I september miste vi vår dotter i sjukdomen SMA Typ 1.
Vi fick veta att hon var sjuk vid fyra månader, och därefter försämrades hon succesivt. Vi vårdade henne själva hemma men i slutet hade vi avlösning nattetid.
Mkt funderingar efter hennes bortgång.
Vänder mig till er som mist en/flera barn...
Hur gick ni vidare? Hur såg er sorg och bearbetning ut? När valde ni att skaffa ev. nästa barn?
Jag har inte förlorat något barn men vill ändå skicka en stor kram till dig! Tillåt dig att sörja och skaffa ett syskon när du känner dig redo!
Beklagar verkligen er sorg. Detta är det svåraste som ett par föräldrar kan gå igenom.
Blev själv änglaförälder för en månad sen, då mitt tredje barn dog i magen i v.35(en liten flicka)
.
Det är en ofattbar sorg man går igenom när man förlorar ett barn, kan inte sätta mig in i er situation då ni hade henne under 8 månaders tid, måste vara fruktansvärt.
Man är inte sig själv under denna tid, man är som i sin egen bubbla där tiden mer eller mindre står still.
Jag har 2 barn sen tidigare och det är dom som gör att man få till en relativt normal vardag, utan dom hade det vart mycket svårare.
Kan inte svara på hur man går vidare just nu, man tar dag för dag än så länge.
Eller vad en ny graviditet skulle innebära då man sitter med dom frågorna själv.
Ger massor av styrkekramar 
Beklagar er dotters död. Vi son dog i januari när han var nästan fem månader gammal. Han var också mycket sjuk och levde sitt liv på sjukhus. Sorgen gör fruktansvärt ont även om man hunnit bekanta sig med tanken på ett ens barn kommer dö. Vår son kom till med hjälp av IVF efter flera års försök på egen hand och utredningar. Vi bestämde oss för att vi ville försöka igen efter ca tre månader, jag var rädd för att bygga upp en ännu större rädsla om vi väntade och vi hade ju sedan länge bestämt att vi ville dela vår tillvaro med barn. Vår son är vårt första barn. Idag går jag in i graviditetsvecka 32 och ett litet syskon kommer att födas innan året är slut. Denna graviditet har varit mycket krävande och jag har varit sjukskriven sedan v. 18 men är övertygad om att .vi gjorde rätt som vågade satsa. Vad som är rätt för er kan bara ni svara på. Du får gärna inboxa mig om du vill prata mera. Ta hand om dig och varandra. Kram
Beklagar era barns bortgångar! ????
Man har alltid tänkt lite extra på dem som förlorat ett barn. Svårt att inse att man sitter i samma sits. ????
Ibland känns allt som vanligt och sedan vänder det och man blir superledsen. Från ett ögonblick till ett annat. Känner inte igen sig själv.
Jag har svårt att få upp bilden av henne på näthinnan. Drömmer inte ens om henne. Och det känns förjävligt. Som om hela hennes existens raderats ur minnet. Gör sååå ont och känner sån skuld. ????
Vi hade mkt medicinteknisk utrustning som lät och tuffade. När hon gick bort lämnades allt tillbaka. Det blev tomt och tyst. Och det team som arbetat kring oss försvann. Det har med varit tufft. Man kände sig lämnad och sviken. Från allt till inget.
Men vi ser ändå glädjen i livet och skrattar och njuter av varann. Vi är evigt tacksamma över att fått denna underbara lilla tjej och vara dem föräldrar vi drömt om att vara. Och en dag ska hon bli storasyster! Världens bästa! Vi kommer alltid vara föräldrar till en underbar liten tjej!