Betala för bonusbarn fast han betalar fullt underhåll?

Fast vad din man väljer att ge eller betala till sitt barn är ju inget du behöver lägga dig i. Det enda du kan göra är att påtala för honom att han borde ha viljan att ge lika mycket till båda sina barn, oavsett. Men du kan inte tvinga honom. 

Det du däremot kan göra är att styra över dina egna pengar och din egen inkomst och se till att den går till det du väljer. 

Vi har ett gemensamt konto där vi sätter in en summa pengar var månad. Härifrån dras gemensamma räkningar och har två kontokort kopplade så vi handlar allt till hushållet härifrån. Han sätter in mer då han tjänar mer just nu. Vi har räknat ut detta procentuellt.

Men jag har alltid tjänar mycket mer innan han fick ditt nya jobb och barnet kom. Så nu känns det mest som

Han varit tillsammans med mig för "ett bättre liv".

Hus och allt har vi. Suck.

Ni har gjort slut så det är inte mer med det. Han sköter sitt och du sköter ditt. Ni får komma överens om hur ni gör med ert gemensamma barn.

Sen är det bara att ignorera hans tjat och diskussion!

Ni är inte gifta och är inte försörjningsskyldiga gentemot varann. 

Jag upprepar mig.. Ta kontroll. 
Det finns ju ingen poäng med att sitta här och gnälla när du ändå inte tänker göra något åt det... 
1: prata med honom och förklara för honom vad som gäller
2: sätt bara över pengar som täcker gemensamma räkningar så som hyra och amorteringar eller vad det kan vara. 
3: handlar mat och annat från ditt privata kort. 

Ta kontroll. 

Ja säger han rakt ut att han bara är tillsammans med dig av praktiska och ekonomiska skäl! så är du ju utnyttjad. Skum kille att ens erkänna det..

Skulle nog separera direkt om jag var du och be honom dra..

Helt sant. Kan bara påtala det då han är den som hela tiden tjatar om Rättvisa. Sedan är det hans val.

Ja. Det är där jag är nu. Att jag försökt diskutera. Det blir istället tjat. Och nu måste jag se till att fixa mitt. Det är på gång. Ska kolla lägenhet i veckan och har haft möte

Med banken.

Bra där. 

Nästa steg är att slå dövörat till på hans tjat. Han har ingen rätt till dina pengar, precis som du inte har rätt till hans. Nästa gång han ställer krav på vad du ska göra med dina pengar utöver era gemensamma skyldigheter säger du bara åt honom att fokusera på sitt så fokuserar du på ditt. 

Men är det vanligt att man betalar fullt underhåll till exet och kräver att nya ska stå för barnets kostnader när barnet bor i nya familjen. Argumentet är "vi är familj". Men juridiskt är ny partner inte skyldig att betala något alls. Och "vi är familj" gäller bara pengar. Annars är jag utesluten ur alla beslut, när barnet är hos är det ständig sms-kontakt med mamman (vi pratar att det kan bli 5-10 sms på en kväll el FaceTime) och jag har inget att säga till om när det gäller hämtning lämning uppfostran och umgönge. Då är vi visst inte en familj.

Nej, det är inte vanligt att kräva att partnern ska stå för det tidigare barnets kostnader, oavsett huruvida föräldern betalar underhåll eller inte.
Vissa försöker sig på att köra "familjekortet" i utpressningssyfte. Men där är det upp till partnern att sätta stopp för att inte bli utnyttjad.

Du är försörjningskyldig för hans barn eftersom ni har ett gemensamt barn. Men den försörjningsplikten gäller inte riktigt så som pappan verkar vilka ha det till utan snarare att barnen skall ha samma standard på mat o kläder o liknande. Och där föräldern själv inte har råd, men så verkar ju inte fallet vara här..

1 Ställ dig i bostadskö/kontakta alla hyresvärdar du kan.

2 Se till att dina pengar går till eget konto och sätt bara över halva summan för ert boende och kostnader kring det.

3 Se till att få en bodelning gjord PRONTO.

4 Kontakta en mäklare för att värdera huset, tala om för karln att han får köpa ut dig eller flytta han med. Utköpet gäller även möbler införskaffade för gemensamt bruk alt att man tar möbler/saker så att det blir ungefär lika mellan er.

Är i samma situation. Hans egna dotter är värd mycket mer än våra två gemensamma barn. Ett sådant förhållande fungerar inte. Du kommer alltid att vara ledsen och känna att du och dina barn kommer i sista hand. Tyvärr