avliva eller inte? hur ska jag göra?

Jo om man är säker pâ att den här veterinären har helt rätt i det han säger (hur mânga människoläkare tar inte fel hela tiden) sâ verkar det ju väldigt komplicerat. Har själv varit med om att ett familjedjur avlivats men det var cancer, inte kul 

Jag tror inte att hon har fel med hennes diagnoser då det är så uppenbart.

Jag förstår absolut att många försöker in i det sista men till vilket pris? Jag vill inte att hon ska lida och frågan är ju hur mycket hon kommer lida av att bara träna utan att bli helt återställd ändå, för att sedan genomgå ytterligare en operation eller avlivning inom 2 år. Då känns det ju bara som man förlänger hennes lidande för min skull egentligen. Jag måste tänka på henne. ????

Men vad tusan!! Skulle inte bli massa frågetecken. Mina smajlisar fungerar tydligen inte här.

Tycker du tänker helt rätt. Man måste tänka bort sina egna känslor och enbart tänka utifrån hundens välmående.

Jag personligen tar hellre bort en sjuk hund medans den fortfarande är relativt pigg istället för att vänta och se och då låta hunden bli riktigt dålig. Jag har hellre kvar minnet av en glad hund än en som har ont och mår riktigt dåligt.

En död hund lider in, så enkelt är det.

Åh, vad bra det känns då du skriver så. Det är precis som jag tänker men känns skönt att höra någon annan säga det till mig.

Jag mejlade nyss med veterinären igen men fick inget vettigt svar egentligen.

Men som du säger så är det bättre att låta hon somna in medan hon mår relativt bra trots omständigheterna, än att prova med allt annat för att kanske se henne bli sämre och sämre.

Jag ångrar mig än idag efter att jag tog bort min förra hund. Jag blev hemmablind och såg inte hur dåligt han egentligen mådde. Nu hade jag turen att jag hade en väldigt bra veterinär som i princip tog beslutet åt mig.

Hej på er! Jag ville bara meddela att min kära vän kommer att få somna in i hemmets lugna vrå på onsdag.. Det är så fruktansvärt jobbigt och ledsamt att veta att hon bara har en natt kvar här med oss, men det är för hennes bästa vi gör detta.

Jag tycker tom att hon har blivit sämre under helgen.

Det är så tungt att titta in i hennes ögon. Det är inte samma pigga, glada ögon utan mer en sorgsen blick.

Det är så tungt att veta att jag snart inte har hon längre. Att hon är borta. Död.

Klokt beslut. Det är tungt och vemodigt men du gör det enda rätta.

Beklagar verkligen. Men du gör helt rätt och du är verkligen en bra djurägare.

Beklagar :( du gör helt rätt!

Skickar en stor varm kram till dig <3

Tack så mycket. Det värmer.. och tack för allt ert stöd och råd.

Hon fick ett fint avslut. Veterinären gav hon först en spruta som gjorde att hon somnade, i min famn. När hon var i djupsömn la vi henne på en filt på golvet. Jag la mig på sidan om henne och höll om hon när han gav sista sprutan. Hon var så lugn och fridfull.

Två små andetag/snarkningar så hade hon somnat in.

Det som var mest jobbigt var att hålla i hon medan hon fortfarande var vid liv, innan han gav första sprutan. Fy vad hemskt.

Om än det känns fruktansvärt just nu så vet jag att vi tog rätt beslut. En hund ska kunna vara en hund, utan problem med kisseri, ben och dyl.

Nu springer hon nog för fullt utan smärta. Jag hoppas att hon förstår att det var av ren godhet vi gjorde detta. För hennes skull.

Älskade vän, sov gott. Jag saknar dig redan. <3

(En sista bild på henne)

Här är en fin dikt jag fick läsa av en. Man blir så varm av den:

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans

hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska

igen, precis som vi minns dem i våra drömmar.

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt

flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som

varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på

ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta.

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...