vad har ni skrivit för avtal?

Sambo hade barn sedan innan och ingen kapital att tala om. Jag hade inga barn men stor kapital till boendet.

Pratade med juristen och detta blev kontentan:

Barn utanför äktenskap, särkullbarn, har alltid rätt till sitt arv.
Varför beröva barnet sin rätt ?

Barn utanför äktenskap, särkullbarn, har alltid rätt till sitt arv.
Varför beröva barnet sin rätt ?

Jag förstår inte hur föräldrar kan göra allt för att de äldre barnen ska få så lite i arv som möjligt genom att skriva över tillgångar på frun och testamenten där särkullbarnens bata får laglotten. Ofta ser man detta hända i familjer där mannen är ensam om att ha särkullbarn. Medan de flesta av våra vänner där båda har särkullbarn så är det istället naturligt att teckna livförsäkringar så att den överlevande kan lösa ut särkullbarnens istället för att försöka göra de så arvslösa som det bara går. Jag tycker att det är fruktansvärt fult att särbehandla de äldre barnen. Fy skäms på er som gör på det viset!

Hade min sambo dött precis när vi hade träffats hade det inte funnits något arv att tala om för hans barn. Nu lever han med mig, som tjänar bra, tidigare har han haft en kvinna som levt på honom och mer eller mindre aldrig jobbat, eller så har han varit ensamstående med tre barn på heltid. Att det ens finns något nu att ärva är tack vare mig. För vi har byggt ihop och satsar framåt på det liv vi vill leva tillsammans. 

Jag förstår inte alls vuxna barns rätt till arv. Om min sambo skulle gå bort låt säga när jag är 65, så är min situation mer utsatt än någon i 30-40 års åldern. Vi lever ju våra liv för att vi ska kunna ha besparingar att leva på när vi blir äldre. Så vi får en trygg pension och tillvaro även då. Min sambo är dessutom rätt så många år äldre än mig, så tyvärr är ju risken rätt stor att han går bort innan mig (usch vill inte ens tänka på det :( ) ska jag då riskera att förlora det vi har byggt upp? Ja det finns livförsäkringar, och nu är ju det ett måste som vi får titta på, men jag tycker ändå inte det är rätt att det måste vara så, att man måste ha pengar till att lägga undan på en dyr livförsäkring. Man är helt klart förlorare när man träffar en man med barn sedan innan eller vice versa. 

Hade vi bara haft gemensamma barn hade de inte ärvt förrän jag också hade dött. Jag hade aldrig behövt oroa mig att kanske behöva sälja hus och hem för att överleva...tycker detta även borde gälla särkullbarn men då givetvis med hälften så mycket som våra gemensamma får eftersom de även ärver deras mamma, och våra gemensamma har ingen annan mer att ärva än oss. 

Okej så livförsäkring gäller inte när man blir äldre och skulle gå bort? eller går bort i sjukdom? Då måste vi givetvis på något sätt göra så att bostaden i all framtiden kommer bli min enskilda.

Man måste bli godkänd när man tecknar livförsäkring. När man väl har den så faller den ut även om man går bort som äldre. Självmord är väl, som vissa redan påpekat, en orsak till att den inte skulle falla ut - i övrigt gäller den efter vad jag förstår.

Vårt problem är att min man inte får teckna någon livförsäkring och därför återstår, precis som du påpekar, att göra bostaden till enskild egendom.

Jag skulle inte kunna bo kvar om min man föll ifrån och lägenheten var bådas.

Det är inte rimligt tycker jag när 1, vi har barn som inte är vuxna 2, bostaden faktiskt härrör från insatser som jag har gjort och jag står även för alla förbättringsåtgärder med min egen buffert som jag sparat till från mina löner och 3, vi bor i storstad så det rör sig om stora summor pengar som är tänkt för att kunna bo - inte för vuxna barn att sätta sprätt på.