• missfay

    Vill vara aktiv med sin bebis.

    Hej!

    Jag känner mig som en värdelös mamma som inte orkar leka med min dotter..
    Jag vill vara med mitt barn och leka med henne, och jag försöker så gott jag kan, men vissa dagar vill jag bara låsa in mig och ligga i sängen hela dagen..
    Jag har en vän som jag börjat umgåtts med efter jag fick barn för 6 månader sedan, men annars känner jag INGEN med barn. Min vän jag brukar träffa som har barn är ingen jag skulle träffa om jag INTE haft barn, utan det har blivit så eftersom att jag inte har någon annan att umgås med på dagarna, vilket känns HEMSKT!
    Jag älskar min dotter över allt annat. Hon är verkligen min ögonsten!
    Men jag blir liksom uttråkad av att sitta hemma och leka.. Kan komma på mig själv ibland att jag inte ens pratar med henne, utan jag ger henne leksaker så hon har något att pyssla med typ. Mina dagar känns ibland oändliga och ändå så orkar jag inte gå ut på en långpromenad med vagnen, bara där skulle jag kunna få en timme att gå.. 
    Antar att detta enkelt skulle kunna lösas genom att jag aktiverar mig (oss) om dagarna genom att besöka öppna förskolan (vilket vi ska nu när allt öppnat efter sommaren), men jag kan ändå inte släppa den här ångesten.
    Var jag inte redo för barn? Är jag hemsk som känner så här?

    Kan tillägga att jag och sambon står inför en separation, vi är vänner men har bestämt oss för att gå isär då vi helt enkelt vuxit ifrån varandra.
    Det gör väl också att jag "inte har något att se fram mot". När han kommer hem från jobb osv..

    Jag äcklas av mig själv som känner att jag inte orkar ligga på golvet och leka, eller prata/sjunga.

    Snälla ni, någon som känner igen sig?! Behöver peppning, tips och råd nu!!

  • Svar på tråden Vill vara aktiv med sin bebis.
  • mammalovis

    Jag antar att du befinner dig i kris i samband med separationen. Sök hjälp via bvc så du får prata med en kurator eller psykolog för att sortera dina tankar, orka fokusera om och vara en bra mamma till ditt barn.

    Dessutom är det skittufft att separera med en bebis, då man är smått livegen. Min tös var 14 månader och jag hade börjat jobba, men det tog tid att fokusera om. Jag ältade nog det hela en hel del för att få det bearbetat. Sedan träffade jag ganska snabbt en ny man som jag lever med idag.

    Utan babycaféer och öppna förskolan hade jag drabbats av social tristess och blivit galen av att gå hemma.

    Så försök ta dig iväg och börja träffa människor så du bygger upp ett nytt socialt nätverk.

    Lycka till!

  • Drottningen70

    Sexmånaders behöver inte så värst mycket aktivering. Däremot är det rätt hemskt att du inte ens pratar med henne. Det kommer att hämma hennes utveckling . Behöver inte handla om att ligga på golvet och läsa pedagogiska pekböcker, men att ge henne en del av vardagen. Prata om när du lägger in tvätten låta henne vara med och titta medan du förklar vad du gör. Såna enkla saker måste du helt enkelt få till för att barnet ska få en normal utveckling. Småprata, ha ögonkontakt, hudkontakt sitta och kramas och nynna... Behövs inga stora projekt. Hon vill ju bara allra helst va med mamma...

  • isolande

    Det är inte speciellt kul när de är sådär små och bara är liksom. De ger ju inte direkt något utbyte förutom leenden då kanske.

    Tycker du låter nedstämd, men det du beskriver som uttråkning, inte orkar leka och så är nog helt normalt. De små vill ju bara fippla med grejer och se att du är tillgänglig om det behövs. Ha henne på golvet och leka vid soffan, så kan du kolla på TV eller läsa tidningen/en bok. Tids nog kommer hon kräva mer och mer av dig och det blir roligare oxå.

    Med båda mina barn har jag längtat tills de blivit ett och kan gå och äta ordentligt. Tiden innan har varit ren transportsträcka Flört

  • Dixie

    En baby behöver inte aktiveras - men se till att komma ut på en promenad varje dag - det mår både du och babyn bra av!

Svar på tråden Vill vara aktiv med sin bebis.