Bonusföräldrar! Vilket är värst med att ha bonusbarn?

Det håller jag med om. Jag tror dock att man kan samexistera och leva tillsammans utan att den nya tar en föräldraroll (vilket jag, om jag inte minns fel, tycker mig minnas att du ansett).

Lite beroende på ålder behöver man inte ens tycka särskilt bra om varandra... Så länge man behandlar med reliker och vänlighet.

Man kan helt enkelt vara en vuxen som lever tillsammans med barnet men inte tar föräldraansvaret, utan låter föräldern sköta den biten själv.

Ja, ju äldre 'barnen' är desto mer självständiga är de så klart...och då blir ju en nära relation till den nya partnern mindre viktig så länge den är schysste.

Men mindre barn behöver människor i sin familj som är kärleksfulla och öppna, inte de som medveten 'styvroll' där barnen skall vara gäster i sitt eget hem. Det behöver inte betyda att man skall 'leka förälder' som ngn här brukar uttrycka sig. Det är självklart till syvende och sist barnet som får bestämma hur nära relationen, men barn skall inte bli avvisade av kalla vuxna i sin egen familj!

Har jag någonsin sagt det?

Nej, det var min åsikt...fast andra här agerar så

Jo. Fast du påpekade ju att jag inte höll med dig....

Och det enda jag inte håller med dig i är att alla måste göra på ditt/mitt sätt.Jag anser att så länge både barn o vuxna mår bra så kan man ha ett annat upplägg.

Hur man agerar har oftast med hur o vad man tillåts agera.

Tror inte (hoppas inte) att många här på FL går in i bonusfamiljslivet med kalla handen o trycker ner småbarn.

Jag själv gick in i detta för en herrans massa år sedan med rosenröda tankar o vi hade det mysigt bra och familjärt. Med tiden har bilden sakta raserats. Min syn på bonusbarnet o min relation har ändrats. Tack vare vuxna och barnet.

Jag tilläts inte att tycka positivt o närvara.

Först var det mamman som stred fanatiskt om detta sen hakade barnet på och nu min man för husfridens skull.

Sorgligt! Men inget jag bestämt o kan göra något åt.

Så när människor skriver här på FL om att fira jul med exet och att älska sitt bonusbarn mm så känns det så långt bort för mig samt att man kan känna sorg att biomamman har o kan prägla sitt barn så pass mycket som hon gjort.

Man är inte mer än människa. Till slut orkar man inte med kamp och konflikter.

Beslutet blir istället att "ge upp"

Hur menar du att biomamman inte tillät dig att tycka positivt? Hon ville att du hellre skulle vara negativt inställd till barnet och sa det?

Ja!

Ju bättre vi hade det detstå mer tjafs ifrån mamman.

Kan inte dra allt här men kort o gott så var det.

Fanns ingenting som vi gjorde rätt. Blev diskutioner om det mesta.

Jag lekte mamma o jag skulle ta mig fan inte ha något med barnet att göra. Barnet hade redan 2 föräldrar och hur mkt jag än kämpade så skulle jag aldrig bli bonus mamma.

Dessa meningar var på repeat i flertal år.

Barnet blev präglad. Är det än i dag.

Mammans ord väger tyngst.

Barnet är i dag nästan vuxen.

[/quote]

Både jag o BioBonus är ganska bra på att lyssna :)

BioBonus har ju dessutom fördelen att se bioförälderns sida men UTAN att döma...

Och hon kan ge en annan syn på saken utan att göra det genom påhopp ;)[/quote]

Tack! Vad snälla ni är! Just för tillfället är det lugnt. Men ibland känns sådana stunder som lugnet före stormen...

Tänkte mer på de (den?) som aktivt väljer att vara 'kalla' mot sina 'styvbarn'...

Läs igenom punkterna i min tidigare post.

Verkar som att du och din man inte hade samma syn på familjen skulle fungera. Han tog heller inte sitt ansvar som gräns/buffert mot exet.. (Tänker på 'för husfridens skull').

Vad ska han med en ny kvinna till över huvud taget om hon inte får en naturlig plats i familjen?

Mitt ex gillar inte min sambo då jag träffade henne före det tog slut (även om vi inte hade ngn affär). Det förstår jag fullständigt, men skulle inte låta gå ut över vårt barn. Nu börjar det väl sakta normaliseras men kräver att man är stark, konsekvent och tydlig och inte fegar ur när det blir konfrontation.

Din situation låter väldigt orättvis och på det du skriver faller mkt ansvar på din man som har närmast relation med både barn och biomamma. Pratade ni igenom hur ni såg på era resp familjeroller innan? Både jag och min sambo är ju 'all in' med samma mål när det gäller bonusfamilj och det har ju varit en förutsättning...

Lycka till!!

Vi hade samma tänk o gjorde inte så stor affär av det. Allt flöt på hos oss. Problemet var att det fanns EN som mådde dåligt av att det flöt på samma person mådde TOPPEN av när ingenting funkade.

Personen skapade problem som hon själv rodde i land (enligt sig själv) o spelade hjälte.

Ju mer uttåg och trassel o konflikter bakom ryggen på folk detstå mer trassel fick vi då man efter ett tag inte orkar med dessa ständiga uttåg och konflikter.

Vi framstod som dom som satte käppar i hjulet fast sanningen var att vi bara ville att allt skulle flyta på.

Samarbete med någon som inte tyckte att vi skulle ha ett schema(bestämda dagar) samt någon som såg min man som barnvakt o sig själv som enda föräldern är svårt.

Jag kan förstå att min man agerade som han gjorde o gör!

Vissa människor kan man inte vinna över så är det bara. Att välja att ge med sig o ge den andre rätt är en feg utväg o har gjort att jag gått i taket. Men det enda för att få husfrid med mamman.

Snart är bonus vuxen o jag vet att hens syn är att det är jag o mamman som inte klarar av varandra. Mamman har gjort allt för sitt barn medans vi sagt ifrån många gånger.

Allt har ju sin anledning med bonus vet inte sanningen.

Hen har så gott som det gick befrias ifrån den.

Vi har allt uppskrivet.

Men vet inte om det gör barnet lyckligare att få reda på sanningen?

Mamma är ju alltid mamma.

Så jag får ta smällen och vara den skyldiga.

Dom har varit på familjerätten massvis med gånger. Före min tid med. Tvist i rätten också.

Samarbetet har ej funkat trots det.

Vad är en biobonus? En som inte fattar.

Att man är både biologisk förälder och bonusförälder.

Tack. Bra. men hur kan barnet ha en biobonus? Antingen eller bara va? Han kanske kan vara en biobonussyskon men hm. Jag är nog lite ovan vid benämningarna. Jag är spanjor.

Personen med nicket "biobonus" är bioförälder åt sina barn som hon har sen innan, och är även bonusförälder åt sin mans barn.
Därav kombinationen "biobonus".

Jag har nicket BioBonus då jag har egna barn (biologisk mamma) och lever med makens barn, dvs är bonusmamma.

Så det handlar inte om vad barnen har utan vilka föräldraroller jag har ????

Frågetecknen skulle vara en smiley.... Telefonhelvete.

Vilken sorglig tråd.

Är en tråd i föräldraforumet där mammor frågar vad andra upplever som jobbigtt med småbarnsåren också sorglig?

Om folk sa sånt de säger här tycker jag det, som att det värsta är att barnen ens existerar.