Hej alla!
Efter 2 års försök blev vi till slut gravida med ivf och vår son föddes för ett år sedan. Nu har vi inte skyddat oss sen jul, men egentligen är det först nu vi sätter igång på riktigt med syskonförsök. Jag är livrädd att det ska bli samma sak igen. Jag vill inte hamna i den sorgen igen.
Jag undrar om det är fler som är i samma sits, så kan vi peppa varann i kampen för syskon!
Jag har PCO. Med progesteronlotion (Progesterall) blev jag gravid med dottern. Då hade vi försökt i 1, 5 år och bl.a. fått hormonbehandling i tablettform och stod i kö för injektioner. Vi har inget preventivmedel nu, men tänker att "Blir det så blir det". I alla fall tänker vi så nu, men trots vår ganska coola attityd blir man lite stött när nån bekant på Facebook är gravid igen "bara sådär". Ett syskon skulle vara kul, men längre än så tänker jag inte. Ett tredje barn känns som en lyx vi inte kommer hinna med.
Jag har PCO. Med progesteronlotion (Progesterall) blev jag gravid med dottern. Då hade vi försökt i 1, 5 år och bl.a. fått hormonbehandling i tablettform och stod i kö för injektioner. Vi har inget preventivmedel nu, men tänker att "Blir det så blir det". I alla fall tänker vi så nu, men trots vår ganska coola attityd blir man lite stött när nån bekant på Facebook är gravid igen "bara sådär". Ett syskon skulle vara kul, men längre än så tänker jag inte. Ett tredje barn känns som en lyx vi inte kommer hinna med.
Jag använde också progesteronkräm när jag var gravid med sonen. Främst för att vi fått tidiga missfall två gånger. Har testat några gånger till efter det, men utan resultat.
Åh, jag önskar att jag kunde ha er inställning till syskonförsöken, men det går inte, jag vill få ge sonen ett syskon. NU.
Här duggar "vi-är-gravida-med-syskon"-beskeden tätt, två på samma dag i veckan... Naturligtvis jätteroligt och efterlängtade besked för dem, men jag känner mig mer och mer bitter... :$ Varför fungerar det inte för oss?
Nu har vi bestämt oss, om jag inte har blivit gravid i slutet av februari så blir det IVF. Fertilitetskliniken ska kontakta oss i januari för att boka tid.
Så vi hinner tre hemmaförsök innan dess. Fast jag har fått någon kombo av svamp och eksem, hoppas det läker snabbt, jag fick både kortisonkräm och någon tablett av läkaren i dag.
Får jag hoppa in här? Vår skrutt tog lång tid på sig att bli till, ca 18 månader tror jag. Vi gjorde ingen utredning. Blev nämligen gravid när det inte var meningen o fick missfall.. Så vi visste ju att vi kunde bli gravida. Nu försöker vi med syskon. Är inne på fjärde försöket... Är rädd att vår unge bara var en lyckoträff....... Har BIM idag eller imorgon. Känner att mensen är på väg... Så ja :((
Skönt att ändå ta beslut om framtiden. Jag velar fortfarande när vi ska ha "deadline".
Oh, krya snabbt!
Får jag hoppa in här? Vår skrutt tog lång tid på sig att bli till, ca 18 månader tror jag. Vi gjorde ingen utredning. Blev nämligen gravid när det inte var meningen o fick missfall.. Så vi visste ju att vi kunde bli gravida. Nu försöker vi med syskon. Är inne på fjärde försöket... Är rädd att vår unge bara var en lyckoträff....... Har BIM idag eller imorgon. Känner att mensen är på väg... Så ja :((
Hej, vi fick vår efterlängtade son i feb 2014 efter 12 månaders försök. Slutade så smått med p-piller nov 2014 och tänkte går de så går de men ingen brådska. Men nu har vi försökt i över ett år och varje månad när mensen kommer känns de så hopplöst. Vi påbörjade en utredning med sonen och allt var ok och skulle precis börja med pergotime när vi blev gravida naturligt, men nu funderar jag på vad vi ska göra ?.. Någon i samma sits? Ska man kontakta sjukvården igen ? Kvinnokliniken som dessutom skriker i media att de har för lite personal o ont om tid.
Blödningen har avtagit och idag testade jag neg. Nya tag!
När kan man köra igång igen?
Ska ringa kk på fredag och rådfråga tänkte jag. Med tanke på att jag fått tid dör om ett par veckor..
Blödningen har avtagit och idag testade jag neg. Nya tag!
När kan man köra igång igen?
Ska ringa kk på fredag och rådfråga tänkte jag. Med tanke på att jag fått tid dör om ett par veckor..
Hej! Jag är i en liknande sits, hoppas det är okej att jag hoppar med här!
För oss tog det flera år att få vår älskade unge (idag runt halvåret) och jag har hunnit bli närmare 40 än 30. Trots att det är så tidigt har vi börjar fundera kring syskon. Å ena sidan finns ingen tid att spilla utifall det är lika svårt en andra gång, å andra sidan känns det väldigt bra att ha figuren tillbaka och börja fasa ut amningen så jag kan inte direkt säga att jag är sugen på en ny graviditet just nu. Än så länge är det egentligen en icke-fråga eftersom jag inte har mens, men den kan ju komma när som helst. När jag pratar med min man har jag sagt att vi borde börja försöka snarast, för det känns som det smartaste, men rent kroppsligt är jag osäker och skulle vilja höra hur andra tjejer tänker. Hur hade ni gjort?