hur vet man

Vad menar du? Vad jag undrar är alltså vad det är ditt barn ska vara redo för? Är du t.ex. rädd att han/hon ska ramla ur sängen, springa iväg och hitta på saker då ni sover, eller något annat? Våra barn har alltid sovit i vanliga sängar eftersom vi inte har använt spjälsäng. Det är därför jag undrar . 

Vi bytte strax innan två års ålder. Vi valde att byta under sommarsemestern eftersom vi båda var lediga och kunde ta lite senare kvällar.

Man måste kanske vara beredd på att läggningsrutinerna förändras, att man kanske måste ligga bredvid tills de somnar om de somnar själv i spjälsäng. Det är svårt att veta innan. För oss innebar det att ligga bredvid varje kväll än så länge. Sedan vet jag dem som fick bära in spjälsängen ett tag till...

när barnet vaknar 563 ggr varje natt av att det fastnar i spjälorna, slår huvudet i skranket, fastnar med armar och händer, att det får det trångt , att det är för varmt,  gör livsfarliga in och ur-klättringar som riskerar att välta spjälsängen...

ja då är det dags att byta till barnsäng

Allt beror ju på skälet. Vi bytte till en resårbotten när tösen började klättra ur sängen och riskerade att stå på huvudet. Tyvärr gick inte flytten så bra då hon ramlade ur sängen, så vi fick ärva mormors gamla utdragssäng istället med högre kanter och det avhjälpte våra bekymmer. Sedan var det förstås strider för att få henne att stanna kvar i sin säng.

Vad menar du med redo?
Vi har haft vanlig säng/madrass på golvet hela tiden till vår son, så i hans fall var han redo...när han föddes...

TS kanske har ett barn som sover i spjälsäng?
Vi bytte när vår son började klättra ur, TS. Hade det inte varit för att han sov så gott där hade vi kanske bytt tidigare. Jag kan inte säga att han gillade det, han ville ha sin säng tillbaka men vi fann det då osäkert och han vande sig snabbt vid sin nya säng. Här har barnen alltid varit välkomna att sova hos oss oavsett vilken säng de har haft. Första barnet hade vanlig säng direkt. Båda sov hos oss i början.

Sedan.. Visst, man kan ju resonera som så att barnet alltid är redo för det är det ju. Det behövs ingen spjälsäng alls. Man får väl utgå från vad barnet trivs med och vad man själv tycker är rätt som förälder? Det är liksom till stor del föräldrarna som avgör när barnet är redo att lämna spjälsängen, föräldrasängen eller madrassen eller vad det nu än må vara.

rent generellt kan jag väl tycka att alla barn ska lämna spjälsängen när den börjar bli farlig. 

När barnet inte längre på ett säkert sätt kan ta sig i och ur sängen är det dags att byta säng.  

Vi kör på stilen "när hon måste ha stor säng blir det stor säng". När ungarna är stora nog att klättra ur spjälsängen - dvs den blir farlig så byt. Min unge är liten i växten och har sin spjälsäng fast hon snart är tre år. Som hon rör sig i sömnen känns det säkrast så.

När hon klättrade ur och sprang ut hela kvällen och en bit in på natten. Tidigare behövde jag låsa in barnet i spjälsängen för att ungen slutligen skulle somna, men nu funkade ju inte det längre... Bättre att ha en vanlig säng om hon ändå ska springa in och ut istället för att ungen ska klättra och hoppa ned.