Ännu en med för stort sexbegär
Ja..så känns det för mig. Är det mig det är fel på som så ofta vill ha sex..herre gud.. så ofta som ngn gång i veckan. I alla fall lite oftare än en gång i månaden eller varannan. Jag älskar henne, åtrår henne och hon påstår i alla fall att hon känner liladant för mig. Men varför är det alltid jag som får nästan be om en kram, eller närma mig henne osv. När kom hon spontant fram till mig? När vi väl har sex så är det skitbra. Passionerat, hett, knappast ngt som saknas. Inte undra på att man får mersmak. Men det dröjer ibland flera månader innan det blir något igen. Därför resonerar jag som så att det är lika bra att strunta i det. Att ha sex alls alltså, när det går så lång tid emellan och man får gå där med frustrationen och lusten att verkligen få älska med den man älskar. Jag har naturligtvis tagit upp detta men det får knappast ngt gehör. Jag är bara tjatig.. och jag är ju dessutom man..då är man ju sexgalen. Jag har provat att inte göra ett skit.. inte närma mig henne, inte yppa ngt om sex, inga kramar inga kyssar inga ord.. och hon reagerar inte på det. Jag har provat att nobba henne de få gånger hon har bjudit in till något och då är det tydligen skillnad.. VARFÖR är det så? Då känner hon sig avvisad och pinsam..då är det plötsligt förståeligt! Ibland så säcer hon saker..som frestar och lockar.. typ "att i kväll ska vi ha det skönt" och så när barnen har somnat och vi har tid för oss själva så pripriterar hon att ligga och läsa ngn bok istället för att sedan vända sig om och somna. Eller så vill hon kramad..och naiv som man är så går man med på det..och kramar blir smekningar och precis när upphetsningen börjar stiga så vänder hon sig om och säger godnatt.
Jag är skittrött på det här. Jag vill att hon ska bry sig.. jag vill att vi ska kunna visa varann att vi älskar varann...om hon nu gör det vilket hon säger sig göra och det är inte bara sexet som sådant utan närheten, ömheten och allt det där jag saknar. Jag känner inte att hon älskar mig. Hon tar ju aldrig i mig!! Det räcker inte med bara ord! Ibland tänker jag att jag borde skaffa en älskarinna eller prova på att flirta lie och så..men de tankarna försvinner ganska snabbt. Känner mig bara skamsen över såna tankar.
Frågan är om det någonsin kan bli bättre?
