Har fått jobb på en annan ort, kan ej ta med barnet.
OBS LÅNGT MEN SNÄLLA LÄS OCH HJÄLP :)!!
Jag har precis fått mitt drömjobb 60 mil hemifrån. Jag börjar redan nästa vecka och jag har fixat ett tillfälligt boende.
Jag och mitt barn är just nu inneboende hos mina föräldrar (jag är ensamstående). Det har vi varit sen han föddes för 2 och ett halvt år. Eftersom jag har studerat och jobbat så har barnet varit mycket med mormor och har mycket bra anknytning till henne.
Där jag bor just nu finns ingen framtid för oss, jag har haft lite småjobb och pluggat lite och vi har liksom ingen plan för framtiden. Detta jobbet som jag har fått nu är någonting som jag vill syssla med hela livet och utveckla en karriär inom. Vi bor i en liten stad nu och där jobbet är i en av Sveriges 3 största städer, det känns som att det finns fler valmöjligheter där för mitt barn.
Nu till PROBLEMET! Jag kan inte ta med mitt barn upp för tillfället. Jag kommer att lägga ALL min fria tid på att jaga bostad, men vi kan inte flytta in innan 25e, då jag får dubbellön (dom flesta vill ju ha dep. så den ena lönen går till det). Det jag har fixat nu är ett rum. (Dessutom kommer även mina föräldrar att flytta med. Vi vill ej separera, vi trivs så bra ihop och hjälper varandra. Mitt jobb är kvällsjobb och då passar dom barnet, samt så hjälper jag dom med medicin osv. Dom är pensionärer båda två.)
I bästa fall fixar jag en lägenhet från 1 oktober, i värsta fall 1 november. Mina föräldrar och barnet kommer att då bo kvar i denna staden. Jag kommer att gå till arbetsförmedlingen imorgon och se om jag har någon rätt till veckopendlingsbidrag så att jag kan åka hem varannan helg. Men det betyder att jag och min lilla älskling måste vara ifrån varandra i två veckor! Jag har redan tänkt ut att vi ska Skypa minst 1 gång om dagen och prata i telefon flera gånger (barnet pratar eget språk men det kan vara skönt att höra mamma).
Jag läser nu på internet att barnet kommer att "dödsförklara" mig och ev, ha problem i vuxenlivet o.s.v. Är det sant? Trots att barnet har så bra anknytning till mormor (lika bra som till mig, fast det är klart det är ju jag som är mamma)...?
Jag har så svårt att lämna barnet, jag ser hela tiden bilder i huvudet där barnet springer runt och letar efter mig och till slut "accepterar" att mamma inte finns kvar och tror att jag har övergivit hen. Kan det hända även om vi Skypar med varandra varje dag och pratar i telefon flera gånger om dagen? Även fast jag troligtvis kommer hem varannan helg? Även fast det bara är förhoppningsvis i max 4 veckor? Gör jag rätt val? Jag intalar mig själv hela tiden att det här är det bästa för barnet, det bästa för barnets framtid! Samtidigt håller jag på att brista inuti, vill bara släppa allt och stanna hemma och bara vara med mitt barn. Men det säkrar inte någon framtid för oss, och detta jobbet är verkligen en chans för mig att skapa en trygg framtid för barnet!
Hur ska JAG klara det? Börja storgråta redan när jag var på väg till intervjun. Mitt barn är redan övergivet av sin pappa, att barnet ska känna sig övergivet av mig...mitt hjärta brister! Om barnet ser och hör mig på skärmen, lindrar det?
Min kompis barn har åkt iväg på semester med sina morföräldrar i flera månader nu två sommar i rad, och dom har skypat varje dag, och enligt henne gick allting bra!
