fler som försökt runt 2 år, men inte är på gång med IVF?

Jag har extremt smärta vid mens och gaser (har haft besvären i 10 år). I juli hade jag så ont att jag var millimeter från att ringa akuten. Det kändes bokstavligen som att magen skulle sprängas! 

Man måste göra en titthålsoperation (laparoskopi) för att ställa diagnosen. Jag har blivit uppsatt på väntelistan för att få göra en sådan. Innan årsskiftet ska den ha blivit av. 

Hejhej.
Jag och min man har försökt i 2 år nu att bli gravida utan någon som helst framgång. Och nu har vi bestämt oss för att påbörja en utredning och se om vi behöver hjälp. 

Välkommen hit

Jag lyckades få Äl-sekret med hjälp av grapefruktjuicen. Första gången på åratal! Hoppas det gör någon nytta.

Hej! Jag är gärna med och skriver om vår resa. Vi har försökt få barn i lite mer än 3 år. Lyckas bli gravid 1 gång om året, iprincip. Har gjort utredning som visar på mild endometrios, men det ska inte påverka i mitt fall (säger de som kan). Landstinget gör inget pga att vi lyckas själva runt ett år. Sökt privat som är ansluten, som hjälper oss mot landstinget. Vid jul förra året skulle vi skicka in proverna för IVF, lyckades bli gravid precis då, missfall direkt. I år har jag fått pergotime i hopp om att lyckas själva. Vid december/januari ska ny remiss skickas. Vi vill så gärna få ett barn som vi kan få ge all vår kärlek till. Har alltid velat ha barn, trodde vi skulle vara bland de första som fick barn i gänget ( det hade vi nästan varit om det hade tagit sig direkt). Nu är det vi och ett par som ej vet om de vill ha barn som inte har eller väntar barn i vårt gäng.

Har inte hittat något forum som har stämt in på oss så bra som detta. Hoppas att jag får vara med här.

Någon gång måste det ju vara vår tur med.

Hej

Har inte orkat skriva något på ett tag. Fick en riktig dipp i mitt mående för ett par veckor sedan och bara grät över eländet vi sitter i. Känns så hopplöst emellanåt. Man kämpar och kämpar, men får inget för det... och ibland tänker man att det aldrig kommer hända. Att det är meningslöst. Nu känns det förvisso lite bättre igen, men det hade varit mycket lättare om man åtminstone hade ett datum framför sig. Att om vi inte lyckas om si och så många månader så kommer vi få hjälp. Men när vi var på rmc förra året sa de åt oss att försöka minst ett år till själva. Sedan blev jag gravid, men fick mf i våras. Så om jag ringer om ett par månader kommer de säkert skjuta upp att ens ta emot oss, pga missfallet. De tycker ju att vi kan själva då. Trots 2,5 år utan att komma längre än till vecka 6. Det borde ju finnas NÅGOT de kan testa, även om det inte är IVF med en gång. Det kan ju inte stämma att allt är perfekt, när det inte funkar. 

Laparoskopi/titthålsoperation på tisdag då. Det känns som domedagen, nästan. Jag är helt säker på att jag har endometrios...

Håller tummarna för att det går bra! Ska de göra mer än bara kika, ifall det visar sig vara endo?

Det visade sig att jag har endometrios (mycket) och de tog bort allt, men risken är stor att det kommer tillbaka vid mensen så läkaren ordinerade behandling i form av minipiller. Han föreslog IVF om vi vill ha barn. Han poängterade att vi inte ska vänta för länge (jag är 24 och sambon 26).

Fy vad tråkigt besked men då borde ni väl få ställa er direkt i kö till ivf nu iaf? Om ni vill det alltså. Hoppas det håller sig borta så du mår bättre fysiskt.

Jag och läkaren enades om att jag ska äta minipiller i 6 månader för att se om mina besvär har försvunnit. Jag och sambon funderar på om vi ska göra något försök efter de månaderna och händer det ingenting så får vi diskutera IVF.

Okej, ja det borde väl va lättare för er att lyckas sen. Eller varför rekommenderade läkaren ivf även sen efter 6 månader?

Jag ska äta minipiller tills jag är redo för IVF. Jag ska prova i 6 månader för att se så att det fungerar, hur/om jag blöder osv. Han sa ingenting om att vi ska göra IVF efter dessa månader. Det är mer en tanke från mig och sambons sida. Läkaren poängterade som sagt att vi inte ska vänta för länge. Ja, vi får se hur det blir.

Ok, som jag uppfattat kan det ta tid med köer för ivf. Så det kanske är bra att kolla upp ett bra tag innan ni känner er redo. Känns det bara pest? Eller är det "skönt" att veta vad som är fel? Jag inbillar mig att det hade varit skönare... Men det kanske bara är pga att jag inte får några svar.

Det enda positiva med att ha fått diagnosen är att jag nu vet att jag inte hade kunnat påverka det här på något sätt. Många provar ju huskurer osv (var själv en av dem), men jag skulle kunna prova varenda huskur - det skulle inte hjälpa. Min kropp fungerar helt enkelt inte som den ska och då är det så. Dock tufft att behöva leva med

Ja precis, sådär håller jag också på. Testar allt och inget hela tiden.