Svårt att prata med kuratorn...

Skriver från telefon, så ursäkta alla knepigheter i textens utseende!

En lång historia i korthet. Sedan tidigt i våras träffar jag en samtalskontakt för stödsamtal, efter en kronisk diagnos(somatisk) Jag har haft kontakt med honom även innan, ett par samtal för 2år sen.

Jag är inte helt säker på ifall jag har ett hundraprocentigt förtroende för kuratorn, men på god väg; jag märker själv att jag vågar dela med mig av mer idag än innan. Problemet är att jag känner mig så frustrerad,mycket för att han är så otroligt bra på att lyfta fram mina styrkor - pga hur jag själv försökt hålla uppe fasaden med dessa. Nu börjar garden vekna, och under senaste veckan har jag en gnagande känsla av vad jag borde och bör ta upp vid nästa tillfälle, men hur gör jag det?? Blir så irriterad på mig själv, för jag jobbar verkligen hårt för att må bättre och stödet jag får är otroligt; men just den här grejen som

Jag behöver ta upp får jag aldrig ur mig!

Vad skulle ni göra om ni vore jag? Kan tillägga att jag går 1ggn/v, finns alltid möjlighet att komma extra någon vecka eller om det är ngt särskilt. Ibland kan jag känna mig som hans enda patient, bara för att han ALLTID har tid för mig när jag behöver.