säger att jag kan gå vidare lika väl.

han verkar förvirrad. jag älskar honom. men ja han är rädd. hur gör jag bäst. slutar höra av mig kanske och ger han tid?

Jag har samma problem som du, hoppas vi nångång kommer över det. min pojkvän ser mig som en vägg men jag kan inget göra. han iggar mig i skolan och han håller på med tjejerna i vår klass,när jag tittar på honom backar han från tjejerna men samtidigt så är han med dom 24/7 de kramas och håller på mot varandra som som dom vore tillsammans. de sekunderna dom håller i varandra så har tjejen hela min värld i sin famn. jag kan fortfarande inte komma över honom, dock så har jag försökt men inget verka fungera..... han va som en ängel för mig... 

Skulle verkligen behöva råd jag med, så jag skriver i denna tråd i hopp om hjälp. En lång tråd men hade verkligen uppskattat alla råd.

Jag var tillsammans med mitt ex i fyra år (jag var 17 och han 20 när vi blev tillsammans). Vi var så otroligt nykära tills hans företag gick i konkurs (efter tre år tillsammans) och han började förändras. Vi sågs varje dag och han var min bästa vän, vi förstod varandra på ett sätt som ingen annan gjorde och vi kände båda att detta var för evigt. Men när hans företag gick i konkurs ändrades han, han sa många elaka kommentarer, han ville aldrig göra något, han hade höga skulder och jag ville se världen. När jag gjorde slut blev han helt förkrossad, och egentligen ville jag inte göra slut. Jag ville att han skulle inse och kömpa för mig.

Han kämpade i ett helt år, och vi sågs varje dag. Jag var fortfarande kär i honom men hade bestämt mig för att jag ville resa till Australien och då ville jag vara singel. Jag kände även att jag var tvungen att se om vår kärlek var "äkta" eller bara en "första kärlek" vet inget annat kärlek. Så jag reste i tre månader, vi låg båda med andra men började ses igen när jag kom hem. Jag stannade hemma i tre månader men valde att åka igen. Om jag inte åkt hade vi blivit tillsammans igen. När jag väl åkt träffade jag en kille efter två månader som jag tyckte om. Jag berättade för mitt ex och sa att jag ville prova ett nytt förhållande, jag sa även att det aldrig skulle kunna bli vi igen för jag kände att jag var tvungen att släppa taget om honom.. Men jag kände inte så egentligen. Kände mig bara inte redo att vara med honom nu och ville inte att han skulle vänta på mig i flera år utan själv prova andra förhållanden.

Han fick ny flickvän efter att vi varit bara vänner i några månader och han fick inte ha kontakt med mig, min familj eller vänner för henne. Så han avbröt allt och sa att han inte kunde prata med mig mer.

Jag har hört av mig flera gånger och sagt att jag saknar honom som vän men han har aldrig svarat. Idag fick jag reda att han ska bli pappa, och känner mig väldigt nere.

Jag har en pojkvän som jag älskar (samma som jag "valde" istället för mitt ex) och vi har det bra. Men ändå känner jag såhär.. Som att det kunde varit mitt ex och jag som haft barn.. Jag har tänkt på honom så ofta, känner att jag aldrig fick ett avslut.

Hur gick det sedan?

Hej, jag vill bara veta om ni kommit överens era ex nu? Jag ser att det gått väldigt lång tid sedan ni skrev här så det borde ni ju gjort med tanke på tiden. Men det är nämligen så att jag är i samma situation och har blivit lämnad och jag är så otroligt ledsen och känner verkligen inte att jag någonsin kan komma över honom så om ni bekräftar att ni är över era ex nu så ger det väl en tröst även om det ska ta så många år.