Hur dåligt ska man må för akutpsyk?
Hur dåligt ska man må för akutpsyk?
Jag skär mig lite då och då, och har på senare tider haft självmordstankar/impulser (typ "jag skulle kunna hoppa framför det här tåget" precis innan tåget rullar in, eller "det skulle ju räcka med x antal av de här tabletterna för att jag skulle dö direkt") - men samtidigt inga typ konkreta planer som i typ vilken dag eller något sånt. Säger till mig själv att det är för stort och att jag aldrig skulle göra det.
Jag är en impulsiv person och jag är rädd för mig själv.
Just nu ligger jag bredvid min partner i vår loftsäng som är strax över två meter gör och kämpar med en riktigt stark impuls att bara rulla ut från den. Om jag skulle åka till psyk/skulle rulla ut och min partner kontaktar dem, vad skulle hända då? Jag menar det är knappast ett självmordsförsök. På vilka grunder hjälper de en där, och vad gör de där?
OBS FÖLJANDE PARAGRAF ÄR ONÖDIG INFORMATION OCH YTTERST FRIVILLIG. INLÄGGET I SIN HELHET ÄR SLUT OCH FÖLJANDE BIT INNEHÅLLER INGEN KONKRET INFORMATION UTAN BARA SPEKULATIONER OCH OMFORMULERINGAR AV TIDIGSRE OCH TYP MINA KÄNSLOR.
Jag känner att jag inte mår dåligt nog för akutpsyk, att det skulle göra alla oroliga, att jag skulle riskera att missa arbetsdagar (arbetar på ett projekt per timme hemifrån). Jag är livrädd att någon annan behöver platsen mer än jag. Vad händer om man läggs in på akutpsykvården i Stockholm egentligen? Tvingar de en? Väntar man i sju timmar på att träffa en läkare som sen säger "hej hur mår du" och så skickar de hem en om man svarar bra och blir bedd att stanna om man säger dåligt? Hur vet man om man behöver läggas in? Hur vet man att man mår dåligt nog för Psyk?
Lost.