Sytt i pannan efter en misshandel

Jag vill inte ha ärr i pannan. Inte mitt utseende. Jag mår oerhörd dålig. Nu vet jag inte vad jag skall göra. Jag inbillar mig att jag kommer bli ful, se otäck och farlig ut. Någonting som jag absolut inte är.

Jag mår skit.
Övriga fall är jag ensam av mig. Mitt utseende var det enda jag hade, det är det jag säger till mig själv. Jag vet bara inte hur jag skall göra, eller vad jag skall göra.

Hur mycket kostar laseroperation. Finns det några risker?

De i vårdcentralen sa att de skulle ta bort stygnen efter en vecka. Det har gått en vecka.

Jag känner av en frustration. Både för skolan, människorna som befann sig i lägenheten och själva gärningsmannen som för min del är total dum i huvudet.

Det finns cirka sex styckna i lägenheten. Räknar givetvis både mig och personen som slog mig.

När personen reser sig upp och är allmänt upprörd, arg. Och konfronterar mig. Är det ingen som säger något, inte ett ord.

Gärningsmannen säger åt mig att följa honom. Jag gör det, då jag tänkte att vi löser det som vuxna människor och pratar.

Vi talar och han tar stryptag på mig, vilket jag då säger att jag absolut inte vill prata med honom om han stryper mig och jag går. Han försöker fälla mig när jag vänder mig ryggen, försöker han fälla mig. Där jag träffade skohornet som ger ut högt ljud. Och jag sa åt honom att lägga ner. Där han fortsätter med din babblade.
Han har vid det här lägget höjt rösten på ett aggressivt sätt.

Såklart skall en person dyka upp, PRECIS när gärningsmannen slår mig. Om han bara hade kommit någon minut tidigare, men nej. För i helvete det är redan försent och jag blödde som fan i pannan. Jag är så rasande.

Jag känner av en frustration, jag känner att jag vill ställa frågan varför ingen bara kom fram och stoppade tjafset?

De måste väl känna att det var en obehag för min del, när jag talar i en mjukt röst och gärningsmannen i en högt röst.

Så förbaskat orättvist. Varför, varför just jag. Frågar jag mig själv.

Jag känner bara att jag inte har lust att leva. Det är förstört. Jag ser farlig ut, jag känner att mitt ansikte har blivit förstört.

Det gör ont i hela mig.

Jag går på en folkhögskola. Alltså var alla vuxna på internatet.

Jag är så otroligt frusterad, förtvivlad. Otroligt sorgsen.. .

Jag vet bara inte vad jag skall göra.