Gravid och lämnad av den jag älskar!!

Hej allihopa, jag känner mig helt tom. Hjälplös och vill bara skrika och gråta. Jag och min pojkvän är 21 år. Har aldrig varit så kär, inte han heller. Vi har hafft ett underbart och stabilt förhållande i över ett år. Vi skaffa lägenhet ihop och har båda jobb. Vi trodde inte att jag kunde få barn av olika anledningar och använde inte skydd ända tills för 2 månader sen då jag märkte att min mens var sen. Jag var gravid och jävligt rädd vad han skulle säga. Innan jag tog testet tänkte jag på abort men när jag såg plusset vart allt helt plötsligt verkligt och älskade mitt lilla liv i magen. Min kille vart först väldigt chokad men sen glad sen ledsen och rädd och sa att jag måste göra abort. Vi bråkade och skrek och grät tills vi satte i halsen. Kramades och pussades av sorg och kärlek för varandra. Vi har tappat greppet. Vi har gjort allt, pratat med kurator hafft samtal med hur många som helst. Pratat dagar och nätter. Men han vill inte bli pappa även om han en gång tog mig på magen och sa att vi hade ett litet kålrotshuvud så skrämmer det han mer än nåt annat. Han hotar att han ska lämna mig för han har inget val om jag behåller det enligt honom. Jag älskar han mest av allt och just därför älskar jag barnet oändligt mycket. Han säger att vi kmr bli olyckliga men jag kmr hamna i spillror om jag gör abort! Han säger att jag är självisk som tar ett barn till världen utan förutsättningar men hallå?!?! Så länge man är villig att kämpa och älskar sitt barn går ju allt! Jag förstår ingenting jag vill bara kasta mig i sjön. Jag lever i min livs värsta mardröm som jag aldrig vaknar ur. Drömmer om nätterna hur han lämnar mig och hör hans gråt. Jag klarar mig inte utan honom. Borde jag sluta tänka med hjärtat och lyssna på han? Han är allt jag vill ha. Jag skriker och gråter varför han ska lämna mig när jag är som mest hjälplös. Men han har inget val, det är ju jag som är den onda och gör valet åt han...Vi gråter och skriker i varandras famnar. Har aldrig hatat och älskat så mycket på samma gång. Vi tappar varandra sakta men säkert. Vår oändliga kärlek dras ur våra hjärtan för varje ord vi säger. Tårarna forsar och gråten sätter sig i halsen. Det hemska ljudet av det hemsöker mig om nätterna. Varje andetag gör ont, älskar så mycket vill så mycket att det ska bli vi igen. Som det var förut...