När eran "bonus" flyttade hemifrån..
Blev det ngn skillnad eller var det samma spring hemma med egen nyckel osv..?
Blev det ngn skillnad eller var det samma spring hemma med egen nyckel osv..?
Kan tillägga att vi har fått nycklar hem till alla fyra barnens bostäder också då de vill att vi ska förvara reservnycklar till dem hemma hos oss ifall att de tappar bort nyckeln eller om de behöver hjälp med blomvattning under semestern eller liknande. Jag ser inte detta med nycklar som någon stor grej och förstår inte varför det skulle vara viktigt att återkalla barnens nycklar när de flyttar hemifrån.
Är inte förälder men är däremot ett bonusbarn. Jag har fortfarande en nyckel hem till pappa trotts att jag flyttade hemifrån för över sex år sedan. Jag har ett rum där också fast inte mitt "original-rum". NU skulle det väl inte göra så mycket om min pappa ville ha tillbaka nyckeln, men skulle han gjort det när jag precis skulle lära mig stå på helt egna ben så hade jag nog blivit väldigt ledsen och känt mig oönskad.
I början åkte jag "hem" varje helg, ledighet och tillfälle. Sedan blev det mer sällan efter en tid. Det har alltid varit självklart att jag är välkommen när som helst och det är en stor trygghet att veta det.
Mina barn kommer självklart få lämna ifrån sig nyckeln hem till mig den dagen de flyttar hemifrån. De är alltid välkomna men inte alla tider på dygnet.
De kommer alltid få flytta hem för en kort period om livet skiter sig, men de kommer inte få behålla sina rum om jag behöver dem bättre.
Och jag tror min man känner likadant. Barn ska flytta hemifrån och relationen till sina föräldrar ska förändras. Man är alltid förälder, men förhoppningsvis har man lyckats uppfostra självständiga individer med respekt för andras, även sina föräldrars, integritet.
Dom har aldrig kommit och gått som dom velat. Så det är ingen skillnad nu heller, de ringer först när dom vill hälsa på.
Jag har nyckel hem till min pappa men inte min mamma. Min pappa vet att jag inte skulle åka hem till honom om han inte var hemma om han inte bett mig vattna blommor eller nåt. Han är som jag, lite privat av sig. Han vill vara förberedd på att någon kommer dit. Min mammas nyckel får jag när hon reser så jag kan ta in post och vattna.
Mina föräldrar ber alltid mig se efter deras hus när de reser för jag "snokar" inte som min storasyster har en tendens till. Jag vattnar, plockar och fixar lite och sen går jag.
Mina egna barn kommer få ha nyckel hem. Jag vill att dom kommer hem till mig så ofta som möjligt och jag lider lite av städmani så förhoppningsvis är det städat om dom råkar stövla in
Jag har fortfarande min nyckel till barndomshemmet kvar men har inte använt den på åratal. Som nån skrev, ska jag dit är det ju nån hemma. Sist jag använde nyckeln var sist jag var där flera dagar i sträck men sen barnen föddes är det smidigare att åka hem på kvällen
Fast där får ni väl sätta gränser! Det blir ju urlöjligt att behandla vuxna människor som curlade tonåringar. Om ni/ du inte vill att hen ska ha erat hus som fritidsgård för vuxna så ta nyckeln, byt lås pch skyll på borttappade nycklar och ge inte ut ny! Det är så jävla känsligt med bonusbarn och att de ska bli bortstötta att man behandlar dem som menlösa. Inte fasiken hade jag å brorsan nycklar hem och sprang som vi ville efter vi skaffat egen bostad, det är respektlöst att bara braka in hos folk. Har inget med bonus eller egna barn att göra. Klipp navelsträngen tycker jag. När min egen guldgosse är vuxen så vill jag ha telefonsamtal innan samma gäller bonusar. Inga egna nycklar. Spontanbesök någon gång dör man väl inte av, men inte av att någon helt plötsligt står där i huset utan att ringt på eller på någotvis meddelat att man är pg. Det löser man genom att inte lämna ut nycklar till alla barnen.
Jag anser att när man flyttat hemifrån rår man om sitt hus. Varken jag eller mina systrar har haft nycklar och fritt tillträde till föräldrahemmet då vi flyttat till eget. Päronen hade knappast nyckel hem till mig heller.
Det låter så självklart det ni skriver men känner jag min bonus rätt så kommer inget att ändras. Det kan springas framotillbaka flera ggr om dagen mellan bioföräldrarna..
Och då bor de inte ens särskilt nära varandra..
Oj vad olika alla kan resonera.
Visserligen är jag ensam barn och mina föräldrar bor fortfarande ihop, men jag har nyckel hem till dem. Då ska tilläggas att jag först egentligen aldrig hade bott i det huset, men fick en nyckel direkt.... sen bodde jag hemma ngt halvår efter högskoleexamen (betalade dock mat + el).
Även dem har haft nyckel hem till mig alltid. Särskilt när jag bott ensam har det vart en trygghet att de kan komma in om det händer något med mig. Nu har de inte egen nyckel, men de vet var en reserv finns så de kan komma in. Då är jag ändå 29 idag och de snart morföräldrar...
Å andra sidan är jag hos dem kanske en gång i månaden, de något liknande hos mig - trots att vi bor i samma stad. De har sedan jag blev sambo i hus dykt upp oannonserat en gång var.... Vi är nästan konstiga på andra hållet. Det är självklart att man ringer och frågar innan man kommer, behöver man hämta något i hus eller så då ringer man innan och berättar och får höra "gå du in själv och hämta". Ibland är vi hundvakter åt varandra och då går vi ju in.... Men ja.
Jag tycker nog att det är naturligt att ha nyckel kvar. Till och med min mamma har det som har 50 mil till sina föräldrar....