Snälla tips och råd!
Hej på er, jag behöver era råd.. blir snart galen.
Jag och min sambo har varit ihop i ett år och är förlovade. Tänkt att vi ska gifta oss sommaren 2015. Hon har två stycken barn sedan tidigare med två olika pappor. Barnen har hon på lite mer än deltid. På 14 dagar har vi barnen 9 dagar och 5 st egna barnfria dagar om man säger. Barnen är 5-10 år. Jag har inga barn sedan tidigare och har verkligen tagit mig an rollen som plastpappa. Leker ställer upp hämtar på dagis när det är vår barn vecka. Städar fixar lagar mat, gör mer med barnen än hon. Barnen har också verkligen tagit mig till sig och vill till och med att jag ska natta dem.
Nu till enligt mig problemet. Min sambo har enligt mig en lite för nära relation med pappan till det yngsta barnet. Förstår att det är bra att ha en fin relation. Men han ringer en gång om dagen till henne när vi har barnet och lika dant när han har. Han var över på middag och de drack vin och prata när jag inte var hemma. samt att de undanhöll det för mig då hon trodde jag skulle bli arg. Visst det är jobbigt.. men det jag tycker är jobbigast är att de veckor pappan till yngsta ska ha barnet så är min sambo där än då och plockar upp han från förskola.. går och fikar för att sen lämna hos pappa. Låna honom som hon kallar det. När sen pappan har sin barnvecka så är det nästan alltid så att han ska göra något så vi får ta barnet ett par dagar fast vi ska vara barnfria. . Och hon säger alltid ja till detta.
Jag tycker det är jätte jobbigt av flera anledningar. Jag tycker det förvirrar den minsta. . Han får ju ingen som helst struktur på detta sättet. Jobbigt också för jag har inget att säga till om för det är inte mitt barn... och så fort jag säger något om det går hon i taket och blir irriterad. Detta gör också att jag känner att det är svårt att bygga på vår vuxenrelation när vi hela tiden har barn. För när vi har barn så lägger hon 150% på dem och har inte så mycket ork över till oss. När vi då sen är barnfria gör jag allt för att uppvakta och styra upp romantiska dejter då jag känner att man vet aldrig. . Den minsta kan komma i morgon igen.. och för att om jag har planerat något måste hon säga nej om pappan frågar om vi kan ta han. Hon tycker i detta jag är för på.. spänd försöker för mycket och borde slappna av lite.
För mig hade det inte vart några problem alls att ha tex yngsta på heltid.. men då vet man ju det och kan ställa in sig och planera därefter.. som det är nu är ju allt bara rörigt. Sen är deras läggtider för sena också tycker jag.. inte till de antalet timmar de får sova utan till att vi hinner knappt säga hej själva innan vi ska sova själva. Yngsta lägger sig 20.30 ochsomnar 21.00 ca och den äldsta 21.30 och somnar 22.00 ca. Detta är på vardagar. Har nämnt detta snällt men blir avsnäst och hon refererar till exet som var på om det så det hatar hon.
vad ska jag göra? Är det normalt av en deltids mamma och göra så här? Jag blir galen snart..
