Fixa en dejt? Otrolig blyg. Skulle det klassas som charmig. Eller skulle man bli stämplad som idioten och skrämma bort kvinnan totalt?

du kan ringa och fråga om hon vill ta en bit mat med dig och sen se en film.  Absolut. Inga problem.

Men du måste vara ärlig och inga överaskningar.  Så kom ihåg vad jag skrev igår, inga tända ljus och inga romantiska gester då kan det bli väldigt konstigt när hon kommer. 

Du kan tända en ljuslykta i ett fönster när hon kommer, men aboslut inte försöka duka fint med tända ljus och romantisk stämning. 

Se skillnaden mellan vänner och romantisk dejt.   

Jag skulle hellre föredra att äta direkt ur pizzakartongen och halsa mjölk direkt ur kartonger än att försöka impa tända ljus och duka med servietter och vinglas. 
Helt enkelt för att det inte är okej att göra saker hon inte bett om . 

Nja, jag är inte så förtjust i skräpmat. Men visst borde det väl ändå vara okej att laga mat. Det måste det väl få vara okej? Något simpelt. Så som korvstrogan Off med ris?

Men jag kommer absolut ihåg det du skrev igår. Och jag hoppas du absolut förstår min uppskattning till dig.

En annan fråga. Är ju att jag känner mig å andra sidan oerhörd fånig. Otrolig fånig. Skulle du uppfatta mig som en sådan person. Eller uppfatta det så från någon annan om en man kom till dig, och bjöd på mat. Och för att sedan fråga om du lust och se film tillsammans. Bara han och du. Och nu leker. I med tanken att du skulle vara singel. För min stora gissning är att du har en sambo, gift eller åtminstonen i ett förhållande.

Tack på förhand!

Har inte hennes nummer. Men jag ser det som en perfekt ursäkt till att knacka på hennes dörr. Vet inte varför. Men känns lite mer härlig känsla att fråga personligt än att skriva eller ringa.

Nackdelen är nog att det känns mer nervöst. . .

såklart du kan laga mat aboslut, inga problem. Jag ville bara visa hur enkelt du behöver tänka.  Såklart du kan fixa stroganoff och ris men krångla inte till det och gör det inte så märkvärdigt.   Alltså tänk inte dejt utan tänk att du ska bjuda en kompis på mat. Inget annat liksom. 

Jag skulle absolut uppskatta att bli tillfrågad om jag hade lust att se film tillsammans, det är inget konstigt med det .  Och jag skulle även förstå att det kunde ligga något annat bakom den frågan. Men som sagt, så länge jag inte blir bjuden på överraskningar så är mitt sinne öppet.  Man kan bjuda mig på glassbomb eller låta polaren spela gitarr och sjunga falskt , inget problem. Men romantiska gester vill jag inte ha förrän det är uttalat ett gemensamt intresse mellan mig och den som frågar. 

så komma hem till en killkompis och mötas av tända ljus och en blomma skulle kännas väldigt konstigt när jag bara är inbjuden till en filmkväll med lite chips och cola. ... 

Återigen, tack! Nu smäller det nog. Jag har på mig skjorta, chinos. (Är det också något dåligt. Jag visste inte vad jag skulle ha på mig)

Annars tänker jag gå raka vägen dit till henne. Vad skulle du tyckt? Skulle man ta mig som fån tror du? Eller uppfattas det precis likadant som blommorna och ljusen? Annars kan jag slita av mig skjorta nu på en gång och ta på mig något annat...

kör på klädseln du, låter toppen!  

jag skulle ha blivit glatt överaskad och tyckt det hela var oerhört uppskattat. 

Oj, då. Önska lite att jag såg inlägget innan. Jag vart oerhörd osäker och tog av mig skjortan. Var lite rädd att det skulle uppfattas som en av "romantiska-gesterna" så jag tog av mig den.

Ville ju absolut visa som en vän, och att inte verka att jag hår dit och får henne att tro att jag tänker tankar om att det är en dejt. Så just därför tog jag det beslutet.

Hur träffen gick. Den gick fantastiskt bra. Vi kollade på en film, en otrolig intresan film, och ungefär mitt i själva filmen, började hon prata om sig själv, och öppna upp sig. Vilket jag uppfattade väldigt positivt. Vi pratade större delen av filmen vilken kändes otroligt kul, men samtidigt så pratade hon om mer eller mindre jobbiga saker, vilket kändes tungt att lyssna. Men samtidigt en positiv energi kom i mig om att jag känner henne mer nu.

Och vart också glad att hon kände en sådan pålitlighet att hon kunde öppna sig. Men återigen, lite tufft var det att lyssna. Det var som om att sorgen smittade av sig. Hon är en fantastisk, stark kvinna i mina ögon. Och är so oerhörd glad och stolt över mig själv att jag tog modet att knacka på hennes dörr. Det var faktiskt nära på att jag inte skulle våga. . .

PS: Jag tänkte egentligen fråga henne hon hade lust att äta mat med mig imorgon. Men jag vågade inte fråga. Kändes som om jag kväver henne på något sätt, jag vill inte vara den galna typen som verkar vilja umgås med henne hela tiden. Uran lite utrymme. Ill. jag ge henne. Men visst, jag kände bara inombords att jag bara ville skrika ut: "Vill du äta mat med mig"

Men jag följde med henne till porten och växlande små ord, och gav varandra kram. Äta mat tillsammans kanske få komma en annan gång.

Jag hoppas bara att hon uppskattar denna träff minst lika mycket som jag gjorde. Jag tyckte det var oerhörd trevligt, fanns det kanske inte är så konstigt att jag tycker det.. .

Återigen, till dig kära människa. Jag vill tacka dig stort. Även om det gäller bakom skärmen. Så gav du mig en sådan push att jag vågade. Jag lärde mig också att inte vara romantisk när det bara gäller en kompis-träff. Haha, hur dum får man vara. Känner mig så korkad att jag ens kom på en sådan tanke....

bravo!!  Så härligt att läsa och vad skönt att hon känner förtroende för dig att hon kan öppna sig om jobbiga saker. det är stort!!    Den gåvan har inte alla så det ska du känna dig stolt över. 

Nu har du börjat på något tycker jag och när tiden är mogen kommer frågan om middag per automatik. 

Ta en sak i taget!   Sov gott nu!  Kram på dig!

Det låter ju väldigt lovande! Var det någon spänning mellan er så att du kanske tänker att hon kan gilla dig? Jag blev hembjuden av en kille på filmkvällsmys och lite mat, slutade med att vi dejtade ett tag Då drack vi lite vin och åt framför filmen och så såg vi en skräckfilm och satte oss närmare och närmare varandra i soffan och sedan nuddade han i min hand och jag drog inte bort den och så till slut så tog han tag i den och så satt vi så en stund och sedan kysstes vi... Då hade vi bara varit kompisar innan. Men det var väldigt fint!

Ja! Precis en sådan känsla fick jag. Men samtidigt gick den lite upp och ner. Liksom, en osäkerhet om hon verkligen uppskattade kvällen. Om hon kände något specifik med mig. Om hon kände någon form av spänning så som jag gjorde. Samtidigt får jag en konstig känsla att det skulle vara så, men samtidigt inte. . .

Jag kan inte bara sluta tänka och hoppas på att hon uppskattade kvällen.

Och, vad härlig din historia låter. Riktigt mysigt. Låter absolut jättefint. Och någoting som jag hoppas att jag kan få uppleva med denna fina dam.

Förlåt att jag frågar, men jag blir så nyfiken. Är denna herrn din pojkvän, sambo eller till och med man, nu idag? :)

Tyckte om din historia. Lät väldig fin, tycker jag :)

Måste också bara skriva en sak. Jag är tjugoett och som i trådstarten, har jag aldrig känt såhär. Detta är min första kärlek i vuxna livet. Gör lite ont, på grund av känsla av att hon kanske inte känner samma sak. Men samtidigt pirraste hela kroppen. Och jag blir bara glad när jag tänker på henne, när jag ser henne och till och med när jag skriver, kan jag inte sluta flina rakt framför skärmen (haha) Det är väl ändå en gnutta fånigt, konstigt, va?

Åh det låter ju jättemysigt! När man känner någon sån där spänning så är det oftast från bådas sida enligt mina erfarenheter ;) Och också helt normalt att det går upp och ner och man är osäker! Det är en del av det spännande :D Nej det blev bara några få dejter med den killen och sedan blev han ihop med sitt ex igen men jag hann aldrig bli jättekär som tur var! :P Men just nu är jag i samma situation som du, jättejättekär i en kompis och jag funderar på att göra något liknande igen ;) Om jag vågar... Vi kan peppa varandra! :)

Det tycker jag absolut inte är någon dum idé! Klart vi kan peppa varandras!

Hejsan!

Nu var det ju ett tag sedan jag hällde mig uppdaterat och/eller ställde frågor. Det beror mycket på att jag tycker saker och ting går framåt även om det är små steg. Jag känner att hon kan hålla sin förtroende för mig. Litar på mig, sen får jag också känslan av att hon skulle kunna gilla mig nog. Och det känns så otroligt härligt när jag pratar med henne. Det är absolut en känsla jag nog aldrig upplevt.

Jag har inte ställt några frågor trots jag har haft frågor i skallen tidigare. Det beror också på att jag vill vara lite självständigare och vill inte fylla denna tråd för varenda lilla fråga jag har.

Men denna fråga är absolut inte liten. Denna dam mår inte bra. Denna veckan skippade hon sin kura och vilade hemma i stället. Jag fick höra detta av henne rumskamrat att hon ibland inte kommer till skolan. Och denna vecka på Onsdag tror jag att det var. Så hade hon inte komma till skolan den dagen och inte heller dagen innan. Hennes rumskamrat säger att hon säger att hon mår bra

När jag knackade på hos henne. Så sa hon att det inte är bra. Jag hade förbette mig och gav henne en lapp till en terapeut. Hon tackade gott. Men så dum i huvudet som jag är, så frågade jag inte pm hon hade lust att prata. Jag ångrade mig så otroligt djupt efter fem minuter när jag hade gått ut därifrån. Glad över att jag gav henne lappen. Men jag borde ha frågat henne, hur mår du? Vill du prata?

Men jag kände att hon kanske inte har lust att prata, jag tänkte mer. Om hon vill prata så säger hon säkert det. Men det är inte så lätt" jag vet det, för jag själv har varit där. Jag ville att folk skulle be mig att börja prata. Jag ville att folk skulle knacka på dörren.

Jag skulle blivit otroligt glad om folk knackade på min dörr då och då och frågade hur det stod till med mig. Och jag tänker göra så med henne. Frågan är om jag kanske kommer störa henne, irritera henne på grund av det. Ett exempel är att jag vill knacka på hennes dörr, innan lovet börjar. Alltså idag. För under lovet skulle hon åka bort till sin stad. Så jag vill prata med henne innan hon försvinner en vecka. Men jag kanske stör henne......vad härligt det skulle vara om man bara kunde läsa tankar...

Vad tycker ni? Jag knackade på hennes dörr i Onsdags. Knackar jag ytterligare en gång till idag, kanske det är för mycket? Jag räknar också den dagen när jag frågade ut henne för första gängen. Hon kanske kommer tycker att jag är för på? Dryg? O.s.v....

Det jag vill göra är att knacka på dörren, fråga hennes tillstånd. Och fråga henne vad som präglar henne. För hon sa det själv i tv soffan att hon då och då blir nedstämd, får ångest.allltså när vi tittade på filmen.

Jag är oroad. Vill bara visa henne att jag finns där. Men blir oerhörd osäker och rädd för att jag skall störa....

Vad tror ni? Vad skulle ni tyckt?

Nu har det gått sin tid och jag har träffat henne lite då och då. Har dessutom pratat med henne en del tycker jag, och kontakten känns som om man börjar komma närmare.

På något sätt känns det som om hon är intresserad tillbaks.

Det har framkommit att hon är blyg, vilket hon har erkänt efter samtal vi har haft.

Tolka inte det fel!

Det var ett samtal som löd i stil med: ''Jag skulle aldrig våga stå på scen, då jag är extrem blyg av mig''.

Hur vi kom in på teaterscen? Jo, jag pluggar teater. Och ''jobbar'' (Kan man säga) som en amatörskådespelare utanför skolan/kursen. Och är med i olika projekt lite då & då.

Vi har alltså byt våra intresse med varandra.

Nu när jag tänker efter. På grund av hennes blyghet. Hur skall jag se att hon känner likadant tillbaks?

Betyder detta att jag kommer göra allt jobb fram tills våran första dejt eller kyss?

Besväret slutar inte där, utan jag själv är en blygsam person av mig. Och jag vill absolut inte böja mig framåt och kyssa henne, när hon själv inte vill. Förstå hur pinsamt det skulle vara. Och vad allt skulle bli förstört då?

Å andra sidan, känns det som om att hon inte skulle ha något emot det.

Som ovan skrev en underbar sak. Att hålla varandras händer under en filmkväll. Bara att hålla hennes hand, skulle få hela min kropp att bli varm, och jag skulle nog absolut sväva i himlen. (Vet hur oerhörd fånigt det låter. Men det är så jag känner!)

Hur vet man?

Gå efter magkänsla, som svar, är nog ingenting jag vill ha som svar. Då jag skulle ändå bli lite smått osäker.

Jag känner att det bör nog bli dags, innan man kommer i den fasen som kallas för ''friendszone''. Hur sant den nu är, vet jag inte. Men inga risker vill man ju ta.

Oerhörd tacksam för svar!

(Vad härligt det skulle vara om man kunde läsa tankar)