När abort blir ett val
Tidigt i veckan fick jag och min sambo reda på att jag är gravid. Det är ingen bra tajming. Jag har alltid sagt att jag aldrig skulle kunna tänka mig att göra abort, men här sitter jag.
Vi har en son på 2 år, vi har levt i ekonomiska kriser under hans två år, vi har legat flera tusen back några månader. Men nu börjar allt komma tillrätta, jag har fått jobb, inte heltid och inte halvtid, men lite ströjobb, min sambo jobbar så mycket han kan, men dock mindre än mig. Att skaffa ett till barn nu känns inte rätt, inte rätt för Leon, inte rätt för vårt nästa barn, och inte rätt för oss.
Men det är jobbigt, varför känns det så fel när man vet att man gör rätt beslut.
Jag känner mig som en hemsk människa, kanske lättar allt när det är över.
Jag är livrädd för själva proceduren. Vilket är "bäst", medicinsk eller kirurgisk ?
Största rädslan jag har är att jag inte kommer kunna få barn igen, men jag vet att det inte är så stor risk, men rädslan finns där ändå.
Berätta gärna, någon annan som sitter där jag sitter nu ?
Känns bara så skönt och få skriva av sig.