4 MA/MF och ska börja försöka på nytt snart, rädslan är bara förnamnet.

Hejsan,

Jag är 27 år och har i mitt tidigare förhållande fått fyra missfall, två av dom var under IVF försök. Vi valde IVF för att min dåvarande hade genom gått cellgiftsbehandling och kunde inte få barn på egen hand så innan hans behandling frös vi ner spermier och när han blev bättre försökte vi bli med barn med hjälp av IVF.

Under IVF resan visade det sig att jag hade pco.. Blev gravid och fick missfall, blev gravid igen men slutade med utomkvedshavandeskap som nästan tog mitt liv. Vänstra äggledare brast och jag förlorade massvis med blod.

Inombords så hände något när läkaren sa att jag nästan dog, som om världen stannade och jag flydde för livet, jag hamnade i en djup depression och hade svårt att ta mig ur den. Ville inte ha barn mer, jag orkade inte och gav upp på allt. Läkaren gjorde utredningar om varför jag fick missfall flera gånger men fann inga fel. De sa att jag bara haft himla otur..
Med alla cellgiftsbehandlingar min dåvarande gått igenom och alla missfall så gled vi till slut isär. Vår kärlek släktes och jag valde efter några år att lämna honom. Ett otroligt jobbigt val.

Idag, några år senare är jag nyförlovade och planerar mitt kommande bröllop som sker nästa sommar. Längtan. Barn är tillbaka och vi vill så gärna bli med barn under våren. Men med denna enorma längta kommer även mina stora rädslor om ännu ett missfall. Jag går nu hos psykolog för att bearbeta allt som var, och allt jag tänker är "jag kommer aldrig bli gravid" "jag kommer inte bli mamma" känner mig ledsen och rädd, nedstämd och misslyckad.

Jag har så otroligt mkt rädsla för att de ska bli fler missfall och jag är så hemskt rädd för hur jag någonsin ska kunna hantera ännu ett missfall...

Vi har inte ens börjat försöka än, men jag känner mig redan orkeslös av alla tankar. Jag vill de här så mycket, att ha min egna familj.

Funderingar om man ska få hjälp av Prego, men vet inte hur ja ska gå till väga. Vi har valt att inte berätta för någon då jag inte orkar prata med vänner som verkligen inte förstår.

Hur orkar ni där ut? Hur tar ni er igenom allt?