Jag tänkte såhär att jag är säkert inte den ända som lever med en partner som har alkoholproblem o känner att man kan behöva prata av sig lite ibland o kanske få lite råd o så med. så tanken är att vi kan vara ett gäng som samlas här som lever ihop med någon som har missbrukarproblem o bara få skriva av sig all aggression eller vad man nu känner lite då o då få råd om man vill ha de men aldrig bli dömd för något.
Det var en låååång mening....
Hej! jag lever med en alkoholist och vi har en son på 4 månader nu. Trodde han skulle klara att skärpa sig men det är svårare än någon kan förstå... Det känns så tråkigt att inte kunna lita på att han håller sig nykter när han är med vår son. Jag vågar inte lämna sonen med sambon mer än 30 min.
Även jag lever med en alkoholist. Han har varit nykter i 3v nu... Har 3 barn ihop. Vi börjar båda på KBT denna vecka... Hänger gärna med i denna tråd.
3 veckor..Vi får väl se hur länge det håller. Man är så jävla dum och egoistisk mot sina barn om man stannar med en alkoholist! Oansvarigt att DINA jävla känslor ska gå före dina BARNS välmående. Tror du att dina barn glömmer dom dåliga minnena av din fulla snubbe? Jag blir så jävla förbannad på såna som er. Sök hjälp och lämna!! Det finns andra män där ute som kan göra dig och dina barn lyckliga istället.
Men nej såklart, dina känslor för den här "stackars" mannen är väl viktigare än hur era barns sinnen utvecklas. Jag hoppas ni sitter där sen och gråter när era tonåringar är självmordsbenägna pundare..
Varför tror du vi går i KBT? För det är kul och hoppas på bättring? Nä du naiv har jag slutat vara. Han lär dricka igen och då blir det separation. För mig är det sista chansen nu efter jag insett min medskyldighet till situationen. Jag är mamma först. Mina barn får inte vara själva med sin pappa. Så jävla tragiskt.
Varför tror du vi går i KBT? För det är kul och hoppas på bättring? Nä du naiv har jag slutat vara. Han lär dricka igen och då blir det separation. För mig är det sista chansen nu efter jag insett min medskyldighet till situationen. Jag är mamma först. Mina barn får inte vara själva med sin pappa. Så jävla tragiskt.
Vad är ditt syfte till medverkan i denna tråd?
Jag har lämnat "min" alkis. ..orkade inte med alla svikna löften. ...all fokus på honom....aldrig mig. Jobbigt så klart men också en befrielse. Nu kan jag sova om nätterna inte ligga och lyssna efter pyset när ölburkar öppnas, inte titta in mot huset när man kommer från jobbet och se persiennerna nerdragna och veta vad som väntar. Inte känna behov av att ringa och kolla, är du på väg hem? När ingen svarar veta att nu är det dax igen. Nu ska jag bygga mitt liv på mitt sätt. Önskar att han inser sitt problem och lyckas med att bli en lycklig och hel människa igen. Skulle bli glad då...men vi blir det aldrig igen. Hoppas han en dag inser att jag handlat i all välmening.
Jag lever med en alkoholist/missbrukare. Det är så illa att han tvingas av vården att gå på blodprover och urinprover. Han hotas av tvångsvård.
Jag vill bara bort, tröttnade för år sedan. Har ingenstans att ta vägen och ingen energi. Inga pengar. Jag orkar i perioder inte arbeta för att hans problem är så stora. Han sätter oss i situationer där vi nästan förlorar vårt hem.
Han är dessutom elak och spydig när han dricker. Han tycker det är mitt fel att han dricker. För att jag inte litar på honom.
Förut brukade jag hjälpa honom på olika sätt för att rädda honom från jobbiga situationer, nu hjälper jag honom inte på något sätt.
Jag är ganska förtvivlad.
Jag lever med en alkoholist/missbrukare. Det är så illa att han tvingas av vården att gå på blodprover och urinprover. Han hotas av tvångsvård.
Jag vill bara bort, tröttnade för år sedan. Har ingenstans att ta vägen och ingen energi. Inga pengar. Jag orkar i perioder inte arbeta för att hans problem är så stora. Han sätter oss i situationer där vi nästan förlorar vårt hem.
Han är dessutom elak och spydig när han dricker. Han tycker det är mitt fel att han dricker. För att jag inte litar på honom.
Förut brukade jag hjälpa honom på olika sätt för att rädda honom från jobbiga situationer, nu hjälper jag honom inte på något sätt.
Jag är ganska förtvivlad.
Jag lever med en man som har problem med alkoholen. Har är idag nykter sedan 4 år tillbaka men jag tampas fortfarande med oron att det ska börja igen.
Även han var verbalt elak när han drack. Hans ursäkter till drickandet var att det var mitt fel för jag blev så sur när han drack och att alla andra drack ju.
Jag hittade tomma spritflaskor lite här o var runt gården o huset, kunde vara tex ute i vedboden eller i en garderob i förrådet. Han smögsöp ganska mycket och trodde på fullaste allvar att jag inget märkte.
En dag hade jag bearbetat allt och fått nog, jag släppte bomben att jag vill skiljas. Då vaknade han o insåg att han nu supit bort familjen. Han bröt ihop totalt o lovade dyrt o heligt att aldrig mer dricka. Så nu sitter vi här 4 år senare och än så länge har han inte börjat igen men vägen att hitta tillbaka till varandra och bygga upp all tillit igen har varit lång och än är vi inte helt i mål.
Jag lever med en man som har problem med alkoholen. Har är idag nykter sedan 4 år tillbaka men jag tampas fortfarande med oron att det ska börja igen.
Även han var verbalt elak när han drack. Hans ursäkter till drickandet var att det var mitt fel för jag blev så sur när han drack och att alla andra drack ju.
Jag hittade tomma spritflaskor lite här o var runt gården o huset, kunde vara tex ute i vedboden eller i en garderob i förrådet. Han smögsöp ganska mycket och trodde på fullaste allvar att jag inget märkte.
En dag hade jag bearbetat allt och fått nog, jag släppte bomben att jag vill skiljas. Då vaknade han o insåg att han nu supit bort familjen. Han bröt ihop totalt o lovade dyrt o heligt att aldrig mer dricka. Så nu sitter vi här 4 år senare och än så länge har han inte börjat igen men vägen att hitta tillbaka till varandra och bygga upp all tillit igen har varit lång och än är vi inte helt i mål.
Att ni fortsätter utsätta er för terrorn era partners drar in er i. En alkis blir aldrig "fixad". En alkis kanske blir nykter men alkisen är fortfarande en alkis. När alkisen blir nykter så finns du kvar där, medberoende och besatt av tankarna kring när han ska hitta en dålig anledning till att knäcka nästa bärs eller korka upp flaskan.
Dessutom tror jag att det är få alkisar som lever vidare som nyktra och finner lycka i sina liv utan alkoholen. Dom kanske finner en viss disciplin, men dom lever kvar med sina tankar som fanns där den dagen dom slutade att respektera sig själva och andra runtomkring dom.