Det här med styv/ bonusföräldrar

Det är inte hur DET är.. Det är hur DU tycker. 

Och ja... du är elak.. att du sen inte vill ta det till dig får stå för dig. 

Jag vet vad jag har för roll i dessa 4 barns liv och vad jag gjort för dom och hur dom känner för mig.. Och det är bevis nog för mig. 

Däremot tar det tyvärr inte bort hur sårad jag, och många med mig, kan bli över att vi aldrig blir accepterade och att vi alltid får klä skott för allt ont som händer och sker.  

Då tycker jag ni gör fel för jag tycker inte att fler än barnets föräldrar har rätten att bestämma över barnet (när det inte påverkar den nya) och eftersom vi befinner oss i detta forum så påpekar jag för säkerhetskull att man ska följa lagen.

Jag tycker både 1 och 2 är att föredra faktiskt och skulle vilja se att fler tänkte på det viset men alla gör inte det men så har vi också många nya familjer som inte fungerar.

Jag har tyvärr vuxit upp i en skilsmässofamilj och vet hur det är och det är för mig ett stort övertramp när en främling ska komma in och bestämma över mitt liv.

Så 1 och 2 hade varit det bästa alternativet i vårt fall.

För övrigt.. var har jag varit respektlös mot dig.. för du är det då sannerligen mot mig nu... och det strider ju mot precis allt du skriver ovan. 

Jag har ingen bild av mig som någon riddare på någon vit häst. 

Däremot VET jag att jag är bra med barn och att jag hjälpt flera barn ta sig igenom saker som inte alltid är så lätta att hantera. Jag VET oxå att det finns flera barn i min omgivning som verkligen uppskattar mig, känner sig trygga med mig och mår bra av att ha mig i sin absoluta närhet.. 

Ska jag inte få lov att vara stolt över den egenskapen för att det svider i ögonen på exempelvis dig? 

Det låter som att det fungerar bra i ert fall, dock ser jag inte nödvändigtvis att den nya och barnen behöver ha något tillsammans men såklart så är respekt och tolerans ett måste.

Man jag tycker inte att man ens behöver umgås och ha speciellt mycket med varandra att göra och jag tycker inte att den nya har rätt att sätta upp regler som främst rör barnet (som inte rör den nya).

Men i ert fall låter det som välfungerande, tyvärr verkar det dock vara ovanligt att det är på det viset. Men jag tror även att detta är lite beroende på ålder och när den nya kommer in i livet, är man med ifrån början är det en sak men talar man om tonåringar så bör man nog inte lägga sig i för mycket.

Trust me, jag är säker på att jag inte gjort det men man kan inte gilla alla människor tyvärr och det får man leva med.

Att du och jag inte skulle klicka har ingenting att göra med att du faktiskt gör det med de styvbarn du faktiskt har och jag är glad det fungerar för er och hoppas att det fortsätter.

Men jag är också glad att jag idag lämnat det där bakom sig och glad att jag inte idag har dig som styvmamma för då hade jag kanske inte levt idag eftersom dina åsikter och ditt sätt att leva är så långt från mitt.

Jag är också otroligt emot ordet "styv/ bonusmamma" för jag tycker att barnet har en mamma och det räcker, det behövs ingen alternativmamma.

Bra att din styvson säger så och hoppas att det håller i sig, men återigen glad jag inte är honom det hade nog kostat mig livet och tyvärr går föräldrars separationer och misslyckanden så långt.

Du tycker inte att ett barn som bor 50% av sitt liv med en trevlig, normalfuntad styvförälder ska behöva bygga upp en relation med denna? Ska han komma till pappa, och bara vara med sin pappa, enbart vända sig till sin pappa, enbart se sin pappa, trots att han har syskon och en trevlig styvmamma där? Vad är meningen med det?? Är det inte bättre att försöka göra det bästa ut av situationen man är i (spelar ingen roll om man valt den själv eller inte. Det är det ju ingen barn som gör.)? Skapa en trevlig atmosfär och trygga relationer? Att bli behandlad av både pappan och styvmamman på samma sätt som sina syskon? Att styvmamman säger nej till glass på en onsdag eller att kl 21 är det dags att komma hem på en torsdag, är väl inget dom skadar ett barn? Trots att mamman kanske skulle sagt ja till glassen och att kl 21:30 är ok? Så vida inte reglerna är totalt annorlunda och mycket stränga på ena stället (och barnet inte är i mitten/övre tonåren) hanterar de oftast det bra.

Jag tycker det låter trist att en 8-10-12 åring vill skaffa en relation med en normalt snäll och trevlig styvförälder, bara för att denna inte är ens förälder.